När skolan styrs av dummerjönsar, blir resultatet det vi ser i dag.

Politik är sannerligen inte lätt, och svårare har det blivit med åren. Ideologier kolliderar med verkligheten, vilket fått till följd att dagens politiker, irrar runt på okänd mark. Den politiska kartan stämmer inte alls och nya vägskäl dyker upp titt som tätt. Det gäller att välja rätt väg, annars bär det iväg åt helsike.

I höst är det dags för val och de två stora partierna, hade räknat med att den som kunde lova flest nya jobb skulle ta hem spelet, Ja, och vem som är bäst på ekonomi, förstås. Det där med vilket som är arbetarnas parti har kommit helt i bakgrunden. Medelklassen, åtminstone inkomstmässigt är mer intressant. Av den anledningen läggs allt krut på storstadsområdena, det är där de flesta medelklassväljarna finns.

Sossarna var tidigt ur startgroparna och lovade skapa minst hundratusen jobb. För tidigt och för optimistiskt visade det sig, det är fortfarande stiltje ute i världen och i svensk ekonomi. Därför blev de säkert glada, när det istället blev skolan som hamnade i fokus. För de båda stora partierna är det tyvärr som att hoppa ur askan i elden, det är nämligen en brännbar fråga.

Anledningen till det är att ingen politiker tycks ha insett, att felet med skolan ligger hos dem själva. Det är den politiska styrningen som orsakat skolans kris, ingenting annat. En del vill skylla det mesta på Göran Persson, som puttade över ansvaret på kommunerna, men det håller inte. Det grundläggande problemet med skolan, fanns långt före det.

Skolan är till för att ge eleverna en grund att stå på, det vill säga lära dem läsa och skriva. Problem för vissa människor att lära sig det, har funnits i alla år. Förr i tiden ansågs dessa personer vara ordblinda, men de hade kompenserats av vår skapare, genom att vara otroligt skickliga med sina händer. Många av dessa hamnade i yrken där de utförde de mest fantastiska saker, därför sågs det inte som ett handikapp. Synen på människan som unika individer har sannerligen förändrats.

Eftersom arvsanlag är någonting man inte rår på i första taget, har antalet ordblinda blivit fler och fler med åren. Möjligheten att de skulle kunna läras upp praktiskt istället för teoretiskt gick motsatt väg. Att det blev så får både fackföreningsrörelsen och politikerna ta på sig skulden för.

När lärarna påpekade problemet många unga hade, inrättades specialklasser för dessa ungdomar.

I ett högt stående land som vårt, var det genant för våra politiker att det fanns ett sådant genetiskt betingat problem. Och att de dessutom var så många!

Vårt land var helt enkelt inte förberedd på att det måste finnas speciallärare utöver de vanliga. Dessutom fördyrade det kostnaderna för skolan och de pengar som fanns tillgängliga hade omfördelats, så att de inte fanns pengar att ta någonstans.

Eftersom statistiken för den höga ungdomsarbetslösheten inte kunde fyllas på med jämna mellanrum, förlängdes tiden i skolan. Gymnasieutbildningar fick praktiska linjer, där de med läs- och skrivsvårigheter skull kunna förvaras. Att det även måste ingå teori komplicerade det hela, därför har i dag många unga bedrövliga avgångsbetyg. Kanske hade det varit bättre om de slussats in på lärlingsjobb, men det var ju inte fint nog.

Nu har någon klok människa kommit fram till att skolan inte alls är till för barnens bästa, utan för samhällets. Att de politiska riktlinjerna för skolan varit att skapa lojala samhällsmedborgare som ska förse välfärdsstaten med de medel som behövs. Av den anledningen tillsattes yrkesvägledare, som skulle styra ungdomarna i rätt riktning. Eftersom kvarnarna mal långsamt i vårt land, var endera direktiven fel eftersom arbetsmarknaden förändrades, eller så var det yrkesvägledarna som tipsade ungdomarna efter eget förstånd. Inte så konstigt med andra ord, att många tvingades in på yrkesval som var alldeles åt helsike.

Det enda som återstår för våra politiska makthavare är tydligen att börja om från början. Det vill säga låta rektorer och lärare sköta om hur undervisningen ska läggas upp. Det råkar ju vara så att alla inte har samma förutsättningar att kunna tillgodogöra sig de kunskaper som lärs ut. Det är lättare när någon förklarar hur saker och ting hör ihop, för den som inte har problem med hörseln förstås.

Men eftersom den tekniska utvecklingen skett snabbare än många människors förstånd (tyvärr även hos de i maktställning), datoriserades skolorna. Som det visat sig, både på gott och ont. Jag minns hur det var när datorerna gjorde sitt intåg i vår vardag på åttiotalet. Många politiker vägrade att lära sig fanstyget, som någon politiker sa vid den tiden. Nåja, nu förutsätts det att alla har, eller kan hantera en dator, till och med människor i nittioårsåldern.

Men datoriseringen är antagligen anledningen till, att det sparats in på kvalificerade lärare och att eleverna själva numera får hämta information från Internet. Hur den som inte är läs- och skrivkunnig ska kunna klara det, är det upp till våra politiker att förklara. Det har visat sig att gör det själv metoden inte fungerar, nu återstår bara att lärarna får göra vad de utbildats till och lära barnen istället för att vara mentorer, som de nu kallas.

Överhuvudtaget förekommer det så många vansinnigheter numera, att vårt land troligtvis snart får rykte om sig, att vara dårarnas paradis. För en dum gäller det ju att få någon ännu dummare att se upp till honom och det är väl så vårt politiskt skapade styrelsesätt fungerar. Det gäller sorgligt nog både regering, riksdag, kommuner och landsting. I skuggan av de dumma som styr vårt samhälle, finns en massa människor som ser upp till dem. Men visst finns det de som gör det enbart för lönen de får, för dummare än så är de inte.