Ständigt händer saker som kan hänvisas till orsak och
verkan, det är ytterst sällan någonting händer utan anledning. De problem som
blivit komplicerade att lösa, beror huvudsakligen på politiska beslut som visat
sig få oanade konsekvenser. Trots att invånarna inte haft en möjlighet att
påverka, är det ändå alltid de som måste betala, när de politiska misstagen ska
rättas till.
Att driva politik går ut på att göra saker som ska tilltala
en stor del av befolkningen, men det gäller att det framstår som att dessa
saker är en "gåva" till invånarna. Jobbskatteavdraget var en sådan
"gåva" till alla de med ett arbete, inte många fattade att någon
måste finansiera denna fantastiska "gåva". När det stod klart för
allt fler att de blivit förda bakom ljuset, visade de som gått
"gåvan" ingen tacksamhet.
Och det är så det fungerar här i världen, skapas det
orättvisor slår det tillbaka på de som skapat dem. Fredrik och Anders dröm om
Moderaterna som ett statsbärande parti föll på eget grepp, de splittrade landet
istället för att ena det. Att ha en dröm är inte samma sak som att kunna
förverkliga den.
När den nuvarande regeringen nu försöker rätta till så att trygghetsförsäkringarna
gör skäl för namnet, är det svenska folket som får betala genom höjda skatter. Jobbskatteavdraget
har orsakat att rejält hål i landets skattekista och det rinner ut mycket
pengar som skulle behövts för de åtgärder regeringen signalerat ska genomföras.
Säkert finns det några från den gamla regeringen som i eftertankens kranka
blekhet insett, att de inte skulle infört en bortre gränsen i sjukförsäkringen.
Att det var ett av de mest vansinniga beslut, som tagits av politiska beslutsfattare.
Invånarna blev inte friskare, men de sjuka fick sin
privatekonomi raserad. Tyvärr har många slagits ut och tvingas leva på (eller
till och med under) fattighetsgränsen resten av livet. De stigande sjuktalen
kan härledas till försämringarna av trygghetsförsäkringarna och vi har inte
sett slutet på hur mycket det kommer att kosta både ekonomiskt och i mänskligt
lidande.
I samma veva som beskedet om att vansinnigheterna ska rättats
till, landade vår före detta statsministers självbiografiska bok med titeln
Halvvägs på bokdiskarna. Med tanke på den skada många beslut han som
regeringschef orsakat en stor del av svenska folket, var det en välsignelse för
svenska folket, att han inte fick möjlighet att gå hela vägen.
Tyvärr är det så att när den nuvarande regeringen försöker återställa
det som förstörts av den föregående regering, ger det inte några politiska
pluspoäng. Det kommer att kosta pengar och det blir lite som att ge med den ena
handen och ta tillbaka med den andra. Socialdemokraterna har ett rykte om sig
att försöka lösa alla problem med höjda skatter, men tyvärr skapar det bara nya
problem. Många välbärgade pensionärer kommer säkert att fly landet, kvar blir
de som kostar pengar.
Det är egentligen ett jätteprojekt regeringen tagit på sig,
som måste betalas på något sätt. Ekonomi är inte så lätt, trots att det borde
vara det. Om man använder sunt förnuft, alltså. När politiker väljer den
enklaste vägen att klubba igenom skattehöjningar, använder företag metoden att
kapa kostnader. Det finns mycket onödigt att spara in på för staten, problemet
är att det är politiskt omöjligt.
Inbesparingar skulle försvaga den enorma kontrollapparaten,
eftersom det är inom den det finns alldeles för många som tär på statskassan.
När det talas om närande och tärande har det aldrig förts fram att det är
alldeles för många som har sin lön från skattepengar. Det dräller av politiskt
skapade jobb som om de tas bort, inte bara skulle spara pengar åt
skattebetalarna, utan vårt land skulle också fungera smidigare.
Jag upplever ibland att Stefan Löfven inte förstått vad han
som statsminister har för funktion. Det är inte meningen att han ska förhandla eller
kohandla med de världsfrånvända partierna MP och V, han ska vara den som
bestämmer. Att tala om för de partier som stöttar honom att nån jävla ordning
måste det ändå vara. Han har yttersta ansvaret inför svenska folket att se till
invånarnas bästa och får stå till ansvar för de skattehöjningar som aviserats.
Om allt urartar är det Löfven som får stå med hundhuvudet.
Politik har blivit lite av Gycklarnas Marknad, mycket tack
vare att de politiska partierna sitter fast i gammalt tänkande och egenhändigt
skapade regelverk, som nu kan leda till att vi kommer att få samma politiska
kaos som i exempelvis Italien. De gamla partiernas stelbenthet har bäddat för
att nya partier växer fram, det gör att det blir fler som slåss om rösterna.
Resultatet av det blir att det måste till en hel hög med partier som måste
samarbeta i regeringsställning.
Det här gör att Decemberöverenskommelsen framstår som ett
försök att rädda det gamla politiska etablissemanget, inte svenska folket. Av
den anledningen får den politiska överenskommelsen helt motsatt verkan. Vad överenskommelsen
åstadkommit är nämligen att det politiska etablissemanget fått invånarna mot
sig. Meningen var antagligen att hålla SD borta från allt inflytande, istället
växer SD så det knakar. Om SD blir största parti, hur gör då de övriga
partierna? Man brukar säga att den som gräver en grop åt andra faller själv
däri och det är precis vad Decemberöverenskommelsen gjort.
Jag har svårt att förstå hur det överhuvudtaget är möjligt,
att fatta beslut som de styrande borde begripa, kommer att reta gallfebern på
många. Det är helt enkelt inte läge för att genomföra skattehöjningar som
kommer att påverka inte bara invånarna, utan också hela vårt samhälle. För mig
liknar det här den politik sossarna försökte föra på åttiotalet, det som fick
ekonomer att använda ordet Hawaiiekonomi och fick en erkänt skicklig
nationalekonom och finansminister att kasta in handduken.
Men det är väl som historien lärt oss som varit med länge, vårt
lands regeringar har haft problem med att hantera kriser oavsett vänster eller
högerledd. Attacken mot kronan i början på nittiotalet, Estonia och tsunamin i
Thailand fick de styrande att framstå som odugliga i krissituationer. Nu är det
kris på alla håll och kanter och någon som tar tag i det hela finns inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar