Corona året.

 År 2020 kommer att gå till historien som Corona året. Det kan ju finnas kvar nästa år också, det vet vi inte. Men så här långt har det varit ett år då invånarna blev påminda om sin egen och anhörigas dödlighet, men också hur saker som planerats i förväg inte blev av. 

Efter den långa vintern hoppades många på semester i solen och värmen, det gjorde säkert också charterbolagen. På de populära semestermålen stängdes hotellen och de affärer som levt på turisters impulsköp fick stängas. För invånarna på dessa platser har det inneburit katastrof, de flesta har haft sin inkomst från turistnäringen. Ju längre tiden går desto mer förändrade kommer de gamla populära resmålen att bli, ingen vet vad som kommer att finnas kvar.

Svenska folket har haft hemester som någon fyndigt kommit på och husbilar har trots svindlande priser blivit populära. Att ha semesterbostaden med sig vart man åker är naturligtvis fantastiskt men få förunnat om man ser till befolkningen i stort. Många har istället för en solsemester tillbringat den i eller omkring bostaden. Men semesterpengarna gick åt och det kommer att bli en tung höst och vinter för många. 

Pandemin har tvingat på invånarna nya vanor och värderingar, vilket kan vara på både gott och ont. Människan tycker nämligen inte om förändringar och har svårt att anpassa sig till de nya förutsättningar pandemin skapat. Många har blivit av med jobbet, andra har nästan jobbat livet ur sig, det kommer att sätta sina spår framöver. Men många har alldeles säkert fått en ny syn på livet och dess mening.

Våra politiker tycks inte fattat innebörden av den förändring vi kommer att se, nämligen att allting kommit närmare inpå människorna. Inte bara våldet och kriminaliteten, utan också osäkerheten om framtiden som skapar oro. På lite över ett halvår har det mesta ställts på huvudet för de flesta, vi skulle bara oroa oss för en framtida naturkatastrof och den var långt borta för de yngre.

Men så slog viruset till och det visade sig att vårt land inte hade någon beredskap för en pandemi. Det blev brandkårsutryckning på samma sätt vi upplevt tidigare vid Estonias förlisning, tsunamin i Thailand och de stora skogsbränderna. Vårt politiska system är inte skapat för överraskningar, det är den slutsats man måste dra.

Det finns många orsaker till att regeringen ständigt hamnar på efterkälken och av den anledningen drabbas av beslutsångest. Kanske den största anledningen är att regeringens medlemmar tillbringar mesta tiden i riksdagens korridorer. De har ingen kontakt med omvärlden eller sina väljare. 

Kanske skulle det vara bäst att vårt land delades upp i regioner, men även där finns nackdelen med att ha politisk styrning. För att undvika det måste ställas krav att de som företräder invånarna, har den utbildning som krävs och att de medhjälpande har kompletterande utbildningar. Det är ju ett högteknologiskt kunskapssamhälle som gäller över hela världen.

Har svårt att se hur storstäder skall kunna klara sig vid en indelning i regioner. De skulle tvingas betala vad det kostar att köpa el från Norrland bland annat. Storstäder har åkt snålskjuts på många sätt under alldeles för många år. De har dessutom satt ribban för kostnader som drabbat människor på landsbygd och glesbygd.

Ska man tro vår finansminister måste nu alla spotta i nävarna och starta om vårt land. Det är svårt med den tunga barlast vår enorma byråkrati och administration faktiskt är. Tror inte vår finansminister insett vilken enorm bromskloss det är, dessutom penningslukande, vilket vi inte har råd med.

För företag är det naturligt att administrationen bantas när det stundar kärva tider, det är produktionen som måste rulla på. Tas det bort folk från golvet försämras den service de offentliga verksamheterna ska utföra, det betalas nämligen skatt för det, vilket är samma sak som att betala för en vara. Dessutom är många av de som nu finns på golvet och slitit drygt ett halvår totalt utbrända och behöver vila. Om inte faller de bort en efter en och då står de politiska ledningarna där med rumpan bar.

Så verkar fallet bli när det gäller skrytbygget Karolinska där läkare och sjuksköterskor hotas med uppsägning. Landet är stort till ytan och jag tror många av dessa läkare och sjuksköterskor skulle få ett bättre liv om de flyttade norrut eller till mindre orter ute i landet. Pandemin har säkert fått många av dessa att inse värdet av livskvalitet. Hyrpersonal är dyrare än fast anställda så många sjukhus med brist på personal står säkert med öppna armar.

Det är ju inte längre någon status i att vara läkare eftersom Försäkringskassans handläggare kan underkänna deras diagnoser och sjukskrivningar. I och för sig häpnadsväckande, men med politisk styrning kan de mest idiotiska saker hända. Dags för den välutbildade personalen inom sjukvården att ge de politiska företrädarna en läxa, vad kan de uträtta utan de experter personalen är?

När alternativet till det vi har är en regering ledd av Kristersson, måste vi förlita oss till att en högre makt hjälper svenska folket. Inte mycket till halmstrå att klamra sig fast vid, alternativet är att svenska folket tar saken i egna händer. Vad händer om de sämst ställda grupperna vägrar rösta, av den anledningen att inget parti för deras talan?