Politisk oförmåga bäddar för en förvandling av vårt samhälle

Med vacklande hälsa och groende pessimism om framtiden, tar det emot att skriva ner det som envist gnor i huvudet. Det som gnor är egen erfarenhet och vänners skällanden om tingens ordning, det vill säga att det mesta har gått snett i vårt land. Från att ha varit ett ekonomiskt stabilt land, fattas nu pengar till det som måste göras. Och det är många saker som hamnat för fäfot.

Därför ser valet i höst ut att bli en tävlan om, hur landets ekonomi ska fås på fötter igen. Inte en sanering av för invånarna onödiga kostnader för en byråkrati som helt spårat ur, det vågar tydligen inget politiskt parti ta upp, det drabbar alldeles för många lojala partikamrater.

Inför valet delas det inte ut valfläsk, istället är det skattehöjningar som ska locka väljare. Säga vad man vill om politiker, men några ljushuvuden är de knappast. Sossarna tror sig locka pensionärerna med en femtiolapp i månaden, det räcker inte ens till en snusdosa eller ett paket cigarretter.

Att köpa lojalitet hos det arbetande folket genom jobbskatteavdraget,  har visat sig bli en dyrbar affär för svenska folket. Fler jobb har det inte blivit och många är i dag beroende av detta bidrag. När nu både regering och opposition vill ta tillbaka pengar genom höjda skatter, tar det hus i helsike. Det går inte att förändra förutsättningarna för invånarna, utan att det får konsekvenser.

Nyliberalt tänkande är kortsiktigt tänkande, läste kag för ett tag sedan. Hörde en gammal Moderatledare säga att Nya Moderaterna skapat ett nyliberalt kaos genom försäljningar av svenska folkets egendomar och avregleringar. Vad som hänt med försvaret ska man inte tala om, det har vi inget numera.

Med ambitionen att Moderaterna skulle bli ett statsbärande parti, var det naturligtvis ett misstag att bortse från vad som kunde hända med en mycket stor del av befolkningen. Vad som hänt är ju faktiskt att de med jobb och höga löner fått mera att leva av, pensionärer, sjuka och arbetslösa mindre. Det hela liknar mest en befälhavare som pekat ut färdriktningen med hela handen, men stått felvänd och pekat i helt galen riktning.

Men bankerna vältrar sig i pengar som folk aningslöst lånar, för att köpa det de annars inte skulle kunna spara ihop under en livstid. Att fastighetsmarknaden brakat ihop i flera länder tycks inte bekymra vare sig regeringen eller köparna. Ändå behöver vi bara gå tillbaka runt trettio år i tiden, för att hitta bevis på, att räntorna faktiskt kan skena iväg till runt tjugo procent.

Det kan inte hända nu resonerar många, men risken finns där. Tyvärr är det inte bara de som drabbas av en räntechock som blir lidande, hela befolkningen får vara med och betala när katastrofen inträffar. I utlandet har många banker fått fastigheter på halsen som säljs till underpris, i vårt land tar Kronofogden hand om den detaljen.

Men bättre tider är i sikte enligt regeringen, tyvärr verkar det bara vara önsketänkande. Läste att investerare ratar det gamla anrika Sandvik, efter ett resultat som inte fallit dem på läppen. Det dåliga resultatet visar i själva verket, att återhämtningen går långsamt och kan ta flera år. Under tiden fram till dess måste det till rationaliseringar och risken finns att många jobb försvinner.

Sandvik reagerade blixtsnabbt och det som händer inom företaget är, att en ny frisk kraft plockas in. Det behövs nya krafter och  infallsvinklar på de problem som måste lösas. Slutsatsen man kan dra av det som hänt, visar hur viktigt det är med snabba beslut som korrigera felaktigheter. Inom politiken är sättet att försöka rätta till det som blivit fel att tillsätta utredningar som kan ta flera år. Under två år hinner vårt samhälle förändras så till den grad, att utredningen kan kastas i papperskorgen.

Färre chefer ger utlopp för större kreativitet och snabbare beslutsprocesser, kunde jag läsa att någon sagt. Egentligen borde det vara en självklarhet för alla i maktställning. Efter den ekonomiska kallduschen för sex år sedan, har de stora företagen insett vikten av snabba beslut, vilket också kortar beslutsvägarna.

Inom vår enorma offentliga sektor rullar det på som vanligt, det vimlar av chefer på olika nivåer. Många av dessa är politiskt tillsatta, inte tack vare kunskap och kompetens. Som glasyr på tårtan har vi en ansenlig mängd politiker som stakar ut vägen för de tillsatta cheferna. De i sin tur ska sedan förmedla detta till sina underhuggare. Med den uppbyggnaden, kan det inte bli annat än kaos, vilket avsaknaden av organisation åstadkommer.

Hela vårt politiskt uppbyggda samhälle har därför inte bara blivit en fara för hela vårt samhällssystem, utan också vår omtalade demokrati. Problemet är att makthavande politiker inte längre är de som har ansvaret, det finns istället ett kollektivt ansvar. Det betyder helt enkelt att ingen kan ställas ansvarig för det som blir fel.

Valet till EU kommer att ge en fingervisning om hur litet förtroendet för våra politiker är. Redan höjs röster för att det stora hotet mot vår demokrati är röstskolket. Snarare är det väl ett hot mot fortsatt politiskt styre, det är många välavlönade jobb som står på spel. Men visst är det så att antalet osäkra väljare i dagsläget större än vad det någonsin varit. Kanske kommer de missnöjda också att helt strunta i höstens val, det lutar åt det. Om en stor del av svenska folket inte röstar, vem kommer då att säga sig ha mandat att regera? Troligtvis kommer vi att få dras med ytterligare en svag minoritetsregering.

Skulle inte förvåna om vi nu ser slutet på att vårt land styrs av politiker. Utvecklingen pekar mot att landet måste styras av välutbildade personer i folkets tjänst, inte amatörer som för sina partiers talan. Vårt land kan komma att genomgå en förvandling som många kanske anser osannolik, men som ändå bara är konsekvensen av det politiska etablissemangets oförmåga, styra ett land och dess befolkning.