Den av våra
politiska makthavare fantasifullt målade vackra bilden av vårt land, har börjat
rämna efter det senaste årets händelser. Även om mycket som sägs och skrivs kan
ses som desinformation, har vårt samhälle blivit mer våldsamt och till och med
människofientligt. Man skulle kunna tro att det vi nu kan se, är resultatet av
att den tidigare alliansregeringen, började dela upp in invånarna i närande och
tärande. men det började långt tidigare.
Vårt lands
styrelsesätt och den politiska styrningen av de offentliga verksamheterna, har visat
sig vara vårt lands akilleshäl. Rutiner som skapats för att passa det gamla industrisamhället
har hängt kvar och orsakat problem. Det fanns ingen beredskap för en övergång
till ett högteknologiskt kunskapssamhälle, där skolan skulle ha varit en viktig
kugge i det nya maskineriet.
De
offentliga verksamheterna med chefer som gått den långa vägen och som suttit
kvar i det gamla arbetsledartänkandet att leda och fördela, har på grund av sina bristande kunskaper orsakat
landets invånare stor skada. Fixeringen vid arbetslinjen gör att det finns ett
motstånd mot att använda de nya teknikerna. Anledningen är naturligtvis att
intelligenta datorprogram kommer att avslöja deras okunnighet på ett minst sagt
generande sätt.
Ingen trodde
för bara några år sedan att det svenska spelmonopolet skulle kunna utsättas för
konkurrens, men nu är vi där. Antagligen kommer samma sak att hända med
Systembolaget och andra statliga och kommunala monopolbolag. Vi kan se den första
rejäla sprickan i det som av politiker kallas den svenska modellen, det kan bli
många heliga kor som slaktas.
Vårt
krackelerade samhällssystem har sin grund i politiska beslut som visat sig
tagna utan att inse konsekvenserna. Vårt skattefinansierade samhällssystem, där
de offentliga verksamheterna skall utföra uppdrag i invånarnas tjänst, finns
inte längre. De har blivit affärsdrivande verksamheter och invånarna ses som
kunder, trots att de genom sina inbetalda skatter är de offentliganställdas
arbetsgivare. En arbetsgivare som styrs av sina anställda visar hur fel allting
blivit.
Tydligen är
det politiska etablissemanget så fixerade av vem eller vilka som ska ha makten,
att de glömt bort att det är deras väljare som är de egentliga makthavarna. Vad
en PK-elit tycker och tänker är totalt ointressant för de människor som ser och
utsätts för alla försämringar. De har insett att inflationsmål, nya skatter och
ständiga fördyringar innebär, att många tvingas försaka till och med mediciner,
för att klara de fasta utgifterna varje månad.
De politiska
makthavarna kan inte ha varit ovetande om de missförhållanden som finns, eftersom
det pågått under flera år. Det har säkert varit utredningar som fått börja om från
början med jämna mellanrum, eftersom förutsättningarna förändrats i snabb takt.
Det i sin tur har inneburit administrationen växt och blivit så stor, att den
blivit en tärande del av vad vi kallar vår gemensamma kassa. Det är ju ur den
alla kostnader betalas.
När inte
pengarna räcker till det invånarna betalar skatt för att få utfört, betyder det
att administrationen tar en alldeles för stor del av den gemensamma kakan. De
ökande kostnaderna för det folk betalar skatt för att få utfört, måste mötas
med minskade administrativa kostnader. Det är vad lagen att förvalta
skattepengarna på bästa sätt innebär.
Alla de
problem som nu tycks ha hamnat i knät på nuvarande regering, är därför både
egna och gamla synder som inte längre kan skylas över. Det är inte de stora
inkomsterna som gör ett land rikt, det är de små utgifterna. De skatter som
betalas in rör sig om enormt med pengar, det är lätt att förtroendevalda tappar
greppet om hur pengarna ska användas och fördelas på bästa sätt för invånarna. På grund av detta har de inte insett, vad de själva
kostar skattebetalarna.
Den fråga
många ställer sig är de förtroendevalda verkligen är värda sina höga löner och
förmåner. Lyssnar man på vad folk har att säga, är de det inte. Man kan därför ana
slutet på det politiska styrelsesätt vi har, eftersom klyftan mellan det
politiska etablissemanget och invånarna växt sig alldeles för stor. Att domen kommer att falla vid nästa val kan vi vara tämligen säkra på, alldeles för många har av skilda anledningar fått det betydligt sämre ekonomiskt.
Det är av
den anledningen lättare att förstå det som hände i Amerika och den politiska
oron i Europa. Folkets vrede vände sig mot etablissemanget och det
"fina" folket och där rörde sig Clinton hemtamt. Vi har samma problem
i vårt land, men här kallas i folkmun denna ganska stora grupp för
Stureplansmaffian. Mitt uppe i denna av allt fler avskydda grupp finns även de
som ironiskt nog kallar sig arbetarklassens företrädare.
Englands
utträde ur EU blir en utdragen "skilsmässa" som även kommer att beröra
vårt land. Ingen tycks i nuläget veta på vilket sätt, men alla är överens om
att vi kommer att påverkas. Vad man redan kan säga med säkerhet är att avgiften
till EU kommer att bli större, vilket ger bränsle åt rörelser som vill att vi
går samma väg som England.
För vårt exportberoende land är det knappast möjligt, de stora företagen försvinna någon
annanstans och definitivt inte bli kvar i vårt land. Men även utan ett
utträde ur EU, ser det allt mer oroande ut. Vårt samhällssystem är inte
dimensionerat efter en så stor folkmängd vi nu har. De viktiga
samhällsfunktionerna skolan, vården, försvaret, polisen mm, har under många år slimmats av
kostnadsskäl. Hörde någon säga att det kommer att ta minst tio år, innan de
mest akuta problem är lösta. Frågan är viket problem som är mest akut, vården, skolan, polisen, försvaret ...?
Än har vi
inte sjunkit tillräckligt djupt i dyn, för att få fäste med fötterna att kunna sparka
oss uppåt. men vi är på god väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar