Det fanns en tid då folk såg Konsum som sin butik, men den tiden är sedan länge förbi. Nu går det utför med det ”folkägda” företaget. Orsaken verkar vara åratals inkompetenta ledningar, som skapat en enormt dyr administration och genom det, en prissättning som skrämt bort de tidigare gamla köptrogna kunderna. Någonting som inte längre finns är köptrogna kunder, folk handlar där de får mest för sina pengar.
Maten kommer aldrig bli billigare läste jag för några dagar sedan. Mat kommer därför att bli en regeringsfråga, om folk inte har råd med mat är våra politiker illa ute. Folk blir förbannade när en finansminister uppmanar de som tycker maten är för dyr att pruta. Har tydligen inte insett att det finns en massa skatter och avgifter som fördyrar i vårt land, det är där våra politiker måste börja se över vilka skatter som kan tas bort.
Det är ju en självklarhet att en regering i sina beslut, måste se till invånarna bästa i första hand. Tyvärr har det varit si och så med det under alldeles för många år. I nyliberal anda skulle folket erbjudas valfrihet, men det var knappast vad som bäst behövdes. Dessutom har det visat sig innebära att det mesta blivit dyrare. Med valfriheten har också suspekta företag sett dagens ljus och de blir kvar så länge det finns pengar att håva in.
Privat ägande av tidigare offentliga verksamheter har varit lönande, men slutet närmar sig snabbt. Krafttag måste till för att få ordning på vården och skolan, kommuner och regioner som kommer tvingas rationalisera verksamheterna. Rationalisera och omorganisera blir troligtvis statens uppgift, de amatörer som styr kommuner och regioner kan det inte.
När man som jag, gammal som gatan, ser tillbaka hur det var under andra världskriget och det svenska ”undret” som kom efter det, blir man bara förbannad. Bristen på allt i de krigshärjade länderna var vad som lyfte vårt land ur hög arbetslöshet och fattigdom.
Men redan i slutet på sextiotalet när de krigshärjade länderna fått igång sina egna industrier, fick vi själva betala genom höga skatter för de reformer som genomfördes under de goda åren. Redan på sjuttiotalet började vårt land knaka i fogarna, på åttiotalet var vi verkligen illa ute. Under de årtiondena började våra styrande politiker trixa sig fram genom att devalvera vår valuta och att ta pengar där de fanns.
Så kom nittiotalet och efter en katastrofal inledning drabbades vi av Göran Perssons berömda sanering av statens och bankerna ekonomier. Den skada som det orsakade hänger fortfarande med i form av att kommuner och regioner, inte klarar av de uppgifter de fick. Vem minns inte hur erfarna välutbildade sjuksköterskor exporterades till inte minst Norge. Med god hjälp av Landstingen som de då hette. Hur har våra politiker kunnat klanta till allting så fruktansvärt?
Politiker i modern tid har skrotat det skyddsnät som skapades, alla i arbete var vad som skulle skapa ett välfärdssamhälle. De som drabbas av långvarig sjukdom eller arbetslöshet fick skylla sig själva. Följden har blivit att psykisk ohälsa blivit en folksjukdom, eftersom människor sliter ut både kroppar och psyke eftersom de tvingas försörja de tärande. Den tärande är varken de sjuka eller gamla, utan vårt lands enorma byråkrati, administration och de som lever på att vara företrädare för sina väljare
Det politiskt skapade samhället har gett oss miljardärer och politiker med direktörslöner, men tyvärr också en allt fattigare befolkning. Svinhugg går igen sa min farfar och med det menas antagligen att svinet skulle få sitt straff. Naturligtvis kommer de som ställt till det för invånarna också att straffas på ena eller andra sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar