Det liknar sjuttiotalet, banne mig.

Det är snart mitten av juni, det vill säga inte långt kvar innan det vänder och vi går mot höst. Med hackande tänder funderar jag över vart den globala uppvärmningen tagit vägen. Visst finns det värme på vissa ställen, men ska man kalla någonting global uppvärmning, ska den inte vara lokal.

Det forskare och klimatpaneler kommit fram till stämmer inte. För huttrade svenskar lutar det mera åt att vi går mot en ny istid, som flera forskare påpekat som troligare men tystats ner. Avvikande åsikter när det gäller miljötänkandet är inte populära, inte minst vår regering får in åtskilliga miljarder som invånarna måste betala för att rädda vår miljö. Ett sätt att få in skattepengar som inte ska ses som skatt på arbete. Men det gör alla lite fattigare.

Men tänk om alla klimatforskare och miljövänner har fel och därmed lurat regeringar världen över? När makthavande politiker säger att himlen är blå, men de som står utanför politiken ser den som heltäckande grå, upplevs det bara som löjligt. För tio år sedan hade inte folk reagerat utan låtit det passera utan att säga någonting. Annat är det i dag. Numera rycker folk på axlarna och säger föraktfullt: Dom måste ha något fel i skallen eller så är dom blinda.

Nu tror jag inte att de flesta politiker är varken blinda eller dumma, bara godtrogna precis som en stor del av svenska folket. Om våra politiker säger att himlen är blå, beror det på att rådgivare och lobbyister sagt att den är så, själva har de suttit fast i maktens korridorer och inte kunnat kontrollera om det var sant eller inte.

Men även våra medier har varit naiva och jamat med beroende på partifärg. Det blev en märklig stämning när Aftonbladet publicerade skandalen inom Kommunal, var det verkligen okej att slakta heliga kor? Tidningsledningarna piskade på sina journalister att börja gräva, för vad fanns mer som inte kommit upp till ytan?

Och visst har våra journalister blivit på alerten, nu är Svenska Kyrkan i blåsväder. Det finns ju politiker inblandad inom kyrkan också, så egentligen var det inte överraskande. Senast i raden är SF som lekt storfräsare som festat och hyrt lyxkryssare. Fortsätter det att grävas kommer hela det politiska etablissemanget i gungning. Det som händer var det ingen politiker som trodde skulle kunna hända, de har ju gjort som det alltid gjorts.

Det är alltså för tidigt att dra några växlar på dagens opinionsundersökningar. Mycket kommer att hända och vi har antagligen bara sett toppen av ett isberg när det gäller hur invånarnas pengar slösats bort under åren. Det är ju i alla fall drygt två år kvar fram till nästa val, så mycket kan hända.

De väljarsympatier som redovisas i dag, kommer antagligen att se helt annorlunda ut. Den lilla uppgång Vänsterpartiet har just nu, beror på missnöje med nuvarande regering, men det stärker knappast vänsterblockets inflytande på svensk politik. Snarare tvärtom eftersom socialism knappast är vad invånarna vill ha, det leder bevisligen bara till fattigdom.

Det politiska sorgebarnet SD är som en böld i baken på både det röda blocket och Allianspartierna, dessutom kan de inte vara säkra på vad SD kan hitta på. I botten finns också avundsjuka och rädsla eftersom många partikamrater mist sina platser vid köttgrytorna tack vare SD:s framgång. Efter nästa val kan det vara deras tur att hamna i kylan.

Det som borde oroa partierna mest är att många som tillfrågas vid opinionsundersökningar, inte ärligt säger vilket parti de kommer att rösta på vid nästa val. Än så länge har inte effekterna av den stora flyktingströmmen till vårt land börjat visa sig, när vi kommer fram till 2018 har invånarna börjat känna av konsekvenserna och kan se de negativa följderna.

För visst kommer den stora tillströmningen av flyktingar att sätta sina spår hos svenska folket, att tro något annat är minst sagt naivt. Det här med att se för att kunna tro, är helt avgörande för många människor. Upplevs den stora gruppen flyktingar som kommit till vårt land som ett problem och någonting som påverkar invånarna negativt, kommer det också att märkas vid nästa val.

Asylsökande människor kostar enormt med pengar, ingen vet om de någonsin kommer att kunna föda sig själva. Nu har det visat sig att SD inte alls kan ses som rasister i jämförelse med de muslimska fanatiker som först nu börjat kartläggas. Långt före SD:s intåg i Riksdagen, varnades det för det som nu händer.

Nåja, blandar man folk av olika nationaliteter så naturligtvis uppstår problem. Vårt land har i ingen som helst kunskap om hur man ska ta emot invandrare, de som kom hit efter kriget tog företagen hand om. Nu är läget helt annorlunda och pengar kommer att bli ett stort problem.

Men att omfördela skattepengar är någonting våra politiska makthavare sysslat med i många år, pengar har tagits där de funnits och lagts där de fattats. Pengar för underhåll och nybyggnad av landets infrastruktur har fått skjuta till mycket, men det mest hårresande, är hur pengar "lånats" av landets pensionärer i flera omgångar men aldrig betalats tillbaka. Nåja, att försämra trygghetsförsäkringarna måste anses vara lika bedrövligt.

När politiker ska vända på stenar för att hitta pengar, innebär det alltid försämringar av det invånarna betalar skatt för att få utfört. De har inte fattat att det är administrationen som måste bantas, det vill säga tillsatta chefer och politiskt skapade jobb som måste bort. Men inom politiken tycks råda att ju fler vi är tillsammans, ju gladare vi bli. Om man bortser från de platser SD tagit från de andra partierna, förstås.

Lösningen har blivit att det inte funnits någon hejd på uppfinningsrikedomen, att skapa nya politiska förtroendeuppdrag. Men lösningar på vad folk ska göra när jobb tas över av smarta datorer och robotar har det inte funnits tid till att grubbla över än så länge. Lösningen kommer antagligen att bli ett nytt statligt verk och att en avdankad politiker som inte har en susning om vad som måste göras, tillsätts som generaldirektör med fet lön.

Det känns som om Socialdemokraterna aldrig släppt taget om sjuttiotalet, de gamla drömmarna finns fortfarande kvar. Moderaterna har gått tillbaka till det gamla, kanske skulle de övriga småpartierna också gjort, det, istället för att försöka förstå sig på verkligheten. Om de en dag kommer på hur det fungerar i modern tid, är det redan för sent.