Invaggades svenska folket i falsk trygghet? Kan inte se det på annat vis eftersom de makthavande under åratal ständigt kommit med lugnande besked. Det finns ingen lånebubbla, svenska folket kan känna sig trygga eftersom landets ekonomi är god och stabil. Ja, så lät det då, nu är ladorna tomma och fler än en kommun eller region står upp till knäna i skiten.
I den tid vi nu får uppleva inser många att vad som saknas är trygghet. Det finns ingen trygghet för de på äldreboenden, samma sak gäller arbetsmarknaden. Varför har de politiska makthavarna skapat denna otrygghet? I alldeles för många fall på grund av okunskap om tjänstemännens beslutsuderlag, det saknas kunskap för att kunna se orsak och verkan.
Men det är inte de politiskt aktiva som skall ställas vid skampålen, det är det politiska styrelsesättet som gjort det möjligt att kringgå tidigare löften och fatta beslut som invånarna tvingas rätta sig efter. I en demokrati är det folkviljan som skall styra, men så har det inte fungerat i vårt land sedan mycket långt tillbaka i tiden.
Hade nästan förlorat hoppet om en förändring, men så kom det lilla viruset och påverkade till och med de stora mäktiga länderna. Totalt oförberedda ställdes miljontals människor inför att vad som helst kan hända när som helst. Städer stängdes igen och miljontals blev arbetslösa eller permitterade och det blev ett rejält hack i privatekonomin. Än har vi inte sett vilka följderna blir, men för många betyder det att försöka överleva så gott det går.
Kan förstå att många tycker det är märkligt att aktiebörserna fortfarande fungerar, men det är bara så länge de stora aktörerna kan tjäna pengar. När de drar sig ur går botten ur på kort tid och det är småsparare som står som förlorare. Vågar inte ens tänka på vad som händer med de pensionspengar som är placerade i aktier, men det kommer att visa sig.
Politiker på riks- och landsortsnivå ställs inför att kunna ge invånarna valuta för sina skattepengar. Paniken har redan krupit under skinnet på Svenonius i Stockholm, den rika storstaden får nu betala priset för att ha växt sig för stor. Har en känsla av att den borgerliga politiska ledningen nu gör sin sista mandatperiod, märkligt vore det annars.
I riksdagen velas det fram och tillbaka om hur vårt land skall utforma migrationspolitiken. Naturligtvis kan de inte nå en bred lösning, de måste i alla fall ha läst resultatet av den undersökning som gjorts. Sex av tio var för en stramare flyktingmottagning och invandring. I en bred undersökning där små orter med många ankommande skulle resultatet antagligen bli ännu mer nedslående för de som förordar att vi till och med kan ta emot flera.
Framförde i en insändare i DN att vi måste ha en folkomröstning eftersom en så viktig fråga för landets framtid inte kan beslutas över huvudet på invånarna. Kunde vi rösta om kärnkraften där invånarna var de minst informerade, när det gäller migration är våra politiker de minst informerade. De har inte en aning om vad folk ute i landet tycker och tänker, om så varit fallet hade SD aldrig växt till vad de är i dag.
För oss äldre som varit med och sett hur vårt samhälle förändrats till det sämre finns inte något som helst förtroende för de så kallade politiska företrädarna. Prata kan de men i övrigt har de tummen i baken. Hänsyn måste ta till att vara politiskt korrekt SD vinner mycket på att inte vara det. Istället säger de vad de hör folk säga på gatan och det tycker naturligtvis folk om att höra.
Varför inte övriga partier lyssnar och försöker föra en politik som ett stort antal människor kan ställa sig bakom är en gåta. De skall ju vara invånarnas företrädare, men istället uppträder som förmyndare. Vad som sker är en fingervisning om att folk är inte så dumma som våra politiker tror.
De strömningar vi kan se inte minst i det stora landet USA borde skrämma skiten ur våra politiker. I de demonstrationer som visas är det övervägande unga som deltar, det behövs någonting för att de verkligen skall bli engagerade. Nu råkade det bli polisens brutala behandling av färgade, nästa blir säkert myndigheternas oförmåga att hantera pandemin. Det kan vi nog räkna med även här eftersom de unga fått erfara att de sannerligen inte är odödliga.
I den konsumtionshysteri vi haft har ungdomarna varit på alerten och satt sprätt på sina avlöningar. Ja, de som haft ett avlönat jobb vill säga, den grå massan som på grund av skilda anledningar inte kommit in på arbetsmarknaden spenderar även de varenda krona. Nu väntar kärva tider för de som hade ett jobb, men upptäcker en dag att företaget de jobbade vid inte längre finns.
Hur många jobb som försvunnit för gott har vi inte en aning om, det är ju så många branscher som drabbats. Faller en faller alla brukar man säga, men företag som läggs ner eller går i konkurs påverkar även andra företag.
Men vården och skolan behöver ju folk? Visst, offentliga jobb är väl vad som kommer att erbjudas, men de betalas med skattepengar som det kommer att bli ont om. Enda möjligheten att kunna anställa den personal som behövs är att rationalisera bort administratörer och politiskt skapade jobb som invånarna kan vara utan. Det är även dags att se över om vi verkligen behöver så stort antal politiska företrädare, de är definitivt inte en garant för vår demokrati som de säger.
Allt sammantaget kan jag inte se annat än att det är mycket som svenska folket skulle behöva folkomrösta om. I en demokrati skall det ju vara folkviljan som styr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar