Hur kommer framtiden att se ut?

 Vad som oförutsett kan hända vill vi inte gärna tänka på. Inte heller att våra liv en dag tar slut. Ändå är det vad ett liv handlar om, oförutsedda saker händer och i de flesta fall är vi ovetande om när våra liv tar slut. 

Pandemin har fungerat som en väckarklocka för många, både drabbade men också anhöriga och vänner. Ingen har förvarnat om att rätt vad det är kan någonting hända. Trump resonerade för en gångs skull förnuftigt när han utgick från att om folk skulle få veta att viruset skulle ta död på en massa människor, skulle det uppstått panik.

En svår balansgång när sanningen skall sägas, men många gånger är det bättre att veta än sväva i ovisshet. Ansvarig myndighet i vårt land valde (eller beordrades) att invånarna skulle hantera viruset genom att ta eget ansvar. Med tanke på att de makthavande inte ansett invånarna själva inte är kapabla att kunna fatta egna beslut utan gjort det år dem i alldeles för många år, måste det uppfattas som att de makthavande drabbades av panik.

Vi kan redan nu se hur vårt samhälle förändrats, men det har även påverkat människors sätt att tänka. Det de ser är inte vad de vill ha, det gäller inte minst de som har sin inkomst från skattepengar. Statens kaka är liten men säker sa man förr, nu klagas på dåliga löner, usla arbetsförhållanden och ledningar som ibland uppfattas att de inte vet vad de håller på med. Sammantaget har det skapat ett förakt för så kallade politiska företrädare

Hur ser då framtiden ut? För oss vanliga dödliga ser den skrämmande ut, men tvingas möta den efter eget huvud. Med det menar jag att se över hur vi vill leva, inte vad som är bäst för staten och dess byråkrati. Vi måste hitta ett sätt som är bäst för oss själva och mänskligheten.

Vi får inte vara dåligt förberedda. I framtiden är det inte omöjligt att de nyfödda förses med en manual som talar om hur de skall leva genom regelbunden service vilket innefattar att ta hand om sig själva och sitt välbefinnande. Vad människan sysslar med om hundra år behöver vi inte bry oss om, det kan vara så illa att vår värld inte ens finns kvar längre.

Men tiden fram till dess, hur kommer den atts se ut? VI kan inte ens skapa en bild över hur det kommer att se ut om tio år, pandemin har gjort en värld medveten om alltings förgänglighet. Många har sett döden i vitögat, klarat livhanken men tvingas leva resten av sitt liv med sviter efter att ha drabbats av ett virus.

 

Det märkliga är att det som fått vår värld att fungera glömts bort, nämligen människan. Marknaden som det talas om är ingenting annat än mänskligheten, utan människor och deras förmåga att betala finns ingen marknad i dagens mening, däremot antagligen en bytesmarknad där folk byter tjänster eller varor med varandra.

I framtiden är staten antagligen överflödig, varför betala in till någonting som är tänkt att betala tillbaka på olika sätt till invånarna? Vår jord är redan överbefolkad så en dödligare pandemi för att råda bot på det kommer alldeles säkert att drabba mänskligheten. Tanken slår mig att vår jords existens är så finurligt uttänkt att samma sak gäller för djur och människor. 

Urbanisering betyder bara att dra ihop så många som möjligt i ett område för att göra det hela mer överskådligt. Ingen tänkte så långt att alla dessa människor som dras till storstäder måste ha förnödenheter att leva av. Men allt gick att importera, även det lättare att kontrollera än en massa mjölk- och köttbönder eller svinfarmare. Grönsaker går att importera året om.

Storstäder har fungerat på samma sätt som att ljuset drar till sig insekter, men när ljuset slocknar finns ingen dragningskraft kvar. Vad blir kvar när allt byggts upp kring banker och företags huvudkontor och deras behov, om och när de försvinner står plötsligt en massa människor utan försörjningsmöjligheter. 

Tjänster av alla de slag är vad som gett människor arbete i storstäder, men finns inga betalande vad skall människorna då göra? Stressade företagsledare har inte tid med det som tidigare setts som någonting absolut nödvändigt, nämligen representation. Om så var fallet skulle knappast världsledande företag etablera sig på små orter i vårt land.

Pandemin har påskyndat en utveckling som redan varit på väg, nämligen videokonferenser och affärskontakter via videolänkar. Även distansundervisningen i skolor kommer att förfinas, det blir billigare med gratis uppkoppling för elever än att bygga nya skolor.

Istället för svårigheter kan man nu se möjligheter att inte bara spara tid, utan också pengar. Tyvärr innebär det även inbesparing av kostnader för anställd personal, personer med erforderlig kompetens kommer att gå att hyra per timme. Om någonting skall ställas till svars för den här utvecklingen är det nyliberala idéer som måste ses som beställningsjobb av stora företag och riskkapitalister.

Fler mindre företag betyder mindre åtagande för staten, de som startat och driver företagen gör det på egen risk utan socialt skyddsnät. Endast småföretagare kan berätta hur lite det blir kvar på varje intjänad hundralapp, men de blir inte trodda av de politiska företrädarna. 

Det är inte den information de har fått. De har fått höra att konkurrens kommer invånarna tillgodo och blundar för att det som skett i vårt land inneburit fördyringar. Det är vad som hänt med privata ägare vid elbolag, bilprovning och apotek bara för att nämna några. 

Vad som förbisetts är att konkurrens även dödar genom att flera slåss om kunderna. Men det är först då företag hamnar på fallrepet det blir billigare för kunderna, men bara för en kort tid innan de penningsvaga företagen försvinner. Det som våra politiska makthavare sett som framtidens frälsare, var dödfött redan från början. Vad människan vill är en sak, men den kan aldrig fullt ut hantera vad den förstör.