Tänk att allt kunnat bli så fel i vårt land.

Jag läser några utländska tidningar varje dag, men i motsats till de svenska, märker man i dessa tydligt den ekonomiska oro som satt skräck i aktiemarknadens aktörer. Vad beror det på att det har varit upp och ner den senaste tiden och vad väntar framöver? Är en ny finanskris på väg att blossa upp och vad kan den få för förödande konsekvenser för ett Europa, som nu översvämmas av flyktingar? Att EU blivit tagen på sängen av den stora flyktingströmmen och drabbats av handlingsförlamning är oroväckande.

Som vanligt är det Tyskland som får ta initiativet och är också det land som får ta den värsta smällen, men det är bara en tidsfråga innan Tyska folket börjar säga ifrån på skarpen. Kan det vara så att Merkel genom sitt agerande sjunger på sista versen? Vad hon gjort är ju att fungera som ryggraden inom ett EU, där resten bara består av en hel drös ryggradslösa. Naturligtvis kommer det här också att påverka vårt land, kanske till bristningsgränsen.

Vårt land börjar kännas minst sagt skakigt. De för invånarna viktigaste frågan nämns inte ens i Riksdagshuset, däremot tycks ett medlemskap i Nato vara på gång. De oroligheter som finns i vår värld kan mycket väl utvecklas till ett världskrig, det behövs bara en tändande gnista. Och något försvar att tala om har vi ju inte och det tar långt tid att bygga upp ett. I vårt land kan man verkligen tala om att inte sakna kon förrän båset är tomt.

Mitt i oron om framtiden har Löfven det självförvållat kämpigt just nu och värre kommer det säkert att bli. Inte bara partiet går bakåt under hans ledning, förtroendet för honom själv sjunker stadigt. Fel framtoning eller fel budskap till väljarna ...? Nja, det finns säkert fler anledningar till det än vad jag kan komma på, men att luta sig mot MP och V har fått Decemberöverenskommelse att framstå som det mest odemokratiska som hänt i modern tid. Eftersom DÖ gjordes i samförstånd mot bättre vetande, kommer även allianspartierna att få en släng av sleven.

När man läser om den ekonomiska avmattningen i Kina, förstår man omfattningen av det allt kärvare läget på den globala marknaden. Men också hur osäkert det blivit sedan vår värld blivit global och att alla blivit beroende av varandra. För Kinas del har förstås börsras och devalvering påverkat en del, men  det kan också bero på att den höga arbetslösheten ute i världen börjar märkas av. Kanske är det också så att de som har pengar blivit försiktigare med dem, eftersom kontanta pengar kommer att behövas om tiderna blir kärva.

Att vårt land kommer att påverkas finns ingen tvekan om, frågan är bara i vilken omfattning.

Det stora problemet som måste lösas är inte att få fler i arbete, det är hur alla akuta problem och de frågetecken om framtiden som finns ska kunna lösas. Det känns fel att i det här läget slösa bort pengar för att få folk i arbete. Pengarna skulle göra bättre nytta, om de används till att få ett rättvisare samhälle.

Lägst arbetslöshet i Europa har blivit en prestigesak för Löfven och partiet, men de gamla trogna väljarna håller inte med och flyr därför till V och SD. Men tydligen är det färre vänstersympatisörer bland de s-väljarna som bytt fot, än de som ser invandring och flyktingmottagning som ett hot mot vårt lands framtid.

Hade vårt land haft den ekonomi vi hört att vi har (hade?) och organisationsmässigt varit rustat för att ta emot alla dessa människor, hade situationen kanske varit en annan. Istället har vi en politiskt uppbyggd byråkrati som är konstruerad att skydda de makthavande. Någon ansvarig fanns inte, ingen förvånas därför över handlingsförlamningen och den kaosartade mottagningen av flyktingar.

Utomlands ger det här vårt land dåligt rykte, ett land som saknar organisation och alla frånsäger sig ansvar och skyller på varandra, är ju rent ut sagt löjeväckande. Fortsätter Löfven på den inslagna vägen kommer partiet att bli ett i mängden av småpartier och SD landets största parti.

