Ta aldrig livet för någonting självklart, se det istället som en lott utan några vinstgarantier.

För ett tag sedan hörde jag en flyktigt bekant säga: Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag ta vara på varje dag. Efter att ha levt i sjuttiofem år hade han kommit underfund med att det liv han levt, på sätt och vis kändes bortkastat. Det var så mycket han drömt om att göra som ung, men istället hade han hela sitt vuxna liv, gått till ett själsdödande monotont arbete vecka ut och vecka in.

Varför hade han ställt sig själv frågan många gånger, men inte orkat göra någonting åt det. Han hade kommit fram till att han under arbetsåren försörjt inte bara sig själv och sin familj, utan också en massa personer som skulle göra livet lättare för honom. Som pensionär tvingas han att fortsätta med samma sak, men nu med betydligt mindre kvar att leva av.

Med tid att tänka igenom saker och ting i lugn och ro, hade minnen av det fadern sagt börjat gnaga i huvudet. Pappan hade sagt att många politiker lever i en drömvärld. Det i sin tur har fört med sig att de berättar sagor för invånarna. Alltid med lyckliga slut, men verkligheten har visat sig se helt annorlunda ut. De verkliga sagoberättarna utgick från verkligheten för att berätta sina sagor. Kejsarens nya kläder beskriver hur människor kan manipuleras, och att det de betalat för blir mindre och mindre. Det är ju så vårt samhälle ser ut i dag.

Märkligt nog har inte landets invånare sett de politiska budskapen som sagor, de har trott på dem. Men ju längre tid en människa har att se tillbaka på sitt liv, desto tydligare står det klart att det inte alls blivit som politikerna sagt. Inte heller har livet blivit de själva drömt om att få leva. Därför måste man se ett liv som en lott i Livets lotteri, det är få förunnat att vinna på den lott vi tilldelas, de flesta får en nitlott.

Men vinnarna då, om man ser till pengarna? Man kan ju fråga sig hur alla de människor som samlar på sig mer pengar än de kommer att behöva under en livstid, upplever sina liv. Känner de en ständig oro att pengarna ska minska eller att någonting händer i världen som gör deras pengar värdelösa? Inte alls omöjligt. Därför kan man ställa sig själv frågan, om de distingerade herrarna och damerna i skräddarsydda kläder och handgjorda skor, verkligen lever lyckliga. Eftersom de flesta av dem passerat femtio (en del med råge), kan man fundera över om de insett, att de inte har så många år kvar att leva. De kommer knappast att dö lyckligare och arvingarna kommer troligtvis att slåss om de tillgångar som skrapats ihop.

Att dyrka pengar istället för livet måste ses som en form av sjukdom, eftersom karriärmänniskor är beredda att offra både familj, vänner och hälsa för pengar. Om dessa personer ges en möjlighet i livets slutskede att tänka efter vad de fått ut av livet, vad kommer de då att ångra? Antagligen att deras liv blivit alldeles för kort, att livet rusat förbi i jakten på att samla på sig pengar. Man ska nämligen inte ta livet för någonting självklart, utan vara rädd om det korta liv som står till buds.

Det är ytterst sällan jag hör någon äldre person vara avundsjuk på dessa människor, däremot är många förbannade över, att de medverkat till att de blivit rika. Det är dessa äldre som känner sig grundlurade av de politiska företrädarna som blir tungan på vågen vid valet i höst. De vet av erfarenhet att oavsett vem eller vilka som kommer att få makten, kommer det att rulla på som tidigare.

Hörde en politiker säga att folk har förändrats, det blir allt svårare att ge folk vad de vill ha. Snarare är det väl så att allt fler inte vill ha det politikerna anser att invånare behöver. Om det betyder att svenska folket blivit klokare, eller att de politiska förslagen och besluten blivit dummare, är upp till var och en att bedöma. Det kan ju vara så enkelt att svenska folket numera har fått helt andra värderingar, som inte överensstämmer med de politiska.

Moderaterna har verkligen lyckats dra på sig folkets vrede, de visste precis hur de skulle få fason på landet, men har misslyckats kapitalt med att se till folkets bästa. Det är ingenting att skryta över att ha skapat ett människofientligt samhälle, men svinhugg går igen brukade man ju säga förr i tiden. Och det är väl vad Moderaterna kan vänta sig vid valet i höst, ett parti som ser till statens och de rikas bästa, kan inte vänta sig annat.

Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor, det begriper var och en, men inte Moderaterna. De stackars småpartierna som stöttat den förda politiken får naturligtvis också en släng av sleven. Valet i höst skulle handla om ekonomi och vem som kunde skapa flest nya jobb, nu verkar det bli hur människor behandlas i vårt land. Det finns många gamla, sjuka och arbetslösa i vårt land, de är faktiskt en maktfaktor ingen politiker brytt sig om.

Vi måste helt enkelt få ett varmare och mänskligare samhälle, annars kommer hela vårt samhälle att vittra sönder. Någonting våra politiker borde tänka på är att aldrig ta livet som någonting självklart, det är en dyrbar gåva som måste vårdas ömt under den korta tid som står till buds.