Vad gör man, när det inte finns en nödbroms?

Ingen kan i dag säga hur det ekonomiska läget ser ut om ett år. En liten vink om att vårt land ekonomi inte är så stark som det sägs, visar penningmarknadens misstro. Mycket pengar har lånats upp och nya skatter och nedskärningar aviseras, naturligtvis ställs frågan varför. När en valuta sjunker mot andra valutor, är det en varningssignal att allt inte står rätt till.

Det varnas nu dessutom allt kraftigare för risken att bostadsbubblan kan spricka, Problemet är att storstäder växt alldeles för snabbt, men bostäder är det ont om. Priset för vad som händer när storstäder växer verkar ingen ha tänkt på. Inte heller de problem som följer när en stad överbefolkas. Storstäder är inte motorerna i ett lands ekonomi, de åker snålskjuts på övriga delar av landet.

Visst tar det tid innan politiska beslut visar sitt rätta ansikte, urbaniseringen har skapats genom gamla politiska beslut, men baktanken är svår att förstå. Det har fått fruktansvärda konsekvenser för glesbygder och mindre orter som avfolkats, Den service människorna på dessa orter förväntar sig för de skatter som betalas, är numera nästan obefintlig på många platser.

Många länder ser i dag över sin självhushållning när det gäller förnödenheter, i vårt land är bönderna på väg att utrotas. Vi klarade ett andra världskrig till stor del tack vare vår självhushållning, och i en orolig värld, borde naturligtvis våra politiker se om sitt hus. Många åkermarker ligger i träda på grund av dålig lönsamhet, men en liten slant kommer i alla fall in till de små markägare som finns kvar, utan någon större arbetsprestation än att fylla i blanketter för att få EU-bidrag, för att inte odla någonting. 

Att betala skattepengar till EU via staten, för att EU-politiker ska dela ut dem som bidrag, är naturligtvis förkastligt. Men EU har genom frikostiga bidrag som utnyttjats av många länder, rubbat konkurrensen. Tyvärr har det varit tvärtom i vårt land, det har försvårats för landets bönder under många år.

I vårt land har skattepengar istället använts till att locka sympatisörer av makthavande partier. Bönder är i dag en så liten grupp, att de inte ens är intressanta för Centerpartiet. Man brukade kalla de reformer som basunerades ut som valfläsk, men nu bjuds det bara på vattvälling eller soppa kokad på en spik. Undrar hur detta ska presenteras för väljarna om två år, eller ska äntligen något parti säga sig jobba med att banta både vår byråkrati och politiskt skapade jobb?.

Det fantastiska är att politikerna har mage att ge sken av, att reformer som de kallas, betalas ur politikernas egna fickor, när det i själva handlar om invånarnas pengar. Vi ger nu så och så mycket till ... och så radas det upp vad pengarna ska gå till. Vi, sa svinskiten!

Visst har det varit bidrag hit och dit – och det förkommer fortfarande – istället för att via skattevägen, på ett enkelt sätt korrigera, så att invånarna betalar skatt efter förmåga för att kunna leva. Det skattesystemet hade vi tidigare och det fungerade utmärkt, men de rika knorrade av förståeliga skäl. Förklaringen att detta fungerande skattesystem togs bort, var att det indelade invånarna i förnedrande socialgrupper. Vad har vi fått som ersatt det, om man ser till de usla pensionerna och de direktiv Försäkringskassan har att rätta sig efter när folk blir sjuka?

Men staten är alltid i behov av pengar och sättet att få in dem har varit kluriga. Betala en hundring extra i skatt så kommer en tjuga tillbaka som någon form av bidrag. De resterande åttio går åt i administrationskostnader. På annat sätt kan inte det förklaras hur svenska folkets skattepengar går upp i rök.

Istället för att sänka skatter ses bidrag som en politisk lösning. För många fattigpensionärer räcker inte ens det bostadsbidrag de får tillbaka av det de betalat in i skatt. Men de makthavande tror att dessa personer blir nöjda och glada. Men så är det ju inte, det är en allmosa som snabbt äts upp, genom att allting blir dyrare. Det är som att länspumpa en båt som redan gått till botten. Om någonting ska göras är det att pensionerna för fattigpensionärer höjs, inte som nu ständigt släpar efter i prisutvecklingen.

Ingen politiker tycks ha frågat sig själv varför dessa personer ska behöva betala skatt överhuvudtaget. Det skulle minska det bidrag som betalas ut, men fullt ut kan inte de fattigaste kompenseras genom bostadsbidraget. Sverige har blivit ett dyrt land att leva i. Med höjda pensioner och ingen skatt avdragen, skulle inte Försäkringskassan behöva lägga ner tid på att räkna ut bostadsbidrag och staten skulle tjäna pengar på en onödig administration.

