Det kommer att bli en minst sagt underlig valrörelse. Redan
nu försöker inte bara regeringen, utan även oppositionspartierna tävla om hur
många miljarder som ska fylla statens kassakista genom skatter. Anledningen
till det är att det inte gick att tjäna in på gungorna, det regeringen förlorat
på karusellen.
Att experimentet med jobblinjen sjösattes vid fel tidpunkt
var naturligtvis en missbedömning. Eller snarare var regeringen alldeles för
ivrig att förändra vårt land. De insåg inte att försämringar av trygghetsförsäkringarna
skulle skapa en ekonomisk ojämlikhet som inte bara sakta men säkert får vårt
samhälle att vittra sönder, konsumtionen blir också lidande.
Vad värre är, allt fler slås ut på grund av långvarig
arbetslöshet och långtidssjukskrivningar. Kraven på invånarna fungerade inte
som en morot utan som en piska, vilket fått till följd att många befinner sig
på gränsen till kollaps. Nu talar man om psykisk ohälsan som en blivande
folksjukdom, som enligt regeringen kan botas genom arbete som befriar dem från
utanförskap.
Avsaknaden av förståelse för hur människor fungerar har
skapat ett minst sagt märkligt samhälle. Man har blundat för att sjukdomar är
någonting som inte går att styra, de drabbar människor oavsett om de är rika
eller fattiga. Men det passade inte in i bilden av vårt land. I ett högt
stående land som vårt existerar inte heller psykiska problem, psykiatrin
bantades för många år sedan av just den anledningen.
Samma sak har det varit med skolan, för makthavande
politiker ett nödvändigt ont som kostar skattepengar som behövs till annat. Redan
på sjuttiotalet visade alarmerande rapporter att antalet elever med läs- och
skrivsvårigheter ökat. Det löstes genom att inrätta specialklasser för dessa
ungdomar, någonting som aldrig fick stora rubriker. Att dessa ungdomar
berövades framtiden var det ingen som ägnade en tanke.
Man får en känsla av att ingen politisk makthavare ens har
en aning om, hur många unga och övriga invånare i vårt land som i dagsläget har
läs- och skrivsvårigheter. Debatten om hur skolan ska utformas kan bara ses som
ett spel för galleriet, hela utbildningssystemet måste göras om från grunden.
Det handlar om en förändring som kommer att ta många år innan resultatet visar
sig, det ger inga politiska pluspoäng.. I grunden består de försämrade
kunskaperna hos dagens elever på bristande förståelse för hur eleverna ska ta
till sig kunskaperna. Det är skrämmande.
Läste för länge sedan ett uttalande som kanske förklarar
varför det mesta har gått snett i inte bara vårt land, utan också i övriga
världen. Det som fastnade var att han sa: Det har tagit mig sextio års studier
att lära mig allt det, som jag trodde mig veta när jag var tjugo år. Det är
tiden och erfarenheterna som lär oss om de misstag som gjorts. Tyvärr är det så
att de flesta inte lär av sina misstag, de gör samma misstag om och om igen.
Men en lärdom borde våra aktiva politiker ta till sig av hur den moderna
människan fungerar, det är bara att studera röstningen i de tevesända
programmen. Det senaste är färskt, nämligen programmet Let's Dance. Efter
fredagskvällens röstning uppstod folkstorm eftersom en skicklig dansare röstades
bort och en fullkomligt oduglig blev kvar. Svenska folket hade sagt sitt och de
kunde göra det anonymt.
Samma sak kan hända vid valet i höst. De två
stora partierna kommer att skryta över hur duktiga de är, men de
kommer att göra det inför döva öron. En stor del av folket kommer att ge det
politiska etablissemanget en läxa, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar