Vår
stolta svenska krona vacklar just nu och har fallit oroande mot euron bara de
senaste veckorna. Vad det beror på är svårt att säga, penningmarknaden är
någonting vårt land inte kan styra, men med dyrare euro och dollar kan vi räkna
med prishöjningar på många varor. Drivmedel har vi sett blivit dyrare och naturligtvis
kommer många priser i butikerna att höjas. För alla som redan har det svårt att
få ekonomin att gå ihop, blir det ännu svårare.
Ekonomi
är någonting som de flesta ser som en fråga om pengarna ska räcka till nästa
löning, sjukbidrag, pension eller överlevnadsbidrag av olika slag. Men andra
ord, alla behöver pengar för att överleva. Svenska folket i gemen borde alltså
intressera sig mer för vad ekonomi handlar om. Egentligen.
Själv
har jag roat mig med att läsa igenom gamla ekonomiska teorier, för att se hur
de stämmer med dagens verklighet. När det gäller inflationsteorin, stämmer den inte alls, kan därför förstå Riksbankens problem med att uppnå målet på 2
procents inflation. Nu kan det kanske uppnås med råge. Vi som varit med om hur inflation uppkommer och fungerar,
vet att det är fråga om kostnadsökningar som drabbar alla. Vi gamla ser därför
inflation som: Vad fan ska vi med den till. Mest drabbad blir de med sämsta
inkomsterna.
Det
finns en gammal regel som stämmer än i dag, nämligen att det är tillgång och
efterfrågan som styr. Bostadsmarknaden i
vårt land har styrts av litet utbud och stor efterfrågan och priserna har
trissats upp av köparna. Att bygga nytt med det kostnadsläge vi har i vårt land,
har visat sig bli alldeles för dyrt, bara ett fåtal har råd att bo i dem.
Konkurrensen
i vår globala värld är mördande. Det finns i dag en stor överproduktion av
många varor i vår globala värld, vilket hållit prisökningar på mattan. Men så
finns det länder som inte kan sköta sin ekonomi och då uppstår plötsligt
importproblem och brist på det som det finns överflöd av på marknaden. I dessa länder kan man se skenande inflation, Venezuela
är det färskaste exemplet på vad inflation kan ställa till med.
Egentligen
handlar ekonomi om bokföring, att debet och kredit kan balanseras. Naturligtvis
är det för krångligt för "vanligt" folk, men numera drivs staten,
kommunerna och landstingen efter företagsmässiga lönsamhetsprinciper. Det har
gjort att våra så kallade förtroendevalda precis som de privata företagen, försöker gå med vinst.
Skillnaden
är att det privata näringslivets vinstjakt är för att hålla aktieägare alerta
och på bra humör genom aktieutdelningar. Redan för många år sedan började
därför en del företag att använda sig av kreativ bokföring, det vill säga
snygga till siffrorna. Men vad det i slutändan handlar om är verkliga tillgångar,
skulder, inkomster och utgifter.
Den
utförsäljning av statliga bolag som gjorts i vårt land har reducerat
tillgångssidan, men vad har ersatt detta tillgångstapp? Pengarna för
försäljningarnas är redan borta, de finns med andra ord inte kvar som en
tillgång. För att balansera det finns möjligheten att kommande intäkter tas upp
på tillgångssidan som en kundfordran. Det måste anses vara kreativ bokföring.
Om vårt land använder sig av det, står inte vårt land på stadig ekonomisk
grund, snarare kvicksand.
Vad
staten, kommunerna och landstingen har att röra sig med är skatt- och avgiftsinkomster
av alla de slag. I vårt land används flitigt "smygbeskattning", eftersom
inkomstskatt är ett känsligt ämne för invånarna som de förstår. Invånarnas
skattepengar är till för tjänster de offentliga verksamheterna skall utföra i
utbyte, de ska i princip täcka kostnaderna plus ett litet överskott. Om inte
finns ett organisatoriskt fel där administrationen kostar alldeles för mycket.
Och
organisatoriska fel finns det gott om inom våra offentliga verksamheter, men
även inom de statliga verken. Byråkrati är ett penningslukande monster inte ens
en regering rår på, det är bara att betala och se glad ut. Ja, glad tror jag
knappast vår finansminister är som ska se till att det finns pengar till
byråkratin, samtidigt som invånarna måste få någonting för sina skattepengar.
Pengar
har saknats under många år för att få debet och kredit att gå ihop. Naturligtvis
var det ett enormt politiskt misstag att börja använda pensionspengar och
pengar från trygghetsförsäkringarna, men det fanns inga andra pengar att ta av.
När nu inte bara den nuvarande regering, utan även nästa kommer att tvingas
rätta till orättvisorna för att rädda sitt eget skinn, kan vi räkna med rejäla
underskott i statens finanser.
Anledningen
till det är naturligtvis det som nu ser ut att vara på väg att hända på
bostadsmarknaden. Eller rättare sagt, vad som händer när någonting blir för
dyrt. Folk på gatan har inte reagerat på samma sätt som många bankekonomer, att
det här kan vara början på en vådlig ekonomisk färd. Massvis med människor står
i dag med lån som kan liknas vid såpade skosulor på kanten av en hisnande
utförsbacke.
Efter
att ha hört Anders Borgs lugnande besked om det som nu händer, kan det gå
riktigt illa. Det han försöker släta över beror på den ekonomiska politik han förespråkade.
En kortsiktigt förd ekonomisk politik som skulle ha behövt draghjälp utifrån men
som aldrig kom, räddades istället av en inhemsk upplåning till hejdlös inhemsk konsumtion.
Nu närmar sig förfallodatum och skulderna måste betalas.
Men
gjort är gjort och det gäller nu att lindra skadans omfattning, som i värsta
fall kan bli förödande för inte minst våra storbanker. Det finns inte någon
möjlighet att göra en ekonomisk sanering av landets och bankernas ekonomi, det
såg Göran Persson till. Man kan säga att vi i nuläget inte har något skyddsnät,
så fallet kommer att göra ont.
Om
människorna var klokare förr, eller om nutidens människor blivit dummare vet
jag inte. Men många kloka ord som gäller än i dag, finns det massvis av
bevarade. Johann Wolfgang Von Goethe skrev en gång någonting alla politiska
makthavare bör ta till sig. Glöm aldrig
att ju sämre ni behandlar människorna desto sämre blir de och ju mer ni tror
dem om ont desto mer kommer de att bli onda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar