Verkligheten är någonting vi ofta ställs inför, den överensstämmer för det mesta inte med det vi hoppas skall hända. Kan förstå om många känner sig vilseledda efter att under många år hört att vi måste konsumera för att hålla den ekonomiska tillväxten igång. Det folk inte fick veta var varför det var så viktigt.
Vad vi vet är att många blivit omåttligt rika genom den ekonomiska tillväxten, men den har helt gått invånarna förbi. Nu belönas konsumtionen med höjda räntor för att stoppa upp konsumtionen. Skuldtyngda kommer många att kämpa in i det sista för att få behålla det de dyrt skaffat sig. Men det är inte bara hus och hem det handlar om, statusbilar kommer att återtas av leasingbolagen som i sin tur får problem.
Andra länder har tvingats se hur värdet på fastigheter nästan halverats, nu är det vår tur. Precis som med aktier sker förr eller senare en anpassning till det rätta värdet även på fastigheter och bostadsrätter. När det gäller fastigheter har staten stor skuld i övervärderingar genom att varit snabb att höja taxeringsvärden. Nu väntar en nedskrivning vilket inte kommer att gå lika snabbt och blir kvar som en ekonomisk börda för fastighetsägarna.
Vad vårt lands styrande under många år aldrig trott skulle kunna hända har nu hänt. Det har ansetts funnits utrymme för nya skatter och avgifter, nu kommer det att handla om hur mycket invånarna klarar av att betala. Vad vi kan se fram emot är en märklig tid då alla felaktiga beslut måste rättas till.
Den ekonomiska ovissheten om inte bara höjda priser utan även tillgång på vissa produkter har fått folk att hamstra toapapper och värmeljus. Väntar nu på att det skall bli rusning efter sovsäckar för att klara av lägre inomhustemperatur. Faktum är att vi inte vet vad som väntar.
Störst oro är vad som kommer att hända med många företag. Det handlar om företag som redan är skuldtyngda på grund av pandemin, frågan är hur länge de kan hålla ut. Överetablerade branscher blir första offren, men de drar också med sig andra i fallet.
Drastiskt ökande arbetslöshet är ingen vild gissning, en lågkonjunktur innebär alltid ökande arbetslöshet. Av någon outgrundlig anledning har det skapats ett tjänstesamhälle där alldeles för många företag måste förlita sig till betalande kunder. När allt blir dyrare finns mindre pengar att köpa tjänster för, vilket betyder att kundunderlaget försvinner.
Vårt land har verkligen hamnat i en rävsax. Alldeles för många lever i fattigdom och nya tillkommer i snabb takt. Ett lönearbete är inte längre tillräckligt för en stor del av invånarna, det gäller inte minst ensamstående föräldrar. Någon ljusning finns inte i sikte enligt ekonomiska bedömare, vilket betyder att missnöjet med hur det blivit i vårt land kommer att växa.
Kriser på löpande band och en missnöjd befolkning är knappast vad våra politiker önskat sig. Hur skall alla problem kunna lösas när det inte finns en total enighet om hur problemen skall lösas? Det är nu nackdelen med vårt politiska maktsystem kommer att visa sig, det fungerar inte i vår moderna värld.
Vårt land är byråkratiskt och trögflytande när det gäller att kunna förändra. Vad som kommer att krävas är att beslutsvägar blir kortare, det finns inget utrymme för segdragna utredningar. Det betyder att vårt land snabbt måste sadla om till AI- lösningar med hjälp av smarta datorer. Där ligger vi efter ett flertal andra länder som insett att allting går fortare idag än det någonsin gjort.
Just nu skakas aktiemarknaden om genom räntehöjningar och osäkra framtidsutsikter. Som vanligt blir det småsparare som drabbas, men även pensionsförvaltare som inte varit lika snabba att trycka på säljknappen. För de som satsat på aktier kan man säga lätt vunnet, lätt förgånget. Förhoppningsvis har inte många som satsat på aktier gjort det med lånade pengar.
Vad som nu gäller är att “övervintra”, det vill säga dra ner på alla onödiga kostnader som är lätt att dra på sig. Dyra streamingtjänster kommer att få stryka på foten liksom nöjesindustrin. Problemet är att det nu drabbar så många som inte ens vet om de har ett jobb inom ett halvår.
De som kommer att känna av det på ett smärtsamt sätt är barn och unga som varit van vid att få en hyfsad veckopeng. Istället kommer de få höra föräldrarnas oroliga prat om pengarna ens räcker till mat. Förhoppningsvis kommer det ge en läxa för livet.
Tänk hur det kunde bli av ett välfärdsland som vårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar