Än så länge har vi bara sett början.

Som det nu ser ut, kommer vårt land aldrig mer bli sig likt. På gott eller ont har vi inte den blekaste aning om. Den enorma flyktingströmmen kommer att påverka hela Europa på ena eller andra sättet, men just nu är det hjärtat som styr handlandet, förståndet kommer i andra hand.Vad det handlar om är ju faktiskt en omflyttning av människor, som kommer till för dem helt främmande kulturer.

Naturligtvis ska vi känna empati och i möjligaste mån hjälpa de som drabbas av krig. Men priset kommer att bli högt, inte minst för EU och regeringschefer i de länder dit flyktingarna kommer. Redan nu bråkas det om flera länders ovilja att ställa upp för flyktingarna, försöker EU tvinga dem vet ingen vad som kommer att hända.

Här hemma ska kommuner tvingas ta emot flyktingar, men tyvärr är det att sätta vår redan illa sargade demokrati ur spel. Under många år har ett stort antal människor farit illa i vårt land tack vare att de blivit sjuka. Varför har inte de politiska makthavarna visat empati för dessa människor? Det kaos som uppstått visar att det inte finns någonting genomtänkt bakom det regeringen tänker driva igenom.

För visst kommer det här att ställa till problem för både kommunledningar och invånarna i små kommuner när flyktingar kommer i stora skaror. Många orter har haft problem under flera år med hög arbetslöshet och svårigheter att få ekonomin att gå ihop. Det kommer knappast att bli bättre på dessa orter.

  

Och som det ser ut är det bara början. Som en ekonom påpekade, det som nu händer kommer att innebära ekonomiska uppoffringar för invånarna i många länder. Att ta hand om flyktingarna kostar pengar och kommer att påverka många länders ekonomi. Därför kommer det en dag att letas syndabockar till de ekonomiska försämringarna och vad det innebär i förlängningen är inte alls trevligt att tänka på.

Jag kan inte låta bli att tänka på vad som kommer att hända, efter att läsarna, lyssnarna och tittarna tröttnat på rapportering om miljontals människor på flykt. När de egna problemen börjar gnaga  på grund av höjda skatter och fördyring av varor i butikerna, blir det annat ljud i skällan. Att höja skatter i det här läget är minst sagt dålig tajming.

Inte minst drivmedelsskatten kommer att bli tungan på vågen vid nästa val. Varorna kommer inte gratis till butikerna och eftersom det mesta levereras med lastbil, gör den aviserade drivmedelsskatten att de transportörer som kan måste höja sina priser. De som sitter fast med kontrakt kommer att gå en kärv tid till mötes, kanske gå i konkurs.

Det förhastade löftet (eller var det en vision?) om lägst arbetslöshet i Europa, har redan gått i stöpet. Men vi kanske kan uppnå att bli världsledande när det gäller skatter i alla fall. Det har vi ju varit förut under Socialdemokratisk ledning. Om det är någonting att skryta över för de övriga Europeiska ledarna är tveksamt, men visst kommer vårt land att bli omtalat.

Daglig dags hör man gamla trogna sosseväljare gnälla över Löfven, i en del fall är det inte vackra ord som sägs precis. Partiet blir i alla fall diskuterat av gatans parlament, även om det mesta som sägs inte är smickrande. Trots allt har just skitprat gett SD ett enormt lyft, men det är ju inte samma sak förstås. I fallet SD är det ju det politiska etablissemanget som stått för skitsnacket, nu är det "vanligt" folk som odugligförklarar regeringen.

Men visst märks det att Löfven fått myror i byxorna, det som nu händer fanns definitivt inte på den politiska karta som skulle visa färdriktningen. Någon beredskap för de problem som följer med när en stor mängd flyktingar kommer till vårt land har inte funnits. Inte de pengar som behövs heller, för den delen. Det blir till att försöka omfördela så gott det går, vilket många av de gamla sossarna i den innersta kretsen varit med om flera gånger tidigare.