Egentligen är det en välförtjänt snyting det tidigare stora partiet får genom sin kräftgång. När makthavande s-politiker för runt femtio år sedan satsade på att göra Sverige till ett framstående industriland, kapades rötterna med det samhälle som skulle varit hållbart. Övergången från att ha varit ett bondesamhälle har orsakat stor skada för landet. Jag tänker närmast på vikten av självhushållning, som kommer att bli ett måste inom de närmaste tjugo åren. Men hur bygger man upp någonting politiska beslut raserat?

Ingen politiker tycks förrän nu insett hur viktig bönderna är, för att ett land ska kunna överleva. Istället för att som i andra länder hjälpa bönderna, har det skapats hinder av alla de slag som fördyrat böndernas produkter. Larmrapporter om att svenska bönder konkurrerades ut av andra länder, viftades bort som en envis fluga.

Under galgen serveras vi nu därför politiska lösningar, som ingen egentligen tror på. Det stöd till bönderna som aviseras kommer alldeles för sent, skadan är redan skedd. Den mest rättvisa lösningen skulle vara att alla med politiska uppdrag, tvingas avstå tio procent av sin lön. De pengarna skulle gå till bönderna så de får en skälig lön för sitt arbete, Det är inte svenska folket i gemen som ska betala för tidigare politiska misstag.

Apropå misstag, visst är utbildning viktig, men en stor del av landets arbetslösa skulle med en vettig politik, i dag fört gamla hantverk vidare. Folk som är duktiga med sina händer kommer alltid att behövas, det är medelklassjobben som kommer att ryka när robotar och intelligenta datorer tar över.

Att just det gamla arbetarpartiet under många år varit ovilligt till att ungdomarna fått komma ut i lärlingsjobb, har skapat ett glapp som blir svårt att täta till. Vårt land kommer alltid att behöva människor som är skickliga att jobba med sina händer, det finns massvis med jobb robotar inte kommer att kunna utföra. Vem eller vilka ska annars reparera de intelligenta maskinerna när de går sönder.

Att i det läget satsa på utbildningar till yrken där robotar med all säkerhet kommer att ta över, är att kasta pengar i sjön. Teori kan vara behövlig inom vissa områden, men för den som med handledning praktiskt får lära från grunden, behövs inga teoretiska kunskaper. Ett stort antal av dagens arbetslösa har läs- och skrivsvårigheter, att sätta dem på skolbänken kommer bara att få dem må dåligt.

Jobblinjen har inneburit förnedring för alla de som inte har ett jobb, men de måste ändå ha ett "överlevnadsbidrag" där Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialkontoren är inblandade. Trycket på dessa verksamheter har ökat senaste åren och personalen mår allt sämre. En förenkling till att det istället betala ut en villkorslös "lön" kan förbilliga och lösgöra resurser som förbättrar för alla.

Man kan förenklat säga att de som inte har ett jobb ges en frihet under ansvar. Att få möjligheten att söka sig till det yrke som är deras passion, skulle kunna göra underverk. Slopa betygskraven och låt företagen prova vem som är bäst lämplig för jobbet. Genom den villkorslösa "lönen" skulle de unga utan betyg, kunna ta kontakt med ett företag för utan lön lära sig inom något tekniskt yrke.

Med ett mjukare samhälle utan krav på att snabbt komma i arbete, skulle långtidssjuka i egen takt kunna rehabilitera sina kroppar och psyken. Vad än våra politiker tror, är det ingen som självmant väljer att bli sjuk och inte kunna leva livet fullt ut.

Det här blev bara en gamlings funderingar om vad som skulle kunna fungera. Med den erfarenhet man drar på sig under ett långt liv, ser man när någonting är dödfött. Det som regeringen nu ser som en lösning på landets framtid är dödfött. Förutsättningarna ändras snabbare än regeringen hinner sortera sina pappersbuntar som tjänstemän framställt. Tänk att allt kunnat bli så fel i vårt land.