Tiden är på väg att rinna ut för våra traditionella politiker.

Ett land där inte folkviljan styr, är dömd till undergång. Det är inte mina ord, det har någon klok människa sagt. Med all rätt, för när de politiska besluten går stick i stäv med hur invånarna vill ha det, uppstår en misstro mot den eller de som ska företräda väljarna. Ingen politiker har insett, att det finns en tyst majoritet, som en dag gör sig tillkänna.

Det visade sig med förödande verkan i Amerika, vilket chockade det politiska etablissemanget. Har läst snyftartiklar som ställde frågan hur de som lade sin röst på Trump tänkte? De kanske bara var förbannade på traditionella politiker men det får de aldrig veta. Däremot fick alla besked om att den tysta majoriteten hade visat vem det är som bestämmer. Men osäkerheten kommer att byggas upp och de som kan, garderar sig nu för en framtida katastrof av något slag.

Att vi lever i en global värld bevisas bäst av hur valet i Amerika påverkat hela världen. Vad värre är, ingen vet vad som kommer att hända när Donald Trump tillträder som President.

Läste för en Herrans massa år sedan en bok med titeln, Och världen skälvde, den titelns stämmer bra med hur världen tog emot beskedet. En sak är tämligen säker, den traditionella politiken och politiker som levt gott på sina förtroendeuppdrag, tycks gå samma väg som det gamla industrisamhället. Och det är sannerligen på tiden att så sker.

Anledningen till att det kunnat bli som det är i vårt land, är att svenska folket aldrig sagt ifrån på skarpen och politikerna trott sig göra rätt, när de massiva protesterna uteblivit. Men varje felaktigt beslut har fyllt på och skapat en tyst uppretad majoritet. Våra politiker borde ha förstått vartåt det lutade, när SD kunde locka nya sympatisörer. Hur många vågar öppet säga att de sympatiserar med SD? Det visar sig bara vid val, så nästa val tycks bli en rysare för de gamla etablerade partierna.

Det tar tid att reta upp en svensk, var det en som sa. Men om en svensk blir förbannad, gäller det att hållas sig undan. Nu visar sig missnöjet på annat sätt än att ta till våld, de som retats upp missnöjesröstar istället. Precis som våra politiker tänker många inte längre än näsan räcker, men hämnden är ljuv.

På sätt och vis förvånas man inte över hur de offentliga verksamheterna är på väg att rasa ihop. De politiska visionerna har visat sig inte alls stämma överens, med den snabba tekniska utvecklingen vi kunnat se. Den omvärld som påverkar vårt land har ignorerats, istället har mål satts upp att vårt land ska ligga i framkant. Skrämmande rapporter visar att vi istället är på väg mot den bakre kanten.

Det finns en gnagande oro över det som händer i vårt land. Ungdomar skjuts nästan varje dag, ingen vet hur många kriminella gäng vi har som slåss om knarkhandel eller smuggelvaror. Med höjningen av tobaksvaror kan vi räkna med att smugglingen blir ännu mer omfattande. Folk köper inte i kiosk eller butik till vilket pris som helst och sluta röka är för många inbitna rökare inget alternativ.

Man kan säga att politiska beslut har fött den kriminalitet vi nu kan se, hur konstigt det än låter. Men egentligen är det politikernas okunnighet som gör det, eller snarare de förbud som beslutas om. Men det är så mycket annat som blivit fel, som beror på felaktiga politiska beslut. Man kan se det genom alla problem inom den offentliga sektorn, där politiskt tillsatta personer i sin okunnighet genom sina beslut skapat det kaos som nu råder.

Det finns en enorm skillnad på hur Socialdemokratiska partiet fungerar i modern tid och hur det en gång var det enda alternativet för svenska folket. Synen på människan var en helt annan, nu tittas det ängsligt på opinionssiffror och den förda politiken blir därefter. Problemet är inte hur stora grupper ska kunna strykas medhårs, det är att få stora delar av folket med sig. Om stora grupper utesluts av de reformer som genomförs, minskar också handlingsutrymmet genom ännu färre mandat, när tidigare trogna väljare röstar med fötterna.

