Brott och straff?

Tanken på det stundande valet gör mig vemodig och får mig att tänka på valvakan som Sista natten med gänget. Som det verkar kan vi nu se upplösningen av det politiska etablissemanget, vad som kommer efter vet vi inte. Men att någon kommer att få ta överspillrorna av det en gång stora partiet efter Löfven och att ingenting kommer att bli sig likt är ingen vild gissning. Men visst kommer det mest omvälvande att drabba de som valt den politiska banan.

Det behövs en upprensning av politiska företrädare eftersom det vi har är ett fruktansvärt dyrt styrelsesätt. Det är inte ekonomiskt försvarbart att avlöna massvis med människor som säger sig företräda sina väljare. Läger man dessutom till alla politiskt skapade jobb som i många fall tillkommit genom något som måste ses som vänskapskorruption, borde de makthavarna för länge sedan insett att invånarna en dag skulle sätta sig på tvären och kräva förändring. Att en mycket stor del av befolkningen vänder sig emot de gamla traditionella partierna är därför inte förvånande, bara sättet de visar sitt missnöje genom att sympatisera med SD. Det ger ingenting i slutändan, lite som att hoppa ur askan i elden.

Mycket av det här bottnar i att invånarna är trötta på att ständigt få höra vad som krävs för att bevara vårt välfärdssamhälle. Något välfärdssamhälle har inte funnits sedan saneringen av landets och bankernas urusla ekonomier som landets invånare dyrt fått betala genom försämringar. De styrande har gjort det enkelt för sig och trott att alla i jobb och ekonomisk tillväxt var den framtida lösningen.

Vad det lett till är att massvis med människor nästan jobbat livet ur sig och därigenom har fler blivit fattiga. Genom ett illa genomtänkt pensionssystem dras nu många med usla pensioner, men även de som efter kränkande behandling till slut får ett permanent sjukbidrag. Som straff drabbas de inte bara av usel ersättning utan beskattas också högre än de som arbetar. Försäkringskassan är ett bevis på att de makthavande inte sett längre än näsan räckt, det har helt enkelt silats mygg och svalts kameler..

Risken finns att valet blir ett antiklimax, att det inte alls blir som vi tänkt oss. Socialdemokraterna är desperata, så här i sista minuten skall det delas ut pengar som aldrig förr. Till vilken nytta kan man fråga sig eftersom de som skall hantera pengarna inom inte minst inom sjukvården, kommer att låta dem rinna mellan fingrarna på grund av inkompetenta politiska ledningar. Om staten istället skulle strypa penningflödet skulle de politiska ledningarna tvingas skära ner på sig själva och inom den politiskt skapade byråkratin. Enbart den åtgärden skulle göra att det hinns med mycket mer och vårdköerna skulle minska, det har inte de politiska ledningarna fattat.

Övergången från att vara ett välfärdsland till att människofientligt beror helt och hållet på att vårt land blivit alldeles för byråkratiskt. Det finns med andra ord för mycket folk som skall vara med och styra verksamheterna genom att införa onödiga rapporter och statistik vilket medfört att de på golvet tvingas bli administratörer och därför inte hinner med vad de egentligen skall göra. Fenomenet finns inom vården, skolan och polisen, det är alltså lätt att se vad som orsakat både vårdköer, usla skolresultat och ouppklarade brott.

Jag har under många år försökt föra fram att det moderna samhället har utvecklas snabbare än regeringen hinner tillsätta en utredning och blivit alldeles för komplicerat för så kallade politiskt förtroendevalda. Alla begriper att det inte skulle fungera om amatörer skulle driva våra stora exportföretag, men chansen att duktiga företagsledare skulle kunna styra landet bättre är det knappast någon tvekan om. Svenska folkets stora problem har varit att inte kunna avsätta de som visat sig vara inkompetenta, det har varit partiernas ansvar.

Det märkliga är att politiska chefer utses för att vara chefer över anställda på grund av kunnande och kompetens, vilket orsakar dubbla cheflöner. Finessen med att ha anställda är att de kan sparkas om de visar sig inkompetenta, det är en säkerhetsspärr mot att felaktiga ledarskap skall kunna rättas till. Efter de normer vårt land nu drivs kan vi se vårt land som Aktiebolaget Sverige. Aktieägare i majoritet är svenska folket, som därför skall kunna kräva resultat och att de som anställts (förtroendevalda av alla de slag) är ansvariga och som sin prioriterade uppgift har att förvalta skattepengarna på bästa sätt.

Vår finansminister är ur demokratisk synvinkel helt enkelt en anställd kassör och statsministern verkställande direktör. Man kan därför se riksdagsledamöterna som styrelsemedlemmar med det ansvar som finns angivet i aktiebolagslagen. Har full förståelse varför tjänstemannaansvaret togs bort, men har svårt att förstå att inte svenska folket krävt att det skall återinföras. Efter alla skandaler med skattepengar som skingrats för vinden (eller hamnat i någons fickor) kan vårt land inte ses som annat än Firma Bluff och Båg UPA.

Det här har kunnat fortgå därför att invånarna inte bara haft fullt upp med att få tiden att räcka till, utan också febrilt letat efter vad som kan göra dem lyckliga. Hus, bil, båt, ja att att visa upp för alla hur lyckliga de är, när de i själva verket är djupt olyckliga över sina liv. Problemet med dagens samhälle är att människorna inte har full kontroll över sina liv, de är snärjda i att arbeta för att kunna överleva. Eller som den situation både äldre och svårt sjuka hamnat i, att välja bort det som inte är absolut nödvändigt. Tyvärr har det för många betytt att de inte kunnat laga sina tänder eller köpa den medicin de behöver.

Naturligtvis måste man fråga sig vad för sorts samhälle vi har och om det verkligen är värt de höga skatter invånarna tvingas betala. Istället för att ständigt leta nya skatter som skall finansiera vad de makthavande tror att invånarna behöver, varför inte lägga ner statliga verk och andra verksamheter som inte behövs, det mesta styrs ändå av beslut inom EU. Kan inte vara svårt för ansvariga makthavare att följa direktiven, även om det sätter käppar i hjulen för dem.

Det är vad som görs för invånarnas bästa som ger resultat och det är de som väljer sina företrädare. Kan det vara så enkelt att det parti som inriktar sig på att se till att folk i gemen har det bra och inte bara de som redan har så de klarar sig också får majoritetens stöd? Tänk efter själva och ni förstår säkert varför de traditionella partierna har det svårt just nu, de har glömt bort en stor del av landets invånare och det straffar sig nu.