Misstro mot invånarna, skapar misstro mot makthavarna.

Vår stolta svenska krona vacklar just nu och har fallit oroande mot euron bara de senaste veckorna. Vad det beror på är svårt att säga, penningmarknaden är någonting vårt land inte kan styra, men med dyrare euro och dollar kan vi räkna med prishöjningar på många varor. Drivmedel har vi sett blivit dyrare och naturligtvis kommer många priser i butikerna att höjas. För alla som redan har det svårt att få ekonomin att gå ihop, blir det ännu svårare.

Ekonomi är någonting som de flesta ser som en fråga om pengarna ska räcka till nästa löning, sjukbidrag, pension eller överlevnadsbidrag av olika slag. Men andra ord, alla behöver pengar för att överleva. Svenska folket i gemen borde alltså intressera sig mer för vad ekonomi handlar om. Egentligen.

Själv har jag roat mig med att läsa igenom gamla ekonomiska teorier, för att se hur de stämmer med dagens verklighet. När det gäller inflationsteorin, stämmer den inte alls, kan därför förstå Riksbankens problem med att uppnå målet på 2 procents inflation. Nu kan det kanske uppnås med råge. Vi som varit med om hur inflation uppkommer och fungerar, vet att det är fråga om kostnadsökningar som drabbar alla. Vi gamla ser därför inflation som: Vad fan ska vi med den till. Mest drabbad blir de med sämsta inkomsterna.

Det finns en gammal regel som stämmer än i dag, nämligen att det är tillgång och efterfrågan  som styr. Bostadsmarknaden i vårt land har styrts av litet utbud och stor efterfrågan och priserna har trissats upp av köparna. Att bygga nytt med det kostnadsläge vi har i vårt land, har visat sig bli alldeles för dyrt, bara ett fåtal har råd att bo i dem.   

Konkurrensen i vår globala värld är mördande. Det finns i dag en stor överproduktion av många varor i vår globala värld, vilket hållit prisökningar på mattan. Men så finns det länder som inte kan sköta sin ekonomi och då uppstår plötsligt importproblem och brist på det som det finns överflöd av på marknaden.  I dessa länder kan man se skenande inflation, Venezuela är det färskaste exemplet på vad inflation kan ställa till med.

Egentligen handlar ekonomi om bokföring, att debet och kredit kan balanseras. Naturligtvis är det för krångligt för "vanligt" folk, men numera drivs staten, kommunerna och landstingen efter företagsmässiga lönsamhetsprinciper. Det har gjort att våra så kallade förtroendevalda precis som de privata företagen, försöker gå med vinst.

Skillnaden är att det privata näringslivets vinstjakt är för att hålla aktieägare alerta och på bra humör genom aktieutdelningar. Redan för många år sedan började därför en del företag att använda sig av kreativ bokföring, det vill säga snygga till siffrorna. Men vad det i slutändan handlar om är verkliga tillgångar, skulder, inkomster och utgifter.

Den utförsäljning av statliga bolag som gjorts i vårt land har reducerat tillgångssidan, men vad har ersatt detta tillgångstapp? Pengarna för försäljningarnas är redan borta, de finns med andra ord inte kvar som en tillgång. För att balansera det finns möjligheten att kommande intäkter tas upp på tillgångssidan som en kundfordran. Det måste anses vara kreativ bokföring. Om vårt land använder sig av det, står inte vårt land på stadig ekonomisk grund, snarare kvicksand.

Vad staten, kommunerna och landstingen har att röra sig med är skatt- och avgiftsinkomster av alla de slag. I vårt land används flitigt "smygbeskattning", eftersom inkomstskatt är ett känsligt ämne för invånarna som de förstår. Invånarnas skattepengar är till för tjänster de offentliga verksamheterna skall utföra i utbyte, de ska i princip täcka kostnaderna plus ett litet överskott. Om inte finns ett organisatoriskt fel där administrationen kostar alldeles för mycket.

Och organisatoriska fel finns det gott om inom våra offentliga verksamheter, men även inom de statliga verken. Byråkrati är ett penningslukande monster inte ens en regering rår på, det är bara att betala och se glad ut. Ja, glad tror jag knappast vår finansminister är som ska se till att det finns pengar till byråkratin, samtidigt som invånarna måste få någonting för sina skattepengar.

Pengar har saknats under många år för att få debet och kredit att gå ihop. Naturligtvis var det ett enormt politiskt misstag att börja använda pensionspengar och pengar från trygghetsförsäkringarna, men det fanns inga andra pengar att ta av. När nu inte bara den nuvarande regering, utan även nästa kommer att tvingas rätta till orättvisorna för att rädda sitt eget skinn, kan vi räkna med rejäla underskott i statens finanser.

Anledningen till det är naturligtvis det som nu ser ut att vara på väg att hända på bostadsmarknaden. Eller rättare sagt, vad som händer när någonting blir för dyrt. Folk på gatan har inte reagerat på samma sätt som många bankekonomer, att det här kan vara början på en vådlig ekonomisk färd. Massvis med människor står i dag med lån som kan liknas vid såpade skosulor på kanten av en hisnande utförsbacke.

Efter att ha hört Anders Borgs lugnande besked om det som nu händer, kan det gå riktigt illa. Det han försöker släta över beror på den ekonomiska politik han förespråkade. En kortsiktigt förd ekonomisk politik som skulle ha behövt draghjälp utifrån men som aldrig kom, räddades istället av en inhemsk upplåning till hejdlös inhemsk konsumtion. Nu närmar sig förfallodatum och skulderna måste betalas.

Men gjort är gjort och det gäller nu att lindra skadans omfattning, som i värsta fall kan bli förödande för inte minst våra storbanker. Det finns inte någon möjlighet att göra en ekonomisk sanering av landets och bankernas ekonomi, det såg Göran Persson till. Man kan säga att vi i nuläget inte har något skyddsnät, så fallet kommer att göra ont.

Om människorna var klokare förr, eller om nutidens människor blivit dummare vet jag inte. Men många kloka ord som gäller än i dag, finns det massvis av bevarade. Johann Wolfgang Von Goethe skrev en gång någonting alla politiska makthavare bör ta till sig. Glöm aldrig att ju sämre ni behandlar människorna desto sämre blir de och ju mer ni tror dem om ont desto mer kommer de att bli onda.

Goethes ord stämmer helt överens med hur vårt samhälle blivit, genom de politiska misstag som gjorts. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, ja hela vårt politiskt skapade kontrollapparat, visar den misstro  makthavarna har mot invånarna. När de politiska makthavarna misstror invånarna, kan de vänta sig annat än att invånarna misstror de politiska makthavarna?