Sommaren blev kort, några dagar värmebölja gör ingen sommar. Nu är vi inne i den tunga mörka perioden som för många känns som en evighet innan vårsolen eventuellt tittar fram. Man hör och märker att många är slitna redan nu, inte minst de som jobbar inom vården. För många är krafterna på upphällning, de skulle behöva en lång vila.
Men dumhuvuden finns det gott om i vårt land, inte bara i riksdagshuset. Nu fylls sjukhusen igen med människor som i många fall trott sig vara odödliga, men det är ju ingen. Nåja, nu kommer det ännu tydligare att märkas vilka som behövs eller inte inom regionerna och kommunerna. Tror knappast våra politiker är till någon nytta, snarare en belastning.
Pengar är allt brukar en del säga, men sanningen är det är det ändå inte. För en ganska stor del kanske men har läst om unga människor som väljer livet istället för ett tryggt välbetalt arbete. Kanske har de insett att invänta pensionen för att njuta av livet mest kan ses som en chimär när skräcksiffror om kommande pensioner presenteras. Det går utför med invånarnas pensioner så det gäller att njuta av livet redan nu medan det ännu är möjligt.
Före pandemin var det möjligt resa runt utomlands och bo i en segelbåt, husvagn eller ombyggd skåpbil och utöka reskassan genom tillfälliga jobb. Nu gäller att ha en rejäl reskassa för drivmedel och mat. Arbetslösheten är enorm i de länder som kan vara attraktiva.
Kan förstå alla som just nu känner sig trötta på hur landet sköts, det är en parodi som utspelar sig varje dag. Tror till och med att Löfven tröttnat på att ständigt ställas inför nya problem orsakade av sina medhjälpande partier. Vart han ser är det oacceptabelt. Det har gått så långt att det inte längre finns en politisk lösning på landets problem, det är bara att avvakta för att se hur bedrövligt det kommer att bli.
Det finns ingen tvekan om att de stora företagen har störst chans till återhämtning, men alla månader som gått förlorade har kostat enormt med pengar. Än kan vi inte se slutet på vad pandemin egentligen har kostat landet och invånarna. Vi kan därför räkna med att de investeringar som kommer att göras blir att satsa på den nya tekniken som innebär att det kommer att behövas mindre mänsklig arbetskraft.
Kanske är det lösningen på många saker. Psykisk ohälsa exempelvis men också att människan sägs vara den som smutsar ner och förstör vår miljö. Arbetslinjen måste ses som en katastrof för miljön, inte minst alla de som tvingas pendla till sina jobb. Ju fler i arbete, desto fler som smutsar ner vår miljö. Den politik som förts och fortfarande förs är med andra ord förkastlig sedd ur miljösynpunkt.
Politiska beslut har underlättat för uppförande av köpcentra som knappast ligger centralt placerade, det krävs ett fordon för att handla på dessa ställen. I många städer klagas det på att centrum utarmats, butiker har slagit igen och skyltfönster gapar tomma. Precis som man förr ansåg att kyrkan skulle ligga mitt i byn, borde dagligvaruhandel ligga i centrum.
Men det har politiker i många städer lagt krokben för sig själva och anlagt gågator. Människan är av naturen lat så naturligtvis handlar de istället i affärer där de inte behöver gå så många steg. En naturlig följd av ett allt stressigare samhälle, men också att många jobbar inom de offentliga verksamheterna som ser de anställda som förbrukningsvaror. Många går på reservkrafter innan de stupar i säng.
Det behövdes en pandemi för att folk skulle få upp ögonen för hur misslyckat vårt politiskt skapade samhälle blivit. Region- och kommunalråd har hamnat i skottgluggen av den enkla anledningen att de varit och är inkompetenta. Beviset är det samhälle som inte har invånarnas godkännande utan där de istället körts över.
Nu jäser det bland invånarna som har fått nog av politiska beslut som går stick i stäv med hur invånarna vill ha det. Visserligen är det två år kvar till nästa val, men hur det ser ut efter det kan man inte förutsäga. Kommer de så kallade politiska företrädarna att ta skeden i vacker hand och lyssna på invånarna eller är de beredda att ta konsekvenserna?
Tror inte aktiva politiker insett att det politiska maktsystem vi har kommer att ifrågasättas av invånarna. Vårt demokratiska styrelsesätt borde varit vägledande och de som tilldelats uppdrag sett till att folkviljan följs. Ingenting varar för evigt, samma sak med ett politiskt styrelsesätt.
För vårt lands del är förändringen än så länge inte synbar för de politiska makthavarna, men den ökande fattigdomen kommer att bli det största problem våra politiker ställts inför sedan drygt nittio år tillbaka i tiden. Då var vårt land fattigt och arbetslösheten hög men vi räddades av ett världskrig. Utan den hjälpen är det svårt att tänka sig hur vårt land sett ut i dag.
Trots många felaktiga politiska vägval är det vår enorma export som hållit landet flytande. I den nya globala värld där konkurrensen ökar för varje år, måste vi se till att vår självhushållning är god. Det har inte våra politiska makthavare ens tänkt på. Jo, i valtider låter det fint att hela landet skall leva, men efter valet utarmas landsbygden som den gjorts sedan slutet på femtiotalet.
Tack vare att vårt land vid tiden för andra världskriget var ett bondesamhälle klarades självhushållningen, i dagens läge klarar sig vårt land högst en vecka. Det hjälper inte med mera pengar till försvaret, det behövs pengar för att rusta upp vår självhushållning av livsmedel. Med dagens teknik går det mesta av det vi behöver att kunna odlas trots vårt kärva klimat.
Har svårt att tänka mig hur alla vegetarianer skall kunna klara sig om importen i all hast sinar. De odlare som finns i vårt land jobbar under helt andra villkor vilket fördyrar inhemska produkter. Endast en liten del av befolkningen har tillgång till närodlade grönsaker, det finns knappast ett överskott till storstäder. Vid en livsmedelskris är det storstädernas befolkning som är förlorare, dags att inse vilken befolkning som är viktigast för vårt land.
Märkligt nog har en aspirant till att bli språkrör för MP fört fram någonting som skall ge ekonomisk trygghet för invånarna, hon (för det är en hon) har dragit fram basinkomst i rampljuset. Oavsett avsikten är det genialiskt och någonting som kan rädda partiet kvar i riksdagen. Men minnet sviker om hon är den första inom MP som visar empati med människor som har dets svårt. Partiet har snarare visat människoförakt än empati för de människor som lever under fattigdomsgränsen.
Naturligtvis kommer då tankar om vad Löfven kommer att säga, eller kanske knycker idén rakt av och kallar den för sin egen. Allt beror på hur vindarna blåser, eller snarare vad som kommer att skrivas och diskuteras om förslaget på våra medier. Det gäller som statsminister att ha kappan rättvänd i stormiga tider.
Men visst lutar det åt att sista striden för socialdemokratin är här, partiet har inte ens en förmåga att fatta beslut som är av största vikt för landet. Det jäser även inom de egna leden, ingen blir klok på vad som egentligen gäller om man bortser från att klamra sig kvar vid makten i kommuner och regioner. Men även där ser det dystert ut eftersom partiets företrädare hela tiden lägger krokben för sig själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar