SD behövs, men inte som de själva tror.

De politiska partierna använder Facebook för att sprida sina budskap och det första kommentarerna kommer från personer som är positiva. Men sedan kommer kritiken, både vederhäftig och framväxt ur frustration över hur de själva drabbats.Det som händer på sociala medier lockar verkligen fram det sämsta hos människan. 

Väck inte den björn som sover är ett gammalt talesätt, men det är precis vad partiernas skryt över sig själva åstadkommer. I många fall visar det att partierna helt misslyckats att se hur verkligheten ser ut för de flesta. De lever i sin egen värld och där finns inga ekonomiska problem, inte heller om de biter av en tand eller blir sjuka.

Ett lands välstånd vilar inte på de stora företagen eller de med enorma förmögenheter, det är att samhällssystemet är rättvist och behandlar alla lika. Nåja, lika för alla kan det aldrig bli, men ett samhälle måste vara anpassat för invånarna, det är de som vart fjärde år kan ändra på den politiska kartan. 

Vi har partier som talar sig varma för miljön, invandring och flyktingmottagning men inget som står upp för den “vanliga” människan som kommit i kläm på grund av ständigt ökande skatter och avgifter men inte haft någon  möjlighet att kompenseras för dessa. De fattiga har nu blivit så många att det är deras röster ( om de röstar överhuvudtaget) kan avgöra i vilken riktning vårt land kommer att ta.

I takt med socialdemokraternas kräftgång på grund av att frångått sin gamla ideologi, har vi fått ett samhälle som inte längre tar hänsyn till hur en växande grupp fattiga har det. Men samma sak kan även de andra partierna anklagas för, vilket borde ge utrymme för ett nytt parti som bara behöver ett fåtal sakfrågor att presentera, enbart ett rättvisare samhälle skulle säkert samla ihop tillräckligt för att klara riksdagsspärren. .    

Göran Persson ändrade partiets inriktning från att värna om de svaga grupperna till att gynna de som kan leva ett bra liv med hus och statusprylar. Han sneglade på medelklassen som tidigare nobbat socialdemokratin. Någon framgång har partiet inte haft att locka folket runt Stureplan eller finare villaområden, men tappat många trogna väljare ute i landet. Inte minst LO-anslutna märkligt nog.

Tidigare röda län har blivit en salig färgblandning där S visserligen fortfarande är störst i de flesta kommuner och i regionen, men måste ta hjälp av flera små partier när det är dags för beslut. De som inte längre röstar på S har smärtsamt fått erfara att partiet är mer angeläget om att ha makten, än de som eventuellt skulle kunna hjälpa dem till det. Partiet har tagit de gamla trogna väljarnas röster för givna, men så är det inte längre.

Det är pinsamt att höra partiets företrädare ständigt skylla på andra och inte inse hur mycket de själva bidrar till tappade röster. Partiet upplevs efter alla löften Löfven kommit med men som det blivit pannkaka av, som tandlöst och inte har en aning om hur landet ska kunna räddas. De senaste sex åren har problemen växt istället för att minska.

 

Många tror säkert att arbetslinjen är de borgerligas idé men så är det inte. De övertog nämligen socialdemokraternas idé för en gångs skull. Den passade som handen i handsken för hur de ville omforma vårt samhälle och de satte tumskruvarna på de mest utsatta i vårt samhälle genom att försämra trygghetsförsäkringarna och ge Försäkringskassan fria händer..

Med facit i hand var det inte så klokt, nu varnar nämligen erkänt skickliga ekonomer att vi är på god väg att bli en fattig nation. Det är inte bara den enorma flyktingmottagningen, utan också att allt fler blir fattiga och då inte minst de långtidssjuka och äldre. När nu trycket ökat att skatten måste sänkas och till och med tas bort för de med lägsta pensionerna, men det betyder att någonting annat måste beskattas och som då drabbar de sämst ställda hårdast.

Naturligtvis går det att skylla på pandemin, men den har bara påskyndat det som som redan börjat, att vi hamnar i samma elände som flera av Medelhavsländerna. Ladorna är säkert tömda vid det här laget och att fylla på dem igen kommer det knappast att finnas utrymme för. Det betyder antagligen att kommer att bråkas lika mycket i riksdagen också och vi kanske får byta regering titt som tätt. Men det här är självförvållat och vad som blir kvar av vårt politiska maktsystem vet vi inte. 

Socialdemokraterna går ut hårt med att nu ska vi göra det eller det, men alla vet att de inte har någonting att säga till om när det kommer till beslut. Om någonting blir genomfört träder de små stödjande partierna fram och skryter över vad de fått igenom. Socialdemokratisk politik uppfattas därför som att stödja de förslag som gör det möjligt att på papperet ha regeringsmakten.

De sämst ställda grupperna utgör nu tillsammans runt en femtedel av väljarkåren, många av dem ser det som att ingenting kan bli sämre med en annan regering. Kanske tvärtom eftersom ytterligare försämring skulle starta vilda protester och därmed riskera att hela det politiska maktsystemet ifrågasätts.

Den skadan är redan skedd, med hjälp av nya tekniker som förfinas i snabb takt går vi mot direktdemokrati, att invånarna i varje viktig fråga är med och bestämmer. Kanske låter det som science fiction, men underskatta varken den tekniska utveckling som redan kommit långt eller invånarna som tröttnat på att köras över.

Kanske är jag för pessimistisk, men har svårt att se hur nuvarande regering ska kunna hålla ihop när inte ens partiernas medlemmar håller med ledningen. Våra politiker är ju bara vanliga människor och när deras anhöriga, vänner och bekanta börjar ifrågasätta om de vet vad de håller på med, börjar det jäsa i leden. Socialdemokraterna har fått känna av det genom reformisterna, men även övriga partier har problem med sina tidigare lojala ja-sägare.

Vad än folk tror är SD ingen lösning, de kommer aldrig att kunna leda en regering. De har åttio procent emot sig och förr eller senare går dessa åttio procent ihop trots meningsskiljaktigheter och kör över SD. Ett parti som samlat missnöjda har en kort period för att sedan försvinna, det är så det fungerar när folket är de som bestämmer.

Men SD har gjort invånarna en stor tjänst som visat att politiskt fattade beslut måste förankras hos invånarna. Så har inte gjorts när det gäller invandring och flyktingmottagning, vilket en folkomröstning skulle ge besked om. Att någon sådan inte blir av beror på rädslan för hur många som verkligen är emot, oavsett politisk tillhörighet.