Det var roligt så länge det varade.

Opinionsmätningar i alla ära, men går de verkligen att lita på? Jag tror inte det, för den som blir uppringd och tillfrågad, säger antagligen inte sitt hjärtas mening. Men kanske ändå till viss del, eftersom SD och V går framåt. Två udda partier som tydligen talar folkets språk och säger vad många vill höra. Att det de partierna lovar knappast är genomförbart, verkar inte ha någon betydelse.

De båda stora partierna däremot möts med allt större skepsis av invånarna. Inte alls förvånande, de båda partierna tävlar mot varandra med ungefär samma budskap. Dessutom lyssnar de inte på hur invånarna vill att vårt land ska vara, de vill bestämma hur invånarna ska leva.

Lyssnar man på vad de unga har att säga, är den politiska styrningen av allting som gör dem förbannade. De vill ha större frihet att själva kunna styra sina liv. De unga har fortfarande kvar drömmarna om framtiden, de som hunnit upp en bit i åren har fått sina drömmar krossade.

De politiska partierna står inför en stor utmaning, att inte bara förändra sitt tankesätt, utan också att bli mer lyhörda. Det missnöje som växt sig allt starkare senaste åren är ingen storm i ett vattenglas, snarare en förvarning om någonting som kan liknas vid ett vulkanutbrott. Det jäser och pyser var man än hör folk prata på gatan eller i affärerna.

Sedan den gamla seglivade industriepoken gick i graven har vårt samhälle förändrats alldeles för många gånger. Hela tiden till det sämre, vad nu det kan bero på. Kanske för att det politiska styrelsesättet inte genomgått samma förändring, många äldre politiker lever fortfarande kvar i industriepokens segdragna beslutshantering och tankesätt.

Problemet med vårt politiska styrelsesätt är att det är väldigt många som ska vara med om att besluten ska tas i demokratisk ordning. Däremot har ansvaret för besluten spridits ut så att ingen huvudansvarig längre finns. Kanske måste invånarna börja ta till kollektiv bestraffning, att vid felaktiga beslut som drabbar invånarna, ska alla avgå.

Vansinniga beslut fungerar som droppen som urholkar stenen. Det kanske inte låter så oroväckande i politikers öron, men det visar sig när partierna vittrar sönder. Två utmärkta exempel är C och KD, där de gamla trogna väljarna fått nog av "nytänkandet". Vart alla dessa kommer att lägga sina röster vid valet är oklart, men åtminstone i nuläget är de båda partiernas riksdagsplatser i fara.

Om man får tro alla människors uttalanden, lutar det åt att det här valet kommer att handla mer om missnöje med vad våra makthavande politiker kan göra, än vad de lovar att göra. Man får en känsla av att nu är det upp till bevis, annars... Vad det handlar om är ju att det mesta av det som en gång byggts upp har raserats. Vad politikerna erbjuder är som att laga en bil med Plastic Padding och ståltråd och anse den som ny igen.

Nåja, vad som än händer framöver, kommer inte jag att skriva om det. Jag är helt enkelt trött på att klaga på politikers oduglighet och dumhet. Det finns roligare saker att göra, det är det som kommer att stå i främsta rummet framöver. Jag får väl säga som regeringen antagligen kommer att säga efter valet, det var roligt så länge det varade.