Någonting jag saknar är de kåserier som var så vanliga när jag växte upp. Kardemumma, Gits Olsson med flera fick vardagen att inte vara så tråkig som man som ung upplevde det många gånger. Tiden gick för sakta mellan danskvällar och andra nöjen, det behövdes någonting där emellan. Vad vi var duktiga på var att slå bort allt eländes elände, det fanns roligare saker att ägna sig åt.
Jag är tillräckligt gammal att minnas den danske tecknaren och satirikern Storm Petersen. Minns det nästan ikoniska att om någon ställer sig i en talarstol och säger vi sitter i samma båt, är det han som vill vara kapten och vi får ro. Det var Storm P som i en serie han ritade, Perikles fick frågan när en Tuborg smakade bäst och svaret blev: Hvergang!
Kanske finns det humor i att höra vår statsminister, eller övriga ledande politiker säger samma saker varje gång. Rättare sagt håller fast vid vad till och med de själva borde inse är fel. Det politiska spelet, får mig att tänka på det gamla familjespelet Löjliga familjen. I den gäller att samla ihop korten på familjemedlemmarna.
Ställer man upp den för de flesta anonyma grupp som skall företräda sina väljare i riksdagen, går det inte att lista ut vilken ”familj” de tillhör. Om man bortser från att de tillhör det rika folket, som de av någon underlig anledning blivit en del av. Det är den gruppen som kan resonera att några hundringar mer eller mindra inte spelar någon roll, men för många handlar det om att lägga sig hungriga.
Inom kommuner och regioner där gamla skolkamrater och grannar känner de som hamnat på toppen inom sina partier, grubblas säkert på hur i hela fridens dagar de lyckats med det. Många av dem har inte framstått som några ljushuvuden som unga, vilket de själva även måste vara medvetna om. Av den anledningen är det ingen status att vara politiker, risken finns att den som presenterar sig som politiker, blir dumförklarad.
Eftersom dumheten är utbredd i vårt land, har vi fått det land vi nu har och det finns inte mycket att göra åt det. Men det beror bara på att svenska folket inte insett vilka det är som bestämmer, det gör nämligen väljarna. Den dag svenska folket inser att de är betydligt klokare, än de som säger sig företräda dem, kommer hela det politiska maktsystemet falla sönder och samman.
Vädret som vi svenskar ofta har bekymmer med, beror enligt de som vet på människans dumhet. Vi har inte fattat att man inte både kan äta kaka och ha den kvar. Efter all borrning efter gas och olja, underjordiska kärnvapenprov med mera, kan vår planet mest liknas vid en schweizerost och de som ätit den vet hur skivorna ramlar sönder. Kanske vad de kvarvarande får uppleva en dag när det gäller vår stackars lilla planet.
Vädret orkar man inte ens prata om i dessa dagar. Vi frusna svenskar längtar efter sol och värme, men när den kommer till vårt land blir det åt helsike för varmt. Nu klagas det faktiskt på värmen och den stekande solen kan ställa till det för de soltörstande i framtiden. Solen är inte bara livgivande, den kan vara dödlig också.
Precis som med allt annat finns det folk som tjänar pengar på det här och pengar tror ju många är vad livet handlar om. Men vi kanske borde vara nöjda med vad vi har och än så länge är det gratis att släppa en fjärt i alla fall. Ja, gratis är det ju inte, till och med burkarna med Vita bönor och plastkorvar med ärtor och pyttesmå fläsktärningar har gått upp i pris. Men säg den glädje som varar, det finns säkert någon som inser hur mycket skatt fjärtar skulle bättra på statskassan. I vårt land är ingenting omöjligt. Egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar