En ny verklighet

Kan inte undgå att tänka på hur vårt samhälle kommer att se ut den dag vi kan lämna pandemin bakom oss. Något besked om när det blir går inte att få, risken finns att viruset blir kvar lång tid framöver. Naturligtvis kommer det att ske en samhällsförändring ingen kunnat tänka sig för bara drygt ett halvår sedan. Vi står inför en helt ny verklighet.

Vårt samhälle är politiskt skapat där invånarna skall förse stat, kommuner och som det nu heter regioner med pengar via sina skatter. Vad det politiska systemet aldrig räknat med är att allt skulle kunna förändras på kort tid. Det märks inte minst på de politiska partierna som pratar på som om ingenting hänt. Men är det ingen som har huvudansvaret, är det meningen att någon av de myndigheter skall ta hand om det som eventuellt kan inträffa?

Om denna myndighet utgått från politiska direktiv vet vi inte, men sättet vårt land tacklar pandemin ifrågasätts av både grannländer och länder ute i stora vida världen. Genom att inte stänga ner, fanns kanske förhoppningar om att det inte skulle påverka ekonomin. Oavsett hur det var tänkt ser vi nu att arbetslösheten stadigt stiger eftersom många företag går i konkurs eller läggs ner.

Inom vården har de politiska ledningarnas genom missbedömning om behov av personal ställt till det. Av den anledningen ifrågasätts nu de politiska ledningarnas existensberättigande. Vet verkligen de politiska företrädarna vad de håller på med? Knappast om man ser till de enorma brister som nu påtalas av experter som tidigare var tämligen tystlåtna med sin kritik. Det är lätt att vara efterklok.

Det hjälper inte att att säga förlåt om man råkar ha sönder någon annans egendom utan istället  ersätta det. Hur skall invånarna få de politiska företrädarna att ersätta det de förstört genom beslut som i många fall inte går att ersätta? De äldre avlidna som enligt medicinska experter dött i onödan går inte att ersätta. Hjälper föga att personer i ledande ställning inom äldrevården får dåligt samvete efter att ha följt helt vansinniga direktiv.

Redan för flera år sedan skrev jag att vi fått ett människofientligt samhälle och man kan inte se det som hänt många äldre på annat sätt. Desinformation som de unga tagit till sig har gjort att de tror de äldre är en börda de måste bära, genom det förringar de även sina mor- farföräldrar som under många år betalat världens högsta skatter. De som genom att avstå från en del av lönen under sin verksamma tid skulle kunna njuta av de sista åren efter arbetslivet.

De pengarna har av politiska makthavare förskingrats under åren. Om de gjort det i hopp om bättre tider så det hela skulle kunna skylas över. Men kostnadskarusellen snurrade fortare än de ens kunde ana, inte minst tack vare deras med tiden allt mer svindlande arvoden och välvilliga avgångsavtal och pensioner. Snöbollen som sattes i rullning har nu växt enormt på sin väg utför och hotar krossa allt i dess väg.

Det intressanta blir nu vilken väg våra politiker kommer att välja, kommer de att fortsätta som tidigare eller har de insett deras dans runt guldkalven är över? Allvarligt talat tror jag inte de de politiska företrädarna insett att de blivit en ekonomisk börda svenska folket inte har råd med. Inte heller den enorma byråkrati och administration som övergått från att hjälpa invånarna till att bli kontrollredskap för de politiska makthavarna.

Har inte hört någon politiker intressera sig för vad som orsakar det allt mer utbredda psykisk ohälsa, som någon byråkrat ändrat det till, antagligen för att utbrändhet låter skrämmande. Istället skulle de som drabbades skämmas över att ha så klent psyke, vilket inte skulle kunna belastas de styrande. De som drabbats vet att det handlar om bedrövliga arbetsförhållanden och oförstående arbetsledningar, men en sådan förklaring drabbar ju de politiska ledningarna. Redan för många år sedan när kritiken nådde ut till allmänheten lades locket på och mer eller mindre tystades ner.

Vårt politiska maktsystem fungerar med andra ord inte bättre än i diktaturstater, de politiska företrädarna är inte till för invånarnas bästa utan den ekonomiska tillväxten. En tillväxt som visat sig inte gynna invånarna utan tvärtom. Men det har gynnat grupper i vårt samhälle som blivit betydligt rikare.

För mig liknar det som  händer mer och mer det trettiotal jag föddes i. Fattigdomen sprider sig tack vare den politik som förts men där konsekvenser nonchalerats. Misstagen skulle kunna skylas över hur länge som helst och det hade kanske lyckats om inte detta pyttelilla virus drabbat världen.

Skulle vara anmärkningsvärt om inte partiledningar inser att de nu är på väg mot politiskt självmord. Att de måste börja lyssna på invånarna och förändra vårt samhälle till att inte se människor som förbrukningsmaterial, vilket är den slutsats man kan dra av den nu förda politiken. Alldeles säkert kommer flera partier att ta upp detta för att testa hur invånarna reagerar, men det är ju akut att Försäkringskassan tas ifrån ansvaret för vilka som är sjuka eller inte. Det är läkaren som skall avgöra det och ingen annan.

Mitt i alla problem har en maktkamp uppstått inom EU som hamnat på mellanhand. Det räddningspaket som drivits igenom kommer ofelbart att leda till en splittring av medlemsländerna. Valde engelska folket rätt genom att hoppa av EU? Svaret kommer vi att få längre fram, men ett EU utan England kommer att få konsekvenser för de kvarvarande medlemmarna.

Vart tog den globala världen med öppna gränser vägen? Det här sätter press på vårt land att stärka vår självhushållning som regering efter regering istället motverkat genom att vara mera mån om att mjölka producenterna på pengar, än att stödja matproducenters överlevnad. 

Man skall inte behöva se reklam som uppmanar svenska folket köpa dyrare svenska svenska produkter, det är staten som skall se till att svenska producenter kan konkurrera på samma villkor som andra länder. Att skapa de bästa förutsättningarna för självhushållning gynnar både producenter och invånarna. Centern som borde vara den självklara pådrivaren i detta lyser med sin frånvaro, viktigare har blivit storstädernas och kvinnors röster och där platsar inte bönder på vischan in i bilden.

När jakten på sympatisörer blir viktigare än invånarnas bästa, är vårt land verkligen illa ute