Våra media har varit försiktiga med att påtala för makthavande politiker, att allt fler blir fattiga i vårt land. Ändå är det papperstidningarna som drabbas, när många gamla tvingas säga upp sina kära tidningar eftersom de inte har råd. Det är många saker som blivit en kostnadsfråga för de med låga pensioner, vilket till och med på kort sikt, kommer att påverka många saker.

Det talas om hur bra det går för landet, vilket fantastiskt land vi lever i, men det gäller bara en del av invånarna. Det här har pågått i flera år, men det är nu som alla politiska misstag börjat uppmärksammats, genom att kriser blossar upp inom de offentliga verksamheterna. Utöver detta får vi veta att till och med ministrar slösar med invånarnas pengar på att lära sig Engelska. Det bevisar bara den låga utbildningsnivån hos så kallade förtroendevalda.

Går det att få rätsida på det här? Knappast troligt, eftersom det gått alldeles för långt. Att försöka omorganisera verksamheter som haft en bristfällig organisation är inte gjort i en handvändning, det kan tiotals år. Men så mycket tid har vi inte på oss, det måste ske en drastisk förändring så snart som möjligt, annars uppstår anarki.

Den faran finns det folk som märkt och försöker ta egna initiativ och söker lösningar. En växande del av invånarna förespråkar Basinkomst, de etablerade partierna är inte alls intresserade. Men det skulle alldeles säkert minska brottsligheten, eftersom de som inget har, tar där det finns och lägger där det fattas, hos dem själva. En basinkomst rör sig inte om några stora pengar, men det skulle göra stor skillnad, för alla de som slagits ut av vårt allt mer människofientliga samhälle.

Nu verkar vi få ett nygammalt problem på halsen, vår stolta krona tappar i värde. En svagare krona gör importvaror dyrare, det kommer att drabba de svagaste grupperna hårdast. Men det kommer säkert att knorras en hel del, bland de som kommer att beröras av dyrare kostnader för sina småhus. Det vill säga de som  inte inte når upp till gränsen att inte behöva betala mera. Fastighetsavgiften kommer att räknas upp 2018, detta tack vare de fantasipriser bostäder sålts för.

Att det blivit så här kan helt tillskrivas tidigare makthavande politiker, därför att det är tillgång och efterfrågan som sätter ribban för priset. Om det går att välja och vraka därför att utbudet är stort, sker knappast några prishöjningar utan tvärtom.

Att det här kunnat fortleva under så många år, beror på det politiska kontrollsamhälle som skapats. Just nu ska bankerna ha reda på varifrån du fått dina pengar, på order från högsta ort, det vill säga de politiska makthavarna. Hur långt får de här galenskaperna pågå, innan det blir ett uppror i vårt tidigare fredliga land? Det jäser ute i landet, men det når tydligen inte fram till de som befinner sig i maktens korridorer.

Tiden i dessa korridorer tycks vara över för Kristdemokraterna, det har gått snabbt utför och det kan det även göra för andra partier. Miljöpartiet har under sin tid i regeringen gjort bort sig många gånger, att inte ens "underbarnet" den snacksalige "Lille Fridolf", kan komma med en vettig förklaring. Han har i alla fall inte kunnat förklara, varför det inte gick att rätta till skolan på hundra dagar. Med de förslag som ständigt haglar om hur skolans kris ska lösas, får vi nog räkna med att det tar hundra år istället.

Den här politiska osäkerheten kan betyda, att vi får två partier som ställs utanför när det gäller hur landet ska styras, V och SD. Ingen vill tydligen ha något av dessa ytterlighetspartier att göra i en regering. Och när det gäller V kan jag förstå det, eftersom deras sympatisörer ofta tar till skadegörelse och våld. Dessutom kommer V hela tiden med idiotiska förslag och har till och med hänvisat till hur socialism kan göra skillnad och lovprisat Venezuela. Visst, det var upp som en sol och ner som en pannkaka, för nu är landet i kaos och konkursmässigt. Vem vill att ett sådant parti ska ha någonting att säga till om i vårt land?

Nöden har ingen lag brukar man säga, vilket kan betyda att de två än så länge stora partierna tvingas samarbeta. Naturligtvis för vårt lands bästa får vi då säkert höra, men i själva verket handlar det om den politiska makten. Men våra politiker är bara galjonsfigurer eftersom allting blivit så komplicerat, att de själva inte kan bilda sig en uppfattning om de lösningar som föreslås. Beslut fattas utan att beslutsfattarna har en aning om konsekvenserna.

Med de politiker vi har i dagsläget, har vi verkligen hamnat på ett skenande tåg som saknar bromsar. Vi vet att det någonstans framför oss finns stoppklossar, men vad händer efter det vi kört in i dem?