Vilken tur att vi inte vet vad som kommer att hända.

Så hände då det som inte många trodde skulle hända, England lämnar EU och satte en hel värld i chocktillstånd. Men visst var det en nyttig läxa att det är folket som har makten. Eller som någon skrev, att när alla områden förutom London röstar för ett utträde, visar det på den brittiska regeringens okunskap. Vårt eget politiska etablissemang borde fått en tankeställare, vad vet de om hur folk utanför storstäderna tycker och tänker?

När inte politiker lyssnat eller hängt med i det som händer i inte minst sociala medier, blir de bildligt talat tagna på sängen. De kan inte fatta varför skolresultaten blivit urusla, varför unte vården fungerar, eller varför så många går in i väggen och blir långtidssjukskrivna. Det sociala ansvaret måste tas av företagen, det är ju på jobbet de flesta blir sjuka. Tänk om det skulle vara så enkelt.

Politik har blivit oerhört komplicerat, de så kallade folkvalda har inte den kompetens som krävs. Det som nu händer i Amerika och som tidningar och teve ägnat stort utrymme åt, handlar om misstron mot det politiska maktsystemet. Och det är ju vad det även handlar om i vårt land.

Kanske är det som Bernie Sanders påpekat, att utan politikers hjälp, skulle inte de ekonomiska orättvisorna funnits. Sanders har i klarspråk pekat på att politiker och kapitalet går hand i hand, vilket fått en stor del av Amerikanska folket att känna sig lurade. Vad hade funnits kvar av de svenska bankerna om inte ett politiskt beslut gjort att svenska folket tvingats rädda dem?

Det märkliga är att svenska folket genom rapporteringen från valrörelsen i Amerika, sett likheten med vårt eget politiska maktsystem. Under många år har kritik funnits mot det gammalmodiga styrelsesätt vi har och som gör att politiker inte kan ställas till svars för sina misstag. Vad jag kan förstå håller politiker världen över att kläs av in på bara kroppen, det behövs ytterligheter för att det ska kunna skapas en helhetsbild.

Den smygande ökningen av fattiga märktes inte så mycket för runt tio år sedan, men när antalet fattiga börjat röra sig om runt en miljon människor, blir det synligt för alla och går inte att bortförklara. Länge har vi hört att de rika behövs för att skapa välstånd, ju fler rika desto bättre skulle alla få det. Man ska alltså se det som att ju större dignande matbord, desto fler smulor får alla behövande ta del av.

Vad som förvånar är därför varför Donald Trump ifrågasätts av alla media, han använder retorik och påståenden på samma sätt som politiker även i vårt land gjort i många år. Även Bernie Sanders har ifrågasatts och tacka för det, han har vänt blickarna mot hur finansvärlden utnyttjat makthavande politiker.

Man kan säga att Bernie och Donald attackerat det politiska systemet från två håll och fått upp ögonen på en massa människor som aldrig brytt sig om vad politiker sysslat med. Oavsett utgången av valet har de båda rört om i grytan och ingenting kommer att vara sig likt.

Vi har ingen Bernie eller Donald, men våra media har efter analyser av de båda, gjort  folk medvetna om att vinster i välfärden har en förklaring. Under många år har det höjts skatter eller begärts mera pengar från staten när kostnaderna för verksamheter blivit större än intäkterna. Landstingens politiska ledningar exempelvis har misslyckats kapitalt med att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt.

Avsaknaden av organisation har gjort att verksamheterna kostat mer än vad de borde ha gjort. Man kan säga att det var en lätt match för de privata företagen att kunna gå med vinst på de pengar som betalas ut, trots att det rör sig om samma pengar. Hade de offentliga verksamheterna skola, vård och omsorg varit kostnadseffektiva, hade det inte funnits intresse hos privata företag.

Det fantastiska i det hela är att de företag staten sålt ut för att få rörelsekapital, eller som ansetts som olönsamma, genererar vinster till de nya privata ägarna. Men ingenting förvånar när det gäller hur statliga företag drivs eller har drivits. Vattenfalls vansinniga affärer och försäljningen av Nordea har kostat landets invånare massvis med miljarder. En bidragande orsak till privatiseringar och försäljningar har varit de akut skenande kostnaderna samt behov av pengar för skattesänkningar som tvingade fram panikåtgärder.

Misstagen går att dölja under en kortare tid, men förr eller senare dras de fram i rampljuset. Av den anledningen kan man nu ana slutet på den politiska styrningen av vårt land. De politiska partierna har i första hand kämpat om makten och glömt bort vilka som håller landet flytande. Skall det till förbättringar eller att välfärden ska bevaras måste invånarna betala för det, vilket inte längre kommer att vara möjligt. 

Den tidigare regeringen gjorde misstaget att försämra för de sämst ställda i samhället, vilket fört med sig att den gruppen ökat ytterligare. Hur många fattiga kommer vi att ha i vårt land inom några år? Vi har nu sett att Brexit fick börsen att rasa och kronan att försvagas. Nu fattas bara att den ekonomiska oron får bostads- och lånebubblan att spricka. Vem vet hur hur det ska sluta? En hel värld frågar sig just nu samma sak och ingen kan ge ett svar. Vilken tur att vi inte vet vad som kommer att hända inom den närmaste tiden, det skulle störa nattsömnen.