Läste en artikel där en ekonom försökt hitta en förklaring till hur det kommer sig att ekonomin ännu inte brakat ihop. Han behövde inte leta länge, det är minusräntor och alla stimulanspaket som fördröjt men också förvärrat inför vad som komma skall. Men stimulanser ses som enda lösningen och eftersom pandemin verkar bli långdragen, är det ett skrämmande scenario vi har framför oss.
Varje försök att öppna upp har fått antalet smittade att formligen explodera. Tiden talar emot många företag, ju längre pandemin håller världen i sitt grepp, desto fler företag kommer att läggas ner och arbetslösheten skenar. Nästa problem att brottas med blir därför alla de som mister sina jobb och inte längre klarar av att betala sina lån.
Det finns inga likheter med finanskrisen för drygt tio år sedan, nu står vi inför någonting helt annat, en ekonomisk kollaps. Trots att det verkar finnas hur mycket pengar som helst om man ser till alla miljardärer som finns, men deras pengar är värdelösa den dag företagen dör.
I skuggan av pandemin jobbar nu företagsledningar febrilt för att överleva, de nya högteknologiska maskinerna måste tas i bruk. De klarar av att producera både snabbare och billigare än med mänsklig arbetskraft och är dessutom okänsliga för de virus som drabbar människor.
För billigare måste det som är nödvändigt för människorna bli, det kommer att finnas alldeles för många fattiga som måste hålla hårt i de pengar de har att röra sig med. Regeringar kommer att ställas inför problem de inte ens i sina värsta mardrömmar kunnat tänka sig. Invånarna kommer att bli allt mer svårhanterliga.
Människan avskyr förändringar och det har blivit för många av den varan under tvåtusentalet. Regeringar har varit oförberedda, det har tittats på siffror om ekonomisk tillväxt, men inte förbisett det ekonomiska fenomenet som visat sig, nämligen inflationen som vägrat stiga och varför.
Naturligtvis beror det på att de ekonomiska teorier och oskrivna lagar inte längre stämmer överens med verkligheten. Varför har inte ens de smarta datorerna lyckats klura ut, men det beror på vad som matats in i dem. Skräp in skräp ut sa man när datorer började användas. Samma gäller ju även för de prognoser som ställs hur snart vår miljö fått nog.
Har människan fått nog? Det lutar åt det, för tålamod är det inte många som har och det som händer gnager verkligen. Kommer även oro för framtiden in i bilden vet man inte vad som kan hända. Men inte blir det några trevliga saker.
En regerings uppgift är att hålla invånarna vid gott mod. För Löfven som regeringschef är det en omöjlig uppgift så länge MP finns med i bilden. Den som inte retar upp sig på MP måste vara blind och döv var det en som sa, En förändring kan antagligen inte ske förrän om två år, till dess står förhoppningar om att reformisterna inom S får en framträdande roll. Vår demokrati måste återupprättas, annars kommer invånarna att revoltera.
I en tid då politiska företrädare har svindlande årslöner tänker jag tillbaka på den tid då invånarnas företrädare såg det som ett förtroendeuppdrag och var stolta över det. På arbetsplatser fanns ombudsmän som förde fram vad som ansetts vara fel av sina arbetskamrater till partiledningen. Det var vad som gjorde S stort, den tiden kommer aldrig tillbaka.
Har partipolitiken förstört vårt land? Många anser det eftersom det bara handlar om ett krigande om vem som skall få bestämma. Det har utmynnat i att många får vara med om att bestämma och dessa nödvändiga stödpartier vill ha någonting för sin medverkan. Var och måste förstå att det har ingenting med demokrati att göra.
Enda sättet att få till en förändring är att det politiska styrelsesättet ersätts av kompetenta personer med vana att leda stora företag. För ett företag har landet blivit, precis som kommuner och regioner som numera skall drivas lönsamt. Vilken eller vilka idioter som kom på det i ett land där de offentliga verksamheterna är skattefinansierade får vi aldrig veta.
Men så mycket vet vi att de politiska besluten inte har folklig förankring, det hör man ofta människor tala om. Vi har ett politiskt skapat samhälle invånarna inte vill ha, vilket bäddar för kommande konfrontation mellan politiker och invånarna. Ordning och reda brukar Löfven ofta tala om, men den oreda som finns i vårt land är politiskt skapad. Hur länge tänker svenska folket känna sig som nedtryckta offer innan de reser sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar