Kanske är det dags att be till en högre makt.

Att politiker inte lyssnar på vad folk på gatan har att säga, är ett misstag som kan stå hela det politiska etablissemanget dyrt. Den moderna människans liv handlar om ekonomi, att pengar måste komma in i stadig ström för att klara av alla utgifter. Den pressen börjar skörda offer eftersom en långvarig sjukdom eller arbetslöshet kan få familjens ekonomi att totalhaverera.

Det säkerhetsnät som en gång fanns i vårt land existerar inte längre, vilket har fått många att tappa tron på det våra politiker håller på med. Vad som hänt de senaste åren är att helt vanligt folk, ifrågasätter om deras skattepengar används på det sätt lagen föreskriver. För alla folkvalda gäller att förvalta skattepengarna på bästa sätt, men lagen kringgås genom de majoritetsbeslut som fattas i demokratisk ordning.

Hos våra politiker finns en snedvriden uppfattning om vad deras uppdrag går ut på. De skatter som betalas in är för att de offentliga verksamheterna ska utföra tjänster åt invånarna. Det omfattar inte minst skola, vård och omsorg, men också att vägar och järnvägar hålls i gott skick. Ingen är omedveten om att våra politiker inte klarat av dessa saker, vad har då skattepengarna gått åt till? Den frågan ställer sig allt fler, eftersom pengarna numera inte räcker till det de är avsedda för.

Nya utgiftsposter tillkommer hela tiden på grund av tidigare politiskt fattade beslut. Inte förvånande vill Försäkringskassan ha flera miljarder enbart i år, för att klara av de ökande sjukskrivningarna som tenderar att bli långvariga. Invånarnas ohälsa riskerar att påverka den budget som ska gälla inte bara årets utan också nästkommande. Nationalekonomiskt är det en katastrof när människor av skilda anledningar blir "utbrända". Men det är en politiskt självförvållad utgiftspost på grund av försämringar av inte minst trygghetsförsäkringarna.

Massvis med människor har trots sjukdom släpat sig till jobbet, därför att de inte haft råd att vara sjukskrivna. Till slut har kroppen sagt ifrån och den försämrade ekonomin är som att sparka på en som redan ligger. Ett sjukt samhälle skapar sjuka invånare, kan man förenklat uttrycka det.

Vi måste få fler i jobb för att vårt välfärdssamhälle ska kunna fungera, hör man politiker säga. Som motargument till det kan man säga att precis som bankerna och statens affärer tvingades till en  sanering, måste också en sanering ske av politiskt skapade jobb, eftersom det är invånarna som betalar lönen. Pengarna är inte avsedda för politiska företrädare, de är avsedda för specifika saker för invånarnas bästa.

Vad som måste diskuteras är att pengar till de viktiga samhällsfunktionerna måste gå i första hand. De fantasilöner många politiker har i dag, urholkar de gemensamma medlen och innebär neddragningar och försämringar. Tvärt emot vad KI förutspår, är det tveksamt om vi kan se fram mot ljusare tider. Det behövs inte så mycket för att en kris ska uppstå.

Den krisen kanske inte är så långt borta, fler än Riksbanken är orolig över den höga skuldsättningen i landet. Bankerna är ingenting att hålla i handen om det blåser upp en rejäl storm, de är bara intresserade av att på alla sätt tjäna pengar.

Det hela vårt samhälle vilar på är det privata näringslivet och där kan vi förvänta oss att jobb försvinner, Det har med den tekniska utvecklingen att göra, personalkostnaden är en stor utgiftspost för företagen, maskiner betydligt billigare och tåligare än människan. Vad regeringen kan göra är att skapa nya jobb inom de offentliga verksamheterna. Men att skapa nya jobb inom de offentliga verksamheterna är en förlustaffär utan like, eftersom huvuddelen av de löner som utbetalas är skattepengar.

Inom en inte så avlägsen framtid kommer det att diskuteras om de som försörjer vårt land, företag och anställda inom det privata näringslivet, verkligen har råd med alla statliga verk och de tusentals politiker som har politiken som yrke. Det är politikerna själva som talat om närande och tärande, nu börjar allt fler se våra yrkespolitiker som tärande.

Ända sedan saneringen av statens och bankernas urusla ekonomi har det dribblats med pengar. Det har använts pengar som våra politiker inte haft befogenhet att röra, mest drabbade har pensionärer, sjuka och arbetslösa blivit. Det misstaget kommer att kosta staten enormt med pengar de kommande åren.

Vår svaga regering kommer att få det kämpigt, det finns bara skattehöjningar att ta till, men det är omöjligt att beskatta de svagare grupperna hårdare. Det betyder att skatt efter bärkraft måste införas, vilket kommer att skapa en folkstorm. Låter inte så oroväckande, men visst kommer konsumtionen att påverkas. Inte minst kommer om- och tillbyggnader att minska med en försämring av ROT-avdraget. Det öppnar dessutom upp för oseriösa personer att göra svarta pengar, precis som smugglare nu gör stora pengar på tobaksvaror. Är det någon som tror att våra politiker kan få rätsida på landets problem? Kanske är det dags att be till en högre makt.