Är huvudet dumt får kroppen lida.

Det varma vädret inbjuder inte till att utföra ansträngande kroppsligt arbete, ingen avundas den släckningspersonal som finns ute i skogarna eller bönderna på sönderbrända fält. Själv håller jag mig i skuggan och försöker se det som händer lite från ovan för att få perspektiv på det hela. Våra politiker som svävat i det blå under många år, hade om de tittat nedåt sett vad som var på väg att hända. Ja, inte torkan och bränderna förstås, men att oförutsedda saker händer daglig dags. Det är någonting de genom sin självpåtagna roll som politisk företrädare för sina väljare att sköta landet på bästa sätt, alltid måste vara beredda på att kunna hantera.

Inte bara för de oförberedda regeringspartierna utan också för de politiska motståndarna, fick svenska folket nya bevis på att ingenting kan tas för givet. Alliansen prioriterade skattesänkningar före invånarnas säkerhet och drog ner på försvaret och fick folk att hoppa av från frivilligbrandkårer. Nu ser man hur det går när snålheten bedrar visheten.

Kostnaden för torkan och bränderna kommer att passera en miljard, vilket i sin tur kommer att få ekonomiska konsekvenser flera år framöver. Inte bara för de människor som drabbats, utan också för staten, kommunerna och landstingen. Att vårt land fått problem genom ytterligare någonting våra politiker inte trodde skulle kunna hända, borde skrämma livet ur svenska folket.

Politik i ett nötskal är egentligen att partierna berättar uppdiktade historier för att locka anhängare. Det stora problemet för partierna är att bli trodda, därför finns flera olika versioner på lager att ta till om det de berättar inte upplevs som trovärdiga. Och så har verkligheten en förmåga att ställa till det också förstås. Men partiledningarnas berättelser sätter ständigt företrädarna på pottkanten, de vet inte vad de skall göra, eftersom den politiska verklighet och invånarnas är två vitt skilda saker.

Moderaternas utlovade skattesänkningar kan bara göras på bekostnad av de sämst ställda, det är märkligt hur en känsla av makt kan berusa. Men tänker man cyniskt är det ju en fråga om att dessa stackare på samhällets botten kommer ju ändå aldrig att rösta på partiet. Det kanske däremot anhöriga, släkt och vänner till alla de hittills drabbade tänkt göra. Men på grund av de försämrade trygghetsförsäkringarna fått kalla fötter, det kan ju hända även dem.

Att uppmuntra till ett samhälle där var och en är sig själv närmast är dömt att misslyckas. Enade vi stå, söndrade vi falla är inte taget ur luften, det är en lärdom inte minst våra politiker skulle ha haft som ledstjärna. Solidaritet föds när människor utsätts för stora prövningar, av den anledningen växer demokratirörelser i snabb takt. Det blir inte våra politiker som kommer att förändra för invånarna, det blir helt vanliga människor som brinner för att förändra och rätta till de orättvisor som skapats.

Jag tror det skulle vara nyttigt för alla att stanna upp och tänker efter, då skulle ingen vilja ha det samhälle våra politiker skapat. Men det kommer säkert som en följd av att allt fler går in i väggen och upplever hur privatekonomin försämras. För visst händer det en dag, det man aldrig tror skall kunna hända. Man kan inte säga att det då händer plötsligt, det är bara det att folk inte lyssnar på kroppens varningssignaler eller olyckskorparnas kraxande om en ny finanskris..

Tror inte människan föds till att utnyttjas att genom hårt arbete föda andra. Hjälpa varandra möjligen, för i grunden är människan ett flockdjur. Antagligen medvetet har det politiskt skapade samhället gjort det svårare för folk att umgås och utbyta tankar, nu sker det på de lättillgängliga sociala medierna på nätet istället. Underskattat till en början av de makthavande, nu någonting som slår hål på deras uppdiktade historier om det samhälle som aldrig kan bli verklighet.

Det är nu sanningen och den obarmhärtiga verkligheten stirrar våra politiker i ansiktet, det är nu de står inför att bevisa att de är till för folket och inte tvärtom. Det är nu de skall vara ute bland folk och höra vad som sägs, för det är deras vara eller inte som diskuteras. De flesta har insett att det blir en fråga om att höja skatter eller spara in på det som behövs minst. En rejäl utrensning av heltidspolitiker och byråkrater är det som minst kommer att påverka invånarna och invånarnas skatter inte heller är avsedda för att avlöna. Har en känsla av att politiker är vår största "yrkesgrupp" och den mist nyttiga för invånarna.

Ser man tillbaka på vad som lett oss fram till dagens samhälle som en ständigt ökande grupp av invånarna inte vill ha, har det inte varit fråga om demokratiska beslut utan någonting som måste betecknas som orättvis makt. Men ekonomisk osäkerhet är den politiska stabilitetens fiende. Ju fler som får sämre ekonomi och anser sig orättvist behandlade, desto mer instabilt blir hela vårt samhälle.

 Förhoppningsvis inser våra traditionella partier att deras roll att styra vårt samhälle utan att ha invånarna bakom sig, skadar dem själva lika mycket. Vad som framträder genom allt det som händer är hur lite de behövs. De utför inget jobb, det får andra som kan det bättre göra och så kan vi inte ha det. Politikerna har själva drivit fram att vårt land skall drivas efter lönsamhetsprinciper och glömt bort att de skatter som betalas in är en betalning för tjänster som skall utföras.

Förtroendevalda politiker skall fungera som kontrollanter i invånarnas tjänst och se till att pengarna används på bästa sätt. Att i skydd av i demokratisk ordning fattade beslut spendera pengar på annat än de är avsedda för, är vad man nu kan se det som kom att straffa de traditionella partierna. Är huvudet dumt får kroppen lida brukar man säga och visst är det så.