Partiet kunde under många år hänvisa till vad företrädare som Per-Albin Hansson och Tage Erlander uträttat, men partiets förändring i slutet av sextiotalet innebar minskad bas för hela rörelsen. Efter åttiotalets misslyckade ekonomiska politik fick borgarna ta över under en period, efter det fick vi uppleva Göran Perssons sanering av landets och bankernas ekonomi.

En kortsiktig sanering som påverkar vårt samhälle än i dag. En av snedeffekterna är de bemanningsföretag där vinsterna nu ifrågasätts. Ersättningen bemanningsföretagen får har de offentliga kostnaderna som riktmärke, varför vi måste fråga oss varför inte de offentliga verksamheterna går med vinst. Det är samma saker som utförs, oavsett det gäller vård eller skolundervisning. Det känns lite som att det i en båt sitter tio personer, en får ro, nio talar om hur hen ska göra och i vilken riktning.

Ett stort antal sjuksköterskor exporterades vid saneringen till Norge, med hjälp av Landsting som tvingades dra ner på kostnaderna. Kommunerna fick ta över skolundervisningen och skolan blev en del av de kommunala budgetarna. Resultatet har varit förödande, eftersom lärarnas status undergrävdes, med stöd av Jantelagen. När blev politiker utan högre utbildning likvärdiga eller till och med mera värda än välutbildade människor? De har ju till och med betydligt högre löner!

Nåja, efter saneringen växte vårdföretag och friskolor upp och Landstingen och kommunerna tvingades hyra in tidigare anställd personal. Personer som hoppat av från de offentliga verksamheterna. För en gångs skull hade politiker skapat jobb inom det privata näringslivet, men till vilket pris? Göran Persson kunde sitta kvar på grund av oppositionens svaghet, men Socialdemokraterna förlorade till sist makten, på grund av väljarnas missnöje mot Göran Persson personligen.

Tage Erlander ska ha sagt att ett samhälle kan be­dömas utifrån hur det ­behandlar sina svagaste. Här plockar Socialdemokratiska partiet knappast några politiska poäng, de försämringar som gjordes under alliansens tid finns kvar och regeringen är beredd att göra ytterligare försämringar. Med lite sunt förnuft, borde partiets ledning inse, att vad de nu håller på med, inte är någonting annat än ett politiskt självmord. 

Kanske är jag en som försöker använda huvudet, vår maktelit tycks inte göra det. Eller så fattar de inte vad som händer i det hypermoderna samhälle som håller på att växa fram. Jag håller en slant på det sistnämnda, det är därför vi fått ett samhälle bara politikerna själva vill ha. Det gäller för dem att hålla sig väl med storföretag och den ekonomiska makteliten som är ett måste, för att den svenska modellen ska fungera.

Men varken storföretagen eller den ekonomiska makteliten är någonting att hålla i handen, om den globala ekonomin går i spinn och sedan störtdyker. Det som nu händer i Amerika kan påverka hela världen. Det som händer där är att folkgrupper ställs mot varandra och ingen kan förutsäga hur det kommer att sluta, för fortsättning följer som vi redan har märkt genom de protester som förekommer runt om i Amerika efter den sensationella valutgången.

Vad som kommer att hända i Amerika är ett hot, men det största hotet mot vårt lands framtid är varken det som händer i Amerika eller den tekniska utvecklingen, det är att vi blivit för många invånare. Läste en artikel där en forskare tittat närmare på vårt lands möjligheter till överlevnad. Han hade kommit fram till att vi successivt måste bli färre, definitivt inte fler. Möjligheterna har avsevärt minskat genom den stora ökningen av invånarantalet. Jag tycker faktiskt synd om alla de som kommit hit, de tycks ha valt fel land att komma till.

När jag ser och hör många av våra ledande politiker, inte minst Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt, dyker osökt några kloka ord upp i huvudet skrivna av Lee Jackson: Blygsamhet är konsten att se ödmjuk ut, när man berättar för folk hur duktig man är. 

Men dessa personer skapar istället den tysta majoritet, som är trött på pratmakare som förkunnar sin egen tro. Nästa val kan bli en obehaglig överraskning för vårt politiska etablissemang.