Finns sunt förnuft hos våra politiker?

Det är svårt att förstå sig på Socialdemokraterna, de lovar ofta en sak men gör sedan tvärtom eller ingenting alls. Och det är inte bara nu, det har hänt alldeles för många gånger. Kanske är det just de svikna löftena som skrämmer bort de gamla trogna väljarna, bara de som blundar för verkligheten tror på dem.

Både valsiffror och opinionsmätningar talar sitt tydliga språk, alldeles för många misstror vad partiet verkligen kan uträtta. Det kanske inte vore så dumt att försöka lova och rätta till en sak i taget, att lova att rätta till allt, utmynnar bara i halvmesyrer som gör det hela värre. Problemet beror naturligtvis på att partiet krympt sedan dess glansdagar och inte längre har folkets mandatet att bestämma, varken i Riksdagen, kommunerna eller landstingen.

När inte folket står bakom de beslut som fattas, är det svårt att förstå hur en regering ens nuddar vi tanken att tänka planekonomiskt, i den moderna globala ekonomi som råder. Men det som läckt ut om den kommande budgeten för tankarna långt tillbaka i tiden. De flesta trodde alldeles säkert att tiden då sossarna skattade ihjäl folket borde ha lärt dagens partitopp någonting. Men någon uppfinningsrikedom om hur regeringen istället kan dra ner på kostnader finns inte, eftersom alldeles för många partilojala skulle drabbas.

Men att spara är betydligt enklare än att höja skatterna, det finns hur mycket som helst att spara in på vår enorma byråkrati. Ja, heltidspolitiker och politiskt skapade jobb också, för den delen. Det finns alldeles för många som har sin inkomst från politiska uppdrag, det urholkar inte bara de gemensamma medlen utan också vår demokrati.

Politiker talar om att det måste vara marknadsmässiga löner även inom de offentliga verksamheterna. Vad ingen nämner är att chefers löner inom det privata näringslivet kräver en hög utbildning och dokumenterad kompetens. Av den anledningen är det oförklarligt att många avdankade politiker har löner i paritet med näringslivets chefer och till och med högre.

Vad våra makthavande politiker helt tycks ha missat är hur företagen blir lönsamma. Det finns en regel som säger att administrationskostnaderna inte får överskrida en viss procent, därför rationaliserar företagen i första hand inom den improduktiva delen, det vill säga administrationen. Inom de offentliga verksamheterna ökar istället administrationen, ett slöseri med skattebetalarnas pengar.

Att avskeda folk inom vår byråkrati är inte vår finansministers jobb, men visst borde hon tala med "chefen". Jag förstår att det inte är lätt, partiet hade en gång för runt trettio år sedan en skicklig och ekonomiskt kunnig finansminister, men partiet förstod inte vad han pratade om. Följden blev att han avgick, för vem vill vara kassör när det springer folk och norpar ur kassalådan utan att fråga om lov.

I den värld vi nu lever i finns inget utrymme för beslut som retar upp invånarna. Beslut som påverkar invånarnas livsvillkor väcker heta känslor. En tumregel borde vara att förtroendevalda först frågar invånarna om lov att genomföra saker som påverkar deras vardag. Om inte förvärras missnöjet och det hela urartar till att invånarna ger igen på ena eller andra sättet.

Enda möjligheten att påverka trots att vi sägs vara en demokrati där folkviljan styr är vid valurnorna, senaste valet visar att allt fler utnyttjar den möjligheten. Den politiska krisen borde kunna lösas på annat sätt, det är för långt mellan valen. Eftersom alla politiker har som uppdrag att företräda sina väljare och generöst avlönas för detta, måste de sätta sig ner och samarbeta för invånarnas bästa. I den värld vi nu lever i krävs en "företagsledare" som håller ihop det hela, politiska ideologier ska bara ses som en form av religion. Vi kan alltså vara utan politiker, men inte någon som ser till att "företaget" Sverige går bra.

Höll på att spilla ur morgonkaffet när jag läste att vår statsminister tror att vi har någonting att lära ut vad gäller feminism och jämställdhet i FN. Jösses Amanda, vi är ju själva helt vilse i lingonskogen. Ingen människa tror väl att förändringar av beskattningen skapar jämlikhet och vad beträffar feminismen, har vi nu fler män än kvinnor.

Istället för att försöka påverka världen, varför inte kasta blickarna söderut mot vårt grannland Danmark, där Socialdemokraterna fått luft under vingarna. Orsaken till lyftet är att partiet börjat ta tag i invandringsfrågorna. Partiet har insett att det är invånarnas åsikter som är avgörande, hur de själva vill ha det bryr sig inte väljarna om.

Nåja, de flesta har säkert läst eller hört om den globala skuldkris som hotar att dra med sig alla länder. Visst har vi egenhändigt skapade problem, men det som händer ute i stora världen, påverkar även oss. Inte blir det bättre om regeringen kritiserar andra länder, vi har nog med problem i vårt eget land. Det hela blir bara lite av att se grandet i någon annans öga, men inte bjälken i sitt eget.

Det är dags att våra politiker erkänner att den komplexa värld vi nu lever i, är någonting de inte kan hantera utan experthjälp. Men eftersom det även är ont om experter på det som nu händer runt om i vår värld, måste de förtroendevalda vända sig till folket och fråga: Hur gör vi? Vad är viktigast för att landet och invånarna ska kunna överleva?

Antagligen skulle de bli förvånade över förslagen, många av invånarna har visat sig ha mer sunt förnuft, än vad som sammantaget finns bland Riksdagens ledamöter. En stor del av de som tvingats leva i verkligheten, ändrade på den politiska karta som visat sig inte gick att lita på. Trots det fortsätter de politiska "vägvisarna" följa den karta som leder åt fel håll. Eftersom allt färre följer dem måste man se det som att invånarna vänder ryggen mot våra politiker. Eller är det tvärtom ...?