Egentligen är det märkligt att just Socialdemokratins företrädare, framstår som klantiga och har svårt att få någonting ur händerna. Dessutom har många av dem uppfattats som "fisförnäma" och stöddiga, de har helt enkelt bytt socialgrupp. De väl tilltagna lönerna gjorde att "arbetarnas" företrädare, för länge sedan kapade rötterna till det partiet växte fram ur, eftersom det inte var fint nog. 

När nu folk börjar säga att det inte kan bli värre, visar det på ett misslyckande att föra sina väljares talan. De ser ingen skillnad på Socialdemokratisk och borgerlig politik.Trots allt har inte den nuvarande regeringen folket bakom ryggen, eftersom en majoritet är emot den. Det här visar på svårigheten med när politiker delas upp i ideologier istället för att samsas om vad som är bäst för invånarna. 

Men märkligt nog har ideologierna omformats att passa storstäder, vilket orsakat att inte minst Socialdemokraterna tappat väljare ute i landet. Genomfartsleder i Fjollträsk ger inga röster norr om Dalälven eller ute i övriga landet. Det är inte meningen att invånarnas skattepengar ska användas till att genomföra politiska experiment och fiska röster i storstäder, de ska användas till att ge service till invånarna i hela landet och se till att allt fungerar.

Att det blivit som det är beror på att de politiska makthavarna trott sig göra rätt, eftersom protesterna varit svaga. Eller det kan ju vara så att locket lagts på, vilket varit vanligt inom de offentliga verksamheterna. Ingen som inte är politiskt aktiv ska kritisera politiska beslut. Men på grund av att politikerna inte lyssnat och tagit till sig av den kritik som förts fram på senare år, har de satt sig själva i en prekär situation. Nu ifrågasätts politikers löner och förmåner, men även vad de kan uträtta och om de verkligen behövs.

Det som fungerat som droppen som urholkar stenen är ändå, att politiker försöker truga på invånarna sina värderingar. Den moderna människan kan tänka själv och genom erfarenhet skaffat sig egna värderingar. De flesta människorna i vårt land behöver ingen förmyndare som talar om för dem hur de ska tycka och tänka eller leva sina liv, men det är så politiska beslut uppfattas numera.

Politik är inte någonting man ska kunna ha som yrke från unga år till pensionen, men så har det tyvärr blivit inom politiken för alldeles för många. Precis som allt annat har politiker ett bästa före datum, att ha politiska uppdrag skulle därför maximeras till åtta år. Det är nämligen lätt att uppdragen övergår i slentrian och att den som tappat stinget hankar sig fram på ren rutin.

Läste förresten om alkoholvanorna hos politiker i det övre skiktet. Vad dessa försöker döva är kanske dåligt samvete över de beslut de varit med om att fatta, eller så är jobbet dödande tråkigt och enahanda. Politik är bara en jävla syjunta, sa en avhoppad politiker till mig.

Visst finns det fortfarande folk som engagerar sig ideellt inom politiken, men i alldeles för många fall förväntar sig dessa gentjänster. Ja-sägarna är viktiga inom partierna och hur många jobb som skapats genom att ideellt arbete övergått i en anställning går inte att överblicka. Nåja, en dag kommer vi att få svaret. För med den utveckling vi har framför oss kommer det politiskt skapade kontrollsamhället att kunna skötas utan en massa förtroendevalda.

Än så länge vet vi alldeles för lite om vilka förändringar de intelligenta maskinerna kommer att innebära för landet och dess invånare, men vi kan räkna med att det kommer att påverka alla. Eftersom det sägs att det finns en mening med allting, måste man ändå vara optimistisk. De artiklar jag läst förutspår att när jobben försvinner, ges människorna möjlighet att utnyttja inte bara sina kreativa förmågor, utan också att själva kunna bestämma över sina liv.

Det stora politiska misstaget har varit att skapa ett form av förmyndarsamhälle som övergått till att bli ett kravsamhälle. Välfärdssamhället har bara gynnat ett stort antal med möjlighet och makt att ställa krav på invånarna. Men ser man till det ökande antalet människor som inte klarar av den press som sätts på dem, har en gräns passerats. Än så länge rör det sig bara om tiotusentals som drabbats, men skaran växer och vi har antagligen bara sett början. Som jag ser det en början, jag bävar för hur slutet kommer att se ut.