När en vara blir för dyr, säljs den inte.

Har full förståelse för att många länders ledare nu har myror i byxorna, det var inte så här det var tänkt att bli. Hur vår värld kommer att se ut efter pandemin är det ingen som med säkerhet kan säga, men det kommer inte att börja om där det tvärt slutade. Det kommer att fattas massvis med delar när samhällsmaskineriet skall sättas ihop igen och startas upp.

Redan före det dödliga virusets spridning saknades personal inom de områden invånarna betalar skatt för att få utfört. Risken att bortfallet kommer att bli stort är överhängande, många inom vården kommer att bära med sig fasansfulla upplevelser som påverkat deras liv för alla framtid.

Naturligtvis får människorna helt andra värderingar än de tidigare haft, det har blivit en fråga om hur skört våra korta liv egentligen är. Många ställer sig frågan om vad allt slit gett dem, det är definitivt inte ekonomisk trygghet.

När en vara blir för dyr säljs den inte är en gammal regel som tycks ha glömts bort men det kommer att visa sig ganska snart. Många av de företag som tvingats varsla har inte den ekonomi som krävs för att starta upp igen. De som eventuellt får tillbaka sina jobb eller hittar ett nytt har en tung period framför sig. Det betyder att konsumtionen kommer att påverkas.

Mitt i allt detta kommer vi att få en regeringskris och samtidigt en politisk kris, ideologier och verkligheten har visat sig vara två vitt skilda saker. Införandet av marknadshyror och en försämring av LAS hade inte kunnat tas upp vid ett sämre tillfälle. För ett redan frustrerat folk kommer det att bli den tändande gnistan och laddningen är placerad under det politiska etablissemanget.

Proteströrelsen BLM börjar nu innefatta att alla människors liv har betydelse och det är knappast meningen att de skall föda en ständigt växande skara rika. När jag läst artikeln om att det är rikedomen som måste bekämpas och inte fattigdomen, fick det man ofta hör att det måste städas uppifrån ett ansikte. De hamnar inga smulor från de rikas bord, men den myten finns det fortfarande politiker som tror på.

De politiska företrädarna har helt missuppfattat sina uppdrag, de skall inte bestämma över invånarna utan på bästa sätt försöka underlätta för dem. Lars Beckman (M) skriver ofta inlägg där han påpekar hur viktig arbetslinjen är. För alla de som drabbats av arbetslinjens förödande konsekvenser är Beckmans inlägg som att hälla på fotogen för att släcka en brasa.

Arbetslinjen är ingenting annat än ett sätt att tvinga sjuka och arbetslösa att försöka försörja sig själva. Av den anledningen försämrades trygghetsförsäkringarna som till och med påstods vara bidrag och pengarna lades på ett bidrag till de med ett arbete. Det hela är en fråga om när tillräckligt många skall drabbas och visa sitt missnöje.

Utöver inkomstskatten vimlar det av smygskatter som blivit så betungande för många att de tydligt kommer att märkas i en lågkonjunktur. Har svårt att se hur Moderaterna skall kunna försvara att människor inte skall kunna leva på bidrag när inga andra möjligheter finns, det är den verklighet vi kommer att ställas inför.

Och vårt land är inte ensamt att ställas inför det problemet, allt är baserat på ständig tillväxt i ekonomin och att folk lånar till konsumtion. Vad det lett fram till är priser på bostäder där även bankerna borde insett att lån på dessa aldrig kan betalas under en livstid. En ny bil kan det inte sparas ihop till, av den anledningen har vi fått privatleasing med en månadskostnad som är omöjlig att betala med en ersättning från a-kassa eller vid långvarig sjukdom.

De som inte drabbas av depression blr heligt förbannade och ingen vet hur den politiska kartan kommer att se ut efter nästa val. Skulle förvåna om om det inte blir tidigare än hösten 2022 eftersom Löfven får svårt at ta sig ur den rävsax han hamnat i. Har man tagit fan i båten så måste man också ta konsekvenserna av det,

Naturligtvis är det här en mardröm för regering, riksdag, kommuner och regioner. Alla storvulna projekt får skrotas och det blir till att vända på alla stenar som våra politiker ofta säger. Men besparingarna finns hos de som vänder på stenarna vilket är märkligt att inte de makthavande upptäckt för länge sedan.

Vad vi kan vara säkra på är i alla fall att oavsett vad som händer i den politiska maktkampen är det för invånarna som att hoppa ur askan i elden. Vårt lands framtid kan inte lösas av våra politiker, de har varken kunskap eller förmåga att tackla de problem vi kommer att ställas inför. De följer en manual som andas sjuttiotal, därför kan vi inte förvänta oss bättre.

Vårt land har förändrats, men utvecklats är jag inte säker på. Vad som hänt är mest en kosmetisk uppsnyggning men bakom fasaden ser det bedrövligt ut. Det kommer vi att få läsa om av någon grävande journalist, som tvingas frilansa efter att tidningarna av kostnadsskäl tvingas ha minimal bemanning. Det fria ordet kommer aldrig att kunna tystas trots alla försök från politiska makthavare.