Den storvulna politiska drömmen om ett land andra ser upp till, har förbytts i att andra länder ser ner på det kaos vårt land befinner sig i. Värre kommer det antagligen bli, redan är kriget i den politiska sandlådan igång och sprider ett löjes skimmer över vårt land.
De flesta partier har inte några egna åsikter om någonting utan plockar godbitar från andra partier och gör till sina egna. Det gäller till och med lösningar för att få bukt kriminaliteten och dödsskjutningarna. Men när det gäller att förbättra invånarnas levnadsvillkor har de flesta politiker inte en aning om hur “vanligt” folk tvingas leva.
Ett vansinnigt pris på el i ett land som producerar enormt med el som till och med exporteras, har naturligtvis sin förklaring. De stora elleverantörerna har gjort precis som regeringar under årtionden, struntat i underhåll och att bygga ut för framtiden. Men bonuspengar har betalats ut som en klapp på axeln till cheferna för de stora vinsterna företagen gjort.
På grund av det politiska maktsystemet har gammalt rivits upp och ersatts med förändringar som måste ses som experiment. Utöver experimenten har det inte hänt så mycket, det var meningen att förändringarna skulle sätta sig. Men förändringarna var inte vad invånarna ville ha, därför ploppar det upp gamla synder på löpande band eftersom experimenten hamnade mellan stolar.
Näst intill alla känsliga saker har skickats över på på en utredning istället för att ta tag i problemen. Den som skjuter saker framför sig, skapar ett oöverstigligt berg. Det blev antagligen Magdalena Anderssons fall i valet, hennes medhjälpare har sannerligen skjutit problemen framför sig.
En mästare i att snirkla runt problemen istället för att ta tag i dem är Morgan Johansson. Många gamla trogna väljare övergav partiet tack vare honom. Men det fanns fler som drog ner partiet, inte minst Strandhäll och Ygeman. Det är en sorglig samling Magdalena har att förfoga över, knappast ett vinnande lag.
Det som saknas hos våra politiker är inte bara kompetens utan även sunt förnuft. Allt är idag så komplicerat att de borde erkänna att de inte har en aning om hur alla problem skall lösas. Under många år har det varit tjänstemän och konsulter som utarbetat de ärenden som lagts fram för beslut. Vad de utgått från är de politiska önskemålen styrda av lobbyister, vilket lett fram till hur det ser ut idag.
Pensionerade politiker har på ålderns höst insett att våra politiker måste lyssna på folket, inte vad de själva vill förbättra. Det är så dags nu, de så kallade politiska företrädarna har ingen kontakt med sina väljare annat än vart fjärde år i valstugor. Många har haft sina förtroendeuppdrag i många år tack vare deras lojalitet mot sin partiledning och därmed misskött sina uppdrag som politisk företrädare.
Vid nästa val (som kan komma inom ett år) har de unga fått en helt annan bild av verkligheten än de haft tidigare. Många av dem har fått känna på hur det känns att inte kunna leva loppan utan istället fått känna av att vara utan pengar. Vad man vet från tidigare lågkonjunkturer är att många jobb försvinner. Det drabbar även låglönejobben många ungdomar tvingas till att ha.
Det samhälle som skapats tvingar människor att om möjligt försörja både sig själva och de offentliga verksamheterna. Eftersom de offentliga verksamheternas administration ökat kraftigr, krävs hela tiden mer pengar för att avlöna denna stora skara. Mindre skattepengar betyder att de som inte är absolut nödvändiga för att verksamheterna skall fungera måste bort. För landet och invånarnas skull, får vi hoppas det kommer att bli så ganska snart.
Men skall det verkligen behövas en kris som drabbar alla, för att rationalisera någonting som borde gjorts för länge sedan? Vi har alldeles för många som lever gott på skattepengar genom att tilldelas uppdrag av alla de slag och anser det vara en garant för vår demokrati. Ett rent ut sagt löjligt argument, eftersom vi inte har en demokrati utan den som är störst bestämmer. Och vad det lett till ser vi nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar