Ingen var förberedd på att någonting kunde rubba den svenska modellen, men det var under förutsättning att allt skulle löpa smärtfritt. Med det stora antalet anlända från andra länder och gästarbetare av alla de slag, till och med kriminella ligor, förändrades spelreglerna.
Det infördes lönsamhetskrav, de svällande utgifter fordrade att så många som möjligt måste ha ett arbete. Nackdelen var att vi fick ett allt mer krävande samhälle. Detta lade grunden för en folksjukdom i form av utbrändhet, som de styrande för att ge den en skammens rodnad, fick benämningen psykisk ohälsa.
Tålamod är knappast vad den moderna människan har, när krafterna är på upphällning behövs inte mycket för att allt ska rasa ihop eller att folk blir fly förbannade. Den politiska kartan ritades om och vi fick ett styrelsesätt som mer liknar kliar du min rygg så kliar jag din och invånarnas väl och ve glömdes bort.
Det politiska grupptänkandet att jama med för att se vart vindarna blåser, alla sitter i samma båt och måste försvara sin existens. Efter pandemin blir det svårt att göra det, det håller inte att någon annan tvingas ta hand om de saker som händer. Det gamla invanda fungerade så länge ingenting hände, men framträder tydligt när det oförutsedda händer.
Vad som saknats under det pågående eländet är ledarskap. De ministrar som framträtt har visat sig vara klumpigt vaggade som man säger, en del kallar dessa personer för stolpskott. Vad det går ut på är att de som framträtt visat sig vara pratmakare där tungan fått härja fritt utan att hjärnan varit med. Det enda de politiskt aktiva tycks få lära sig är att använda retorik, det vill säga vända svart till vitt och tvärtom.
En förklaring till att inte Löfven synts till så mycket, säga vara för att skydda honom. Mot vad? Möjligen då att han inte varit närvarande på retorik lektionerna, vilket visar sig när han försvarar både landets tackling av det elände som pågår, men även sina ministrar. Om det är någonting som ska belastas Löfven är det ändå dåligt omdöme, det är en sorglig samling han har plockat ihop som stöd i sin regering.
Förhoppningsvis blir de nya reglerna för en stramare politik när det gäller att ta emot människor från andra länder någonting som gör att MP inte kan vara kvar i regeringen. Den största politiska dundertabben som gjorts av socialdemokratiska ledare var att välja MP att regera tillsammans med. Det har kostat invånarna enormt med pengar och gjort de fattiga fattigare.
Men MP har haft en poäng hela tiden, kan man få allting att stanna upp blir vår miljö bättre vilket visat sig under den här våren. Medaljens baksida är natiúrligtvis sämre ekonomi och att massvis med folk blir arbetslösa. Beviset har vi nu, stannar transporter av varor och människor upp, går det åt helsike med ekonomin och jobben istället.
Det känns lite som att strö salt i såret om vi tänker framåt hur det elände vi upplever påverkar och kommer att påverka många företag och människors ekonomi. Olika falla ödets lotter sägs det och en del kommer att klara sig någorlunda helskinnade, andra kommer att ha bli skinnade in på bara kroppen. Naturligtvis kommer det att påverka alla, ekonomisk tillväxt är resultatet av konsumtion, nu får vi antagligen prova på negativ tillväxt.
Om man ser hur snabbt ladorna tömts för vår finansminister och det ingenting finns att skörda några år framöver, står vi inför en för våra politiker minst sagt knepig situation. Var ska pengar tas till det valfläsk som var tänkt att delas ut inför nästa val? Det gäller ju alla partier som måste locka med någonting som får folk att nappa på betet. Mer pengar till sjukvård, fler poliser och lärare berör ju inte de sämst ställda och det börjar bli en ansenlig skara människor.
Hörde en politiker säga att det finns ett uppdämt behov av att konsumera, men haken är vad folk skall konsumera för. Om inte alla tecken slår fel kommer nästa kris ganska snart, den finansiella. Läste att miljontals amerikaner inte klarat av sina amorteringar senaste månaderna, hur det ser ut här hemma redovisas inte lika öppet.
Naturligtvis har många problem att betala sina lån även i vårt land. Ett annat fenomen är privatleasing av bilar med höga månadskostnader. Ett för mig verkligt orostecken är hur snabbt många större företag nu övergår till de högteknologiska hjälpmedlen, effekten av det kommer att visa sig ganska snart. Hur många kommer att bli övertaliga inom en snar framtid? Vågar inte ens gissa, det är skrämmande hur många jobb enbart smarta datorer kan ta över och sköta både säkrare och bättre än människan. Samma sak gäller robotar.
Visst kan de här fantastiska högteknologiska maskinerna göra ett både bättre och snabbare jobb, men vem ska köpa grejerna som produceras? Om folk blir arbetslösa finns det knappast utrymme för att konsumera, låna blir svårare eftersom även bankerna kommer att känna av den tekniska utvecklingen. Några visionärer har sannerligen inte våra politiker varit, då borde de ha sett vartåt det barkar.
För mig gnager frågan vad det skall bli av alla som satsat på att leva gott livet ut som politisk företrädare. Utvecklingen pekar knappast på att vi behöver alla dessa människor, det klarar smarta datorer av både bättre och snabbare. Ett beslutsunderlag tas fram på några minuter och då har även gjorts en konsekvensanalys som vägt för och nackdelar. De beslut som fattats i vårt land har sannerligen glömt bort nackdelarna, men de har visat sig tidigare än de ens kunnat drömma om.
Alla i arbete och ständigt ökande tillväxt i ekonomin visade sig vara en utopi, verkligheten har en förmåga att saker och ting inte alls blir som tänkt var. Antagligen har våra politiker inte ens tänkt tanken att de en dag inte längre har något existensberättigande, men nu kan vi se slutet på det odemokratiska sätt vårt land styrts under alldeles för många år. Det fantastiska är, att det har de klarat av alldeles på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar