Har vi verkligen råd med att vårt land styrs på vinst och förlust?

En helg kvar att avverka, sedan är det bara att invänta Påsken. Men fram till dess hinner det säkert hända en hel del. Den bräckliga regeringen kommer att innebära kohandel om både den ena och andra. Det finns en mening med allting sägs det, men än så länge svävar vi i ovisshet hur det är meningen att det ska bli.

Av någon underlig anledning händer det alldeles för ofta, att hjärnan ligger steget före fingrarna som trycket tangenterna på datorn. Det rör sig så mycket i huvudet när jag väl satt mig ner för att skriva någonting, det blir inte alltid som jag tänkt mig. Men egentligen är det jag skriver i bloggen någonting som ska skingra tankarna, att ha roligt helt enkelt.

Men när tankarna börjar kretsa kring alla politiska misstag, känns det inte roligt. Det är minst sagt märkligt att inte våra politiker utsatts för det konkurrenssamhälle andra tvingas leva i. Det finns inga krav på utbildning för att nå långt inom politiken, de som har det är garanterade att klättra på partiernas karriärstege.

Våra politiker är ett tvärsnitt av folket hör man ofta. Jag ser våra politiker som en salig blandning av människor som säger sig brinna för att förändra vårt samhälle. Och visst har de lyckats förändra vårt land till oigenkännlighet. Det så kallade välfärdssamhället är ett politiskt påhitt som förser staten, kommunerna och landstingen med pengar. Att pengarna försvinner på annat än som tänkt var, är våra politikers stora problem i dag.

Förtroendet för vad så kallade politiska makthavare kan göra för invånarna existerar knappast. Det senaste, att en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget, är som att trampa vår så omtalade demokrati rejält på tårna. Naturligtvis ska en sådan viktig sak bestämmas av väljarna, vad de politiska partierna kommit överens om gynnar inte invånarna, bara dem själva.

På något underligt sätt känns det som om det här året är avgörande för våra politiker. Någonting som definitivt retat många, är de flyktingar som vägrade bo i Jämtland. Vad de blev lovade för att stanna får vi väl aldrig veta. Men att SD fick ytterligare sympatisörer är det nog ingen tvekan om.

Efter vad som hänt i vårt land och som missgynnat invånarna i glesbygder, finns det många på dessa orter som hellre bott i en storstad, men av skilda orsaker tvingats bo kvar. Precis som en flykting påtalade finns ingen som helst service i form av affärer, bensinmackar, banker eller ens en polisstation. Men det är ju vad invånarna på glesbygdsorter tvingas leva med på grund av en förd politik som enbart riktat sig mot storstäder.

När man hör politiker försvara det samhälle vi nu har, inser man att till och med folk som inte använder sin hjärna, ändå kan prata ganska mycket. Svårigheterna uppstår när en hjärna måste användas, då märks tydligt att det är bara tomma inövade ord som sägs. Men jag kan förstå den panik som börjat sprida sig inom de politiska leden, politik är numera en osäker bransch att ha som födkrok.

Jag tror knappast att folk ser det som en ärlig avsikt, att det sträcks ut en trevande hand mot SD. Vad partiet står för är helt ointressant för många, de flesta jag talat med ser det som att ge de gamla etablerade partierna på nöten. De är trötta på att höra politiker tala om för dem vad som är rätt och riktigt när det gäller invandring och de flyktingar vårt land tar emot.

Den senaste tiden har många politiker vaknat upp och trott sig leva i en ny värld. Och det har de, men det är ingenting annat än verkligheten de vaknat upp i. Den verklighet alla andra tvingats leva i under många år och som krävt många offer. Att aningslöst anammat partierna ideologier istället för att lyssna på vad hur invånarna vill att vårt samhälle ska se ut. Att allt fler börjat kräva att få valuta för sina skattepengar, måste vara en omtumlande upplevelse. Efter valet har de även insett att den verkliga makten ligger hos folket och att de nu visar var skåpet ska stå.

Trots allt tal om rasism och främlingsfientlighet ligger problemet djupare än så. Det är det politiska ställningstagandet över huvudet på invånarna som har fått det hela att drivas till sin spets. De politiska makthavarna har tagit på sig rollen att leda, utan att ha en aning om vart den väg de vill att landet ska ta, överhuvudtaget är framkomlig.

Minns inte vem som skrev det som osökt dök upp i huvudet, men det stämmer bra in på det som händer i vårt land. Om jag inte minns fel lyder det så här: Friheten är aldrig etablerad – inte heller jämlikheten. De måste alltid erövras på nytt.

Det som är på väg att hända är att invånarna trycker på för att få en förändring till stånd. Det är de som tvingas betala för de beslut som fattas. Politiker pratar ofta pengar, men de tillför inte den gemensamma kassan någonting, istället är de en börda för skattebetalarna. Varje år måste nya pengar tillföras för att täcka upp deras löner och pensionsförmåner, det är ohållbart i ett litet land som vårt. Ingen vet vad det här kommer att sluta i, men naturligtvis finns en smärtgräns för invånarna. Har vi verkligen råd med att vårt land styrs på vinst och förlust?