Som man sår får man skörda.

Så har det hänt, det våra politiker hoppades inte skulle kunna hända, en terrorattack i centrala Stockholm. Att IS får på tafsen i Syrien och Irak betyder inte att fundamentalisterna som inte krigar i dessa länder, gett upp drömmen om ett eget kalifat. Ingenting har ställt till med så mycket elände som fanatiker inom religioner. Ja, inom politiken med, för den delen.

Våra politiker har förfasat sig över det som hänt i andra länder, ingen har tänkt på den krutdurk som skapats i vårt land. Ingen har ju fått tala om det, vi är inte ett land som andra. Men vad vi nu kan se är, vad öppna gränser kan ställa till med. Vi vet inte vilka som kommit in i landet senaste året i skydd av flyktingvågen. Knappast någon koll på de som kommit in tidigare heller, det är lätt att skaffa falska papper utomlands.

Vi vet inte heller hur de som kommit hit under täckmantel att vara flyktingar, hur de påverkat de som redan finns här och som insett att vårt land inte är mycket att hurra över. De ständiga bråken på flyktingförläggningar visar att det inte är såta vänner som inkvarteras på vissa ställen. Lägger vi dessutom till hemvändande som varit i Syrien och som knappast blivit omvända av vistelsen, vad kan vi vänta oss framöver?

I samband med att flickor och pojkar fick sitta på skilda ställen i skolbussar sa Löven att så får det inte gå till i Sverige. Det hade han kunnat sagt redan när han tillträdde, det är inget nytt har vi fått reda på. Men han är inte ensam, hela det politiska etablissemanget har varit otroligt naiva när det gäller det splittrade mångkulturella samhälle som växt fram. Runt en tiondel av invånarna är invandrare eller flyktingar.

Det har aldrig handlat om att de som kommer hit måste ta seden dit de kommit. Vi hör talas om familjeklaner som styr invandrarnas liv. De vill med andra ord leva samma liv de levde på de platser de kommer ifrån, men under helt andra levnadsförhållanden. Eftersom det är ur samma gemensamma kassa pengarna tas, har i takt med att det blivit flera som kommit till vårt land, dragits in på det invånarna betalar skatt för att få utfört.

Hur det blivit så här borde våra politiker som varit med i många år kunna svara på. Alla de som vände sig mot SD och kallade partiets sympatisörerna för rasister. För att vara lite elak, är det de gamla etablerade partierna som visat sig vara rasister, genom att fördöma andras åsikter. Men när någonting så fruktansvärt händer som terrordådet igår, drabbar det också det politiska etablissemanget, som framstår som att inte veta vad de pratat om.

Folk har lätt för att glömma, men det som hänt blir svårt att glömma, det kommer säkert att visa sig vid nästa val. Löfven uppträdde i vanlig ordning som en präst i talarstolen inför pressen och talade om ett enat folk som med avsky såg på det som hänt. På teve kunde man se en remsa: Var inte rädda.

Jösses, vilket enat folk? Och att inte vara rädd kan personer med livvakter säga, men på ren svenska har det som hänt skrämt skiten ur otroligt många, alla har ju sett hur skröplig vår poliskår blivit. Trots det verkar de som jobbar ute på fältet gjort ett bra jobb, trots alla chefer av olika slag som sitter vid skrivborden.

Men våra poliser ute på gatorna behöver stöd, det får de inte i dag. Därför har jag kunnat höra ute bland folk i dag, att SD är enda partiet som vågar ta tag i det som annars växer vårt lands styrande över huvudet. Ont ska med ont förgöras med andra ord. För det är ju så SD:s bild målats upp av de övriga partierna.

När man tittar närmare på omfattningen av vårt lands akuta problem, har jag svårt att se hur en totalkollaps ska kunna undvikas. Egentligen är det inte de förtroendevaldas fel, de vet inte bättre. Bakom det som klubbades igenom är var vad tjänstemän lagt fram. Vad vi ser är konsekvenserna av är fattade beslut där de förtroendevalda inte fattat, skulle visa sig vara alldeles åt helsike. Med andra ord, tok har gjort som tok sagt.

Det som nu hänt och det som antagligen kommer att hända framöver, kan bara beskrivas med ett gammalt uttryck: Som man sår får man skörda.