Gör man ett folk förbannad kan vad som helst hända.

Ekonomi är svårt att förstå sig på, av den anledningen är det lätt för en regering att dupera ett folk. Som det här med reformer exempelvis. Få har fattat att det är de lågavlönade, arbetslösa och sjuka som finansierat den så kallade jobblinjen. Egentligen har inte jobbskatteavdraget någonting med jobblinjen att göra, det har inte skapat många nya jobb. Däremot har det skapat ett bidragsberoende, som till och med sossarna insett inte kan tas bort i första taget. Alldeles för många har blivit beroende av jobbskattebidraget.

Moderaterna förvarar sig med att ha gått från plus till minus i statsfinanserna inte är någonting att bry sig om. Kanske inte just nu, men visst kommer vi att sakna de statliga företagen som sålts ut längre fram. De gav ju i alla fall staten en vinst varje år, nu är pengarna från försäljningen borta så visst kan man undra vart de pengarna ska tas framöver. Att göra sig av med en långsiktig inkomst, är ju som att låta flytvästarna vara kvar på land för att det inte ska bli för tungt i båten.

Nåja, utöver att ha grundlurat svenska folket, har Borg varit duktig på att använda kreativ bokföring, men också kallblodigt tagit pengar från invånarna. Många har drabbats och naturligtvis kommer det att straffa sig framöver. Försämrar man det uppbyggda trygghetssystemet, rubbar man dessutom grunden vårt land står på.

Men jag kan förstå Moderaternas kaxighet när de kom till makten, nu skulle svenska folket få lära sig att alla måste arbeta för att kunna leva. Bidragen skulle bort och det fanns ingen så sjuk att de inte skulle klara av någon form av arbete. Utgår man från sitt eget yrke som i värsta fall kan ge valkar i baken, kan man förstå tankegången.

Allt hade säkert gått någorlunda bra, om inte kriserna i andra länder börjat påverka även vårt land. Insikten att politiker inte kan skapa jobb kom antagligen som en överraskning. Investeringar som gjordes av de stora exportföretagen fick till resultat att allt färre behövdes för att producera. Och det förmodar jag kommer att fortsätta, för personal är dyr i förhållande till maskiner.

Nu är det inte industrins allt mindre behov av arbetskraft som oroar, det är vad som händer när pengarna tar slut i Amerika. Nu kommer väl knappast detta mäktiga land att slå vantarna i bordet, men oavsett vad som händer kommer det att påverka övriga världen. Det är inga småpengar som måste lånas upp för att hålla det stora landet flytande.

Nu börjar det dessutom dyka upp ett annat problem som inga ekonomer och statschefer inte tycks ha tänkt på. Vem kunde tro bara för något år sedan att folk skulle börja dra öronen åt sig och blir försiktiga med sina pengar. Göran Persson hade en poäng i det han sa, att den som sätter sig i skuld inte är fri. I vårt land är det många som sitter i skuldfällan. De lever på marginalen och tvingas därför gå till jobbet även om de blir sjuka. Det är naturligtvis ohållbart i längden och en stor del av ökningen av sjukskrivningar är antagligen en följd av detta.

Samhällets kostnader för de försämrade trygghetsförsäkringarna kommer att bli en dyr affär. Man brukar säga att snålheten bedrar visheten, men bakom regeringens handlande låg en kall beräkning att tvinga folk i arbete. Att det kom i helt fel tid, har de nog själva insett. Men ett erkännande kommer vi aldrig att få.

Nåja, att våra politiker redan börjat valrörelsen märks tydligt. Regeringen har många saker att försöka försvara och måste därför gå på motoffensiv. Det kommer inte att bli någon snäll valrörelse, antagligen kommer det istället att bli den smutsigaste i vårt lands historia. Många politiker kommer att slåss för sina riksdagsplatser och då är det lätt att gå över gränsen för vad som är politiskt korrekt. 
Men det är vad politik går ut på i dag, vad det handlar om är makten. Vad invånarna tycker och tänker ägnar de inte en tanke. Men lyssnar de inte på folket så ... Gör man ett folk förbannad kan vad som helst hända.