tisdag 7 november 2017

Alla är trötta på fagra löften.

Om någonting retar upp invånarna, är det politikers användande av retorik  I många fall överträffar den politiska retoriken, den som används av våra skickliga försvarsadvokater. Men när retoriken används för att lura folket, är steget inte långt till att våra politiker tvingas svälja en besk medicin.

Att jobbskatteavdraget är ett bidrag kan aldrig bortförklaras. De som har ett jobb är naturligtvis glada över bidraget som gett och fortsätter att ge mer i plånboken, men det sker på bekostnad av att de som drabbats av sjukdom och pensionärer fått mindre. Ingen ägnade en tanke åt hur ett politiskt beslut skulle kunna ställa till med så stor skada för många. En fråga som aldrig besvaras är vad trygghetsförsäkringarnas miljardöverskott används till.

Men ingenting förvånar längre i vårt en gång någorlunda fungerande land. Vårt demokratiska styrelsesätt utgår från att företrädare på bästa sätt förvaltar invånarnas skattepengar. man kan i princip säga att de är öronmärkta för en fungerande vård, skola, rättsväsende, försvar mm. När det gäller trygghetsförsäkringarna (som vissa politiker ser som en bidragsform) ska de fungera som en försäkring om någonting händer, eftersom invånarna betalar in försäkringspremier.

Pensionerna är samma sak, det är pengar som intjänats under de verksamma åren, ändå har politiker konfiskerat pensionspengar vid flera tillfällen. Det är inte staten, kommunerna och landstingens överlevnad som är viktig, det är invånarnas. Det som hänt under många år kan inte ses som annat än att politiska makthavare spenderat skattepengarna på annat än vad som avsetts.

Hur ska man då se på de knappast lagliga konfiskeringar som gjorts. Kan inte se det som annat än att det måste ses som trolöshet mot huvudman, det vill säga mot landets invånare. Finansministern är i ständigt skriande behov av pengar genom att de löpande utgifterna stiger för varje år. Enda sättet att stoppa kostnadsökningarna är att staten, kommunerna och landstingen bantar sina administrationer.

Den enorma byråkrati vi har och som slukar invånarnas pengar är inte att förvalta skattepengarna på bästa sätt. En bantning av byråkrater och administratörer skulle dessutom kunna få stopp på det slöseri som börjar bli allt mer uppenbart förekommer. Genom rationaliseringar och förenklingar vid hantering av olika ärenden, skapas ett smidigare samhälle.

I takt med ökande bevakning och journalistiskt snokande informeras invånarna om inte bara slöseri, utan också vad som kan anses vara stöld av skattebetalarnas pengar. Efter att tjänstemannaansvaret togs bort har det varit fritt fram för beslut som balanserat eller till och med passerat gränsen för vad som är lagligt. De fall som når invånarna via media är bara vad som skrapats på ytan, ingen vågar tänka på vad som finns under.

Det får mig att tänka på vad en ung person skrivit, att äldre har svårt att gallra bort det som är fel, eller falska nyheter om man så vill i dagens digra nyhetsflöde.. De unga har vant sig vid att sålla bort det som inte kommer från "källan", det vill säga vad som verkligen har hänt. Tror jag det. Snarare tror sig de unga att källan är de korta utdrag ur artiklar som sprids. Att läsa hela artiklar tar för lång tid.

Det i sin tur får mig att tänka på ungdomens dagar, då jag trodde mig veta precis hur allt skulle vara, men senare i livet överbevisades att haft alldeles åt helsike fel. Att växa upp i dagens samhälle har inga likheter med det vi äldre växte upp i. Jag tror inte de unga kan sätta sig in i hur det var att växa upp med oisolerade kalla skolsalar, utedass och en auktoritär skolundervisning, där en luggning eller ett rapp från pekpinnen av läraren var vardagsmat. Låter som någonting påhittat, eller hur?

Att de unga vet så lite om vad som hänt i vårt land, beror på att vår historia om nittonhundratalet, vad jag vet inte har skrivits. Den skulle i så fall ha sågats jäms med fotknölarna av många politiker, om nittonhundratalets senare dels svek och lögner mot svenska folket hade tagits upp och alla myter klätts av.

Men vid tiden vi gamlingar växte upp var vårt land fattigt, andra världskriget ödeläggelse av många länder lade grunden för det samhälle vi har i dag. Men vi nådde aldrig ända fram, eftersom penningjagande politiker började ta stora bitar av invånarnas pensionspengar. När Alliansen ansåg att trygghetsförsäkringarna var ett bidrag och jobbskatteavdraget en skattesänkning, nåddes botten av politisk retorik.  

Den nu pågående häxjakten på personer som ägnat sig åt sexuella trakasserier och kränkningar, borde förts för länge sedan. Varför inte även dra in kränkningar inom de offentliga verksamheterna, där har det varit locket på i många fall. Men när locket flyger till väders, kommer det fram även gamla saker.

Moraliskt förfall och politiker som spelar hasard med invånarnas pengar, vill vi verkligen ha ett samhälle som det vi nu har? Många som sett välfärdssamhällets avigsidor vill det definitivt inte. Vi får se hur mycket av de politiska misstagen som hinner rättas till, valet nästa år kommer inte att vinnas genom fagra löften. Inte med retorik heller för den delen, det har svenska folket äntligen börjat genomskåda.


Svenskt Näringslivs ordförandes vilt debatterade uttalande var egentligen vad en majoritet av "vanliga" svenskar skulle vilja ha sagt och uppmärksammats av alla media: Vad fan betalar jag skatt för? Inte minst de mest beskattade har all anledning att ställa den frågan till regeringen. Dags för en skatterevolt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar