Hur sjukt kommer invånarna att låta vårt samhälle bli?

Den samhällsförändring vi nu tydligt kan se, började för många år sedan. Vart det kommer att leda landet är omöjligt att säga, Vad man ändå kan se, är att utvecklingen går snabbare än vad människorna hinner med att ta till sig och klarar av. Den varning som utfärdats, att miljontals jobb kommer att försvinna på grund nya tekniker och att robotar tar över många jobb, ska tas på fullaste allvar.

 

Tyvärr är det så att allting måste falla sönder och samman för att något nytt ska kunna byggas upp.

Eftersom hela det politiska etablissemanget är uppbyggt så att det ska fungera som en födkrok även för de lojala som inte kan nå toppen, har det skapats en tickande skuldbomb. En annan typ av bomb med kort stubin skapade den borgerliga regeringen, genom försämringarna av trygghetsförsäkringarna.

 

Tydligen hade de beslutsfattande inte hört talas om orsak och verkan. Om de gjort det hade de insett att sjuktalen för förslitningsskador och psykisk ohälsa skulle stiga lavinartat, vilket Försäkringskassan nu påtalat och behöver mera pengar. Kravet på nya friska pengar finns hos de flesta offentliga verksamheterna, men var ska de tas?

 

Man börjar tydligt se att det nya moderna samhället inte är anpassat till människornas behov, eller med människans bästa för ögonen. Man kan säga att alldeles för många människors hälsotillstånd, speglar det samhällsklimat vi har. Förhoppningsvis har de politiska makthavarna oavsiktligt, skapat ett sjukt och människofientligt samhälle.

 

Beklagligt nog har det mesta blivit fel i vårt land. Det kaos vi kan se inom skolan, vården och omsorgen beror till stor del på avsaknaden av organisation. Men även inom Migrationsverket går det mesta på lösa boliner. Inom skolan har det skapat ohälsa hos både lärare och elever, inom sjukvården tycks personalen ses som förbrukningsmaterial. Anställda vid Migrationsverket har döpt om sin arbetsplats till Migränverket, men ledningen tycks vara huvudlös och därför inte drabbats.  

 

Att försöka reda ordning i oredan skapas ständigt nya rutiner. Varje försök att skapa nya rutiner som ska rätta till det hela, ställer till ännu värre oreda och osäkerhet. Trots alla politiskt aktiva som ska värna om vår demokrati, finna ingen ytterst ansvarig. Med det nuvarande politiska läget skyller alla på varandra.

 

Vårt pensionssystem är på väg mot kollaps, den senaste så kallade höjningen ska snarare ses som ett slag på käften än att gjuta olja på vågorna. Missnöjet hos landets pensionärer växer i snabbare takt än våra politiker hinner lyfta ändan från långbänken de suttit i alldeles för länge. Det som drabbat pensionärerna är ingenting annat än förskingring av deras inbetalade pengar.

Enligt senaste opinionsundersökningen går SD framåt och man kan med fog anta att det är äldre personer som står för den ökningen. Efter att pensionsbeskedet kommit hör man varje dag äldre människor säga, att nu får det fan i mig vara nog. Ska det sparas in på någonting är det på politiker, de för i alla fall inte sina väljares talan, utan partiernas. SD behöver inte vifta med valfläsk, de gamla partierna får dem att växa ändå.

När våra politiker lägger allt krut på hur det ska kunna komma in mera pengar, glöms det bort vad deras uppgift egentligen är som politiker. I deras uppdrag ingår att på bästa sätt förvalta invånarnas pengar, inte att göra av med dem på saker de inte är ämnade för. Precis som kostnaderna för invandring och flyktingmottagning måste föras fram i ljuset, måste även kostnaderna för våra så kallade folkvalda diskuteras.

Det är enorma summor varje år som betalas ut i form av löner och pensioner till personer som har eller har haft politiska förtroendeuppdrag. Att pengarna tas från den gemensamma kassan gör det ännu mer angeläget att se över vad invånarna klarar av att betala. Det är inte invånarna som ska göra uppoffringar och bära kostnaden för en alldeles för stor politikerkår, det är politikernas uppgift att ta det sociala ansvaret att skära ner och försöka minimera kostnaden.

  

Klagat har folk gjort i alla tider, men numera uppfattar man det inte som gnäll, när människor pratar om hur svårt de har att få det gå ihop. Många är förtvivlade och bävar inför vad som ska hända det närmaste året. Den politiska oron har sannerligen skrämt många, de kan bara se försämringar som väntar.

Som det börjar se ut, måste man börja ställa sig frågan hur det var möjligt, att en familj med flera barn, en gång i tiden kunde försörjas av en person . Istället för att titta framåt kanske vi måste titta bakåt för att se hur det var möjligt. Det är kanske från den nivån vi tvingas börja om. I nuläget har till och med två personer i arbete svårt att klara familjens kostnader, beroende på yrke och boende.

Allt det våra politiker pekar på som utveckling av vårt samhälle, har skett på bekostnad av att ta ut framtida intäkter i förskott. Det är lånade pengar som hållit vårt lands konsumtion vid liv, vilket oroat inte minst Riksbanken, men nu även den nuvarande minoritetsregeringen. Amorteringskrav, men även sänkta avdrag för räntekostnader är vad som diskuteras, men dessa åtgärder skapar nya problem som är svåra att se konsekvenserna av.    

Ekonomer, men även regeringar världen över som insett att en katastrof lurar runt hörnet, utreder nu om införandet av  en Basinkomst för alla kan vara lösningen. Många av de gamla industriländerna står inför enorma utmaningar.  Att dessutom den snedvridna inkomstfördelningen utgör ett hot även för de rika, har till och med fått ekonomer knutna till storföretag att engagera sig. Vårt lands styrande har inte ens kommit i startgroparna.

Har försökt att komma underfund med vad valresultatet i Grekland kommer att innebära för EU, men också för Europa som helhet. Läste att de 1000 miljarder som EU nu ska pytsa in ska förhoppningsvis sänka värdet på euron och därmed ge bättre konkurrensmöjligheter och skapa nya jobb. Säga vad man vill, men de som sitter på pengarna har duktiga lobbyister i alla fall. För det är ju de som kommer att ha roffat åt sig huvuddelen av pengarna fram till hösten nästa år.