Vårt land är trasigt.

Vårt land är trasigt. Inte bara vårt land, utan också de människor som offrat sig själva för att vårt land skulle fungera. Minns pandemin. En hopplös kamp vilket många också insett, den hjälp de förtvivlat ropat efter har uteblivit. De pengar som en gång sparades in på det som ansågs onödigt, visar sig nu vara vad som det inte skulle sparats in på. Tänk så tokigt det kan bli, men ändå inte förvånande.

När politiska makthavare genom sina beslut försökt skapa ett välfärdssamhälle, glömdes inte bara bort att det som fanns måste underhållas, de glömde också bort att alla inte är högavlönade som de själva. Tvärtom vimlar det av låglönejobb som om inte de utförs av någon, skulle få vårt samhälle att sluta fungera. Istället för att förbättra för de som fortsätter trots usla löner och vidriga arbetsförhållanden, hittas ständigt på saker som ytterligare försämrar för dem.

Kan förstå att allt fler tröttnar på att bli utnyttjade och vill känna att de har ett eget liv. Något eget liv får de knappast, på grund av att tillsatta chefer hittar på den ena lösningen efter den andra. Alla lika dåliga. För dessa chefer gäller att utnyttja personalen maximalt, vilket för med sig sjukskrivningar på grund av utmattning och därmed mindre tillgänglig personal.

Dessa chefer backas upp av ansvariga politiker som inte vill höra talas om förkortad arbetstid, då skulle det verkligen märkas att personalen inte räcker till. Organisation vet varken politiker eller tillsatta chefer vad det är och lösningen har blivit att arbetsscheman läggs om. Inte för den kvarvarande personalens bästa, utan för att skyla över ett stort misslyckande. Den personal som kan lämnar det sjunkande skeppet, som den kommunala vården och omsorgen måste ses som.

Många äldre bävar för att en dag kanske tas om hand av den vanvård som erbjuds av de flesta kommuner. Inte nog med att en plats på det ”hemmet” kostar mycket pengar, det är inte mycket de boende får för sina pengar. Det snålas in på allt, till och saker det betalas för att få.

Naturliga avgångar av personal har tidigare kunnat täppas till genom att nya kvalificerade anställts, nu är inte de kvalificerade intresserad av att jobba för kommunerna. De privata vårdföretagen tar tacksamt emot dem och försöker behålla kvalificerad personal genom högre löner och bättre arbetsvillkor.

Men även inom dessa slimmas verksamheterna för att ge bästa möjliga vinst, det är ju vad ägarna förväntar sig av sina investeringar. Hur vårt land kunnat hamna i den här rävsaxen är i det närmaste ofattbart. Vården är någonting som invånarna kan kräva skall fungera, eftersom det är vad de betalar skatt för att få. Det är dags att invånarna gör det.

Skaran av människor som upplever att de idag har sämre livsvillkor än för några år sedan, ger naturligtvis nuvarande regering skulden. Om fel gjorts tidigare är det nuvarande regering som skall rätta till dem och inte skylla ifrån sig. Tyvärr är det vad som hänt under många år och därför finns de flesta politiska misstagen kvar.

Politisk överlevnad handlar egentligen om att sälja in det folk vill höra, genom att lova vad som kommer bli bättre om de får makten. För det är makten att styra och ställa det handlar om, ingenting annat. Trots att drygt nittio procent av väljarna inte vill veta av de små partierna, kan de därför ändå få igenom sina hjärtefrågor som tack för hjälpen. Om inte det är alldeles åt helsike, vad vet jag.  

Under många år utan egna idéer om hur folk skulle få det bättre, vädjade istället Socialdemokraterna till sina gamla trogna väljare, att se tillbaka vad partiet gjort för dem. Det enda partiet som kan regera var vad som ofta framhölls. Fortfarande låtsas partiets ledande inte om att verkligheten bevisat motsatsen i många fall.

Vårt land byggdes inte upp av de dåvarande regeringarna, utan pengar för de varor vi kunde tillverka och behövdes för att bygga upp de krigshärjade länderna. Den största orsaken till att många familjer och landet fick bättre ekonomi, var att kvinnorna lockades till en arbetsmarknad där nästan alla behövdes. Läget är ett annat nu och det finns ingenting våra politiker kan skryta med utan tvärtom.

Valet nästa år blir troligen en tävlan om att lova mest. Eftersom väldigt få saker kan bli så mycket sämre, kanske det kommer räcka med att lova att majoriteten skall få det bättre. Det är deras tur nu efter att de rika fått skattesänkningar under många år. Varför inte ta bort skatten helt för de med låga pensioner?