Pandemin har förändrat mitt liv, för den tid jag har kvar. Att vi avskyr förändringar är känt sen urminnes tider, men den här förändringen av vårt sätt att leva måste vi gå tillbaka till andra världskriget för att hitta. Alla har i alla fall blivit en erfarenhet rikare, om man bortser från våra politiker.
Har svårt hålla mig för skratt när det nu börjat talas om ett nytt normaltillstånd, för vad är det som är normalt? Egentligen. Kan förstå att våra politiker längtar tillbaka hur det var, men nu måste de kasta bort instruktionsboken om löften som inte kan infrias för den gäller inte längre.
Låter som klyscha, men att vi måste ta vara på dagarna som om de vore de sista är ju vad livet handlar om. En dag kommer den sista, men när är vi tack och lov omedvetna om. Men genom pandemin har många insett och frågat sig själva om sättet de lever sina liv verkligen är det rätta.
Ett liv som styrs av att äta, sova och arbeta inte är normalt, det är ett slöseri med den tid som står till buds. Men valfriheten vad vi vill göra med våra liv är begränsad, vilket inte gäller de som föds i rikedom. Av den anledningen tvingas “vanliga” människor för att överleva, arbeta ihop ännu mera pengar till de som redan har tillräckligt.
Myten att utan dessa riskkapitalister som man kallar dem skulle alla bli fattigare stämmer inte. Någonting som motsäger är att ökningen av rika skapat ännu fler fattiga. Vi närmar oss en punkt då det kommer att ske protester och demonstrationer av ett slag våra politiker inte ens kunnat tänka sig.
Än så länge viftas en statlig basinkomst bort som en envis fluga, men i flera länder diskuteras det seriöst och ses vara den enda hållbara lösningen för framtiden. Automatisering och utnyttjandet av högteknologiska maskiner kommer att förändra det som setts som traditionella jobb. Vad som blir kvar som inte dessa maskiner och robotar klarar av blir nästan uteslutande serviceyrken.
Den i snabb takt växande butiksdöden påverkar även fastighetsägare, en utveckling knappast många räknat med. Nästa blir antagligen de stora kontorslokalerna när allt fler kan arbeta hemifrån, det för med sig att andra företag får problem. Vad som startat är lite av katten på råttan, råttan på repet osv.
I dagens läge har vi inte en aning om hur det som hänt och kommer att hända framöver kommer att påverka både landet och invånarna. Vad blir billigast, sysselsättningsåtgärder eller att betala ut ekonomiskt stöd utan villkor? Naturligtvis det sistnämnda eftersom det kostar att administrera sysselsättningsåtgärder.
Med en statlig basinkomst skulle Centern få som de vill och Af läggs ner, men även den av många hatade Försäkringskassan kan reduceras till ett minimum. Faktum är att hela vår offentliga administration skulle kunna minska och då även så kallade förtroendevalda.
Skulle inte förundra om allt är förutbestämt redan från födseln, genforskningen kommer säkert fram till någonting så småningom. Kanske kommer även svar på på de oidentifierade föremål som visar sig med jämna mellanrum. Antagligen är vi inte den enda befolkade planeten i vårt enorma universum och kanske ligger någon av dessa århundraden före oss i utveckling.
Vem kunde tro att seriefiguren Blixt Gordon vars fantastiska äventyr och förmåga man kunde läsa om redan i slutet på fyrtiotalet skulle kunna bli verklighet? Nåja, jag hade inte ens kunnat tänka mig att skriva böcker vid den tiden.
På sätt och vis är det pandemin som gav mig tid att skriva färdigt boken som jag började med redan 2019. Men så drabbades jag av en Tia och förlorade både hörsel och balansnerv på vänster sida och sviterna har jag fått jobba bort. Vissa saker, som att det försvinner ord eller att jag kastar om dem får jag leva med.
Glädjande nog fick jag höra från förlaget att e-boken rullar på. Tillät utlåning för bibliotekens skull och ett av dem har redan nappat. Förhoppningsvis blir det fler för om jag får säga det själv är boken underhållande och lättläst. Skulle vara trevligt om folk får upp ögonen för den, man vill ju bli läst.
Man brukar säga att skrivandet är en bra terapi och i mitt fall stämmer det. Utan skrivandet vet jag inte hur jag skulle ha hanterat det handikapp Tian orsakade. Numera har jag vant mig och tänker bara att jag hade tur att det inte blev värre.
Med boken klar och än så länge bara börjat på en ny berättelse helt annorlunda mot det jag brukar skriva, ska jag försöka skriva bloggar igen. Siktar på en i veckan om jag har någonting att skriva om, men våra politiker bjuder ju hela tiden omedvetet på sig själva.
Om någon är intresserad heter min bok “Den ofrivillige agenten” är är utgiven på BoD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar