Tjat markerar svaghet istället för auktoritet.

Nya taxeringsvärden har kommit och för många gett chockartat besked. På papperet är de förmögna, men avgiften kommer att svida i plånboken. De som däremot är ägare till miljonvillor som ligger över gränsen påverkas inte, de betalar som tidigare. Det betyder att de som bor kvar i sina gamla hus, tvingas vara med och subventionera ägarna till miljonvillor, det finns gott om orättvisor i vårt land.

Jag har funderat över vad som händer med taxeringsvärdena om bostadsbubblan spricker, vilket kan betyda att husens värde halveras. Det har hänt i flera länder, vilket man kan tolka som att det även kan hända i vårt land. Första tecknet på avmattningen upplever just nu säljare i vår huvudstad, men egentligen är det bara den kända regeln att när någonting blir för dyrt, blir det svårare att sälja.

Det är mycket som blivit dyrare. De flesta är säkert medvetna om att livsmedelspriserna höjts under året, fattigpensionärerna har i alla fall gjort det. För många jag talat med har det inneburit ändrad kost, maten får inte kosta mer än trettio kronor om dagen. Det har betytt att ost som förr var det billigaste smörgåspålägget, numera ses som en lyxvara. Ingen missunnar mjölkbönderna en dräglig inkomst, men då borde staten gå in och lätta på deras skattebörda istället.

De fördyringar vi kan se framför oss kommer att skapa problem, inte minst för konsumtionen. Minskande konsumtion påverkar hela vårt samhällssystem, det är inte de rika som håller konsumtionen igång, det är alla fattiga som tvingas spendera alla sina pengar på det som är absolut nödvändigt. Börjas det dras in på det nödvändigaste, är vårt land illa ute.

Nytillkomna pensionärer har kommit underfund med att de inte kan leva som tidigare, de kan inte förstå hur fattigpensionärer kan överleva. Med det pensionssystem vi har, är det bara början vi nu ser, det blir värre runt hörnet. Det betyder att blickarna kommer att vändas mot de politiska företrädarna, som kommer att få stå till svars för sina tidigare beslut.

Bostadsmarknaden har under flera år fungerat som ett Pyramidspel, många har tjänat pengar genom att köpa och sälja. Kvar blir de som kommit sist in i bilden, de kommer inte att tjäna några pengar, de vet inte ens om de får tillbaka sina pengar. Men vad värre är, det är de som kommer att orsaka en bankkris om ränteavdraget kommer att försvinna.

Aktiemarknaden är inte längre en långsiktig placering av pengar, där finns numera "klippare" som trissar upp värden på aktier för att sedan snabbt sälja. Ingen verkar ha tänkt på att det är på aktiemarknaden en stor del av pensionspengarna finns placerade. Det är inte bara fifflande fondplacerare som är ett hot, en börskrasch skulle vara förödande.

Det är svårt att vara optimistisk inför framtiden, det första tecknet på att allt fler misstror de förutsägelser våra politiska makthavare har att komma med, är att många blivit försiktigare med sina pengar. Även om pengarna på kontot inte ger någon ränta, finns de där i alla fall om det kärvar till sig. Visst har bankekonomer uppmärksammat det här, men våra politiker har inte gjort det.

En mardröm skulle naturligtvis vara om någonting drastiskt inträffar före valet, men eftersom det är långt dit ändå fullt möjligt. Den oro som nu tydligt märks inom Arabstaterna, har att göra med minskade inkomster från oljan. Och framtiden med satsningen på eldrivna fordon och ständigt ökande miljökrav, gör att man kan förstå den panik många oljeshejker känner just nu.

Vi gamlingar har varit med om ransonering av varor, inte bara under andra världskriget, utan också under Suez-krisen då vi blev tilldelade kuponger för att köpa drivmedel till fordonen. Samma sak kan hända igen om det blir krig i Mellanöstern och det skulle naturligtvis påverka hela vårt samhällssystem.

Det är med andra ord dags att börja titta på hur vårt land ska kunna fungera om allt drastiskt förändras. Vad kommer att hända med stormarknader utanför stadskärnorna, men inte minst hur ska invånarna få hjälp vid sjukdom? För många är det långt att komma till ett större sjukhus.

Det måste tittas närmare på hur sjukvården ska kunna fungera om det uppstår transportsvårigheter. Det går betydligt snabbare att iordningsställa små hälsocentraler och dagkirurgi på mindre orter för akutfall än med dagens illa fungerande system. Den centraliseringen av sjukvården som genomförts är knappast miljövänlig, inte heller har effektiviteten ökat. Tvärtom har vårdköerna ökat.

Det är först vid en allvarlig kris som vårt lands verkliga Akilleshäl blottas, nämligen vår alldeles för omfattande byråkrati. Politiker älskar byråkrati hörde jag någon säga och tacka för det, det är byråkraterna som kan ges skulden för felaktiga politiska beslut. Byråkratin är därför en viktig del i att komma undan från ansvaret för de konsekvenser som kan uppstå. Av den anledningen görs inga konsekvensanalyser, blir det fel så blir det fel.

Men nu lutar det åt att det som blivit fel, får allvarliga konsekvenser för hela vårt politiska etablissemang. I motsats till hur de äldre fogat sig till politiska beslut, tolererar inte den moderna människan försämringar som påverkar dem. Det är alltså ingen tillfällighet att politiker utsätts för hot, det har med orsak och verkan att göra. Så långt är det inga politiker som tänkt, eftersom de inte har behövt ta ansvar för sina beslut.

Ett citat som varje politiker borde ha framför sig skrevs en gång av Stina Palmborg och lyder så här: Den som är satt att vårda, leda eller förmana, måste akta sig för att förfalla till tjat. Det markerar svaghet istället för auktoritet.