Socialdemokraterna älskar att tala om vad partiet gjort för vårt land. Den tid de hänvisar till, är tiden efter andra världskriget, före det var vårt land fattigt med hög arbetslöshet. Det var minst sagt lätt att göra förbättringar för invånarna, men säg den glädje som varar för evigt. Partiet förändrades i takt med de nya förutsättningarna och för att skyla över att det började bli sämre i vårt land, lade vi oss i andra länders problem.
Under en tid blev vi av någon anledning världens samvete. Bilden av vårt land förskönades, men svenska folket såg baksidan. Vårt land har varit skakigt sedan dess, men pengar som verkligen behövts för att hjälpa invånarna och för att underhålla det som byggts upp har slösats bort på annat. Man kan säga att allt krut har lagts på vad partiet trott skulle ge flera röster, men det lyfte inte.
De gyllene åren efter kriget blev inte så många i det stora hela, eftersom de krigshärjade länderna på ganska kort tid kom ikapp vårt land (en del till och med förbi) uppstod panik. Det var en enorm omställning för våra politiker, att landet fick konkurrens om det vi tillverkade. Med mindre inkomster för staten mjölkades svenska folket därför på höjda skatter och redan i mitten på sjuttiotalet började de tidigare trogna väljarna vända Socialdemokraterna ryggen.
Hungern att regera har varit drivkraften hos de styrande inom partiet, den ideologi som en gång styrde partiets förslag om förbättringar för invånarna fick hamna på soptippen. Det är inte de tidigare väljarna som svikit sina rötter, det är partiet som kapat bort dem.
Basen för partiet är kvinnorna som i många fall på nära håll ser försämringarna. Männen är mer svårflirtade och misstron mot partiet finns hos många äldre. Det har varit alldeles för många löften det inte blivit någonting av. De äldre har därför svårt förstå vad som gör Magdalena Andersson populär. De frågar sig hur det kunnat bli så tokigt, att en högutbildad person som saknar rötter i arbetarklassen kunnat bli dess ledare? När dessutom partiet under denna ledare i mångt och mycket haft och har samma syn på många saker som de borgerliga partierna, funderar de över om partiet är fågel eller fisk.
Har partiet i sin hunger att regera blivit en rutten fisk, eftersom partiet av penninghunger låtit kriminella telefonförsäljare lura på äldre människor lotter de inte haft råd att köpa? Naturligtvis hade högsta ledningen inte haft en aning om att det varit så, utan gottat sig åt de miljoner som hamnade i partikassan. Nu har de sålt eländet till IOGT/NTO och anser saken vara ur världen.
Minnet är kort sägs det, men de som drabbats glömmer aldrig vad partiet gjort mot dem. Nu står partiet inför att ha mindre pengar att röra sig med inför nästa val och pengar behövs för att krydda valfläsket. Av det mesta som lovas brukar det bli vattvälling till de som för att mätta hungern lever på havregrynsgröt. Trots det lutar det i nuläget åt att partiet kan få regera igen, men inte av egen kraft, utan att många fått nog av all idioti och inte kommer att rösta.
Men man vet aldrig, svenska folket är lättlurat och många tror på de politiska löften som ges. I nuläget seglar Socialdemokraterna i medvind tack vare alla svikna löften från den borgerliga regeringen och SD. Men eftersom ingen kan säga hur vårt land kommer se ut om ett år, är det minst sagt öppet. En svensk tiger var budskapet på affischer under andra världskriget, men det var då det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar