Vårt auktoritära politiska styrelsesätt, gör att vi är på väg åt alldeles fel håll

Det är säkert många som frågar sig vad det beror på, att brottsligheten ökat lavinartat och att kriminella gäng tar död på varandra. Våldet finns nästan överallt i vårt land. Frågar man äldre är det ingen som vågar ut på gatorna kvällstid, äldre personer rånas ju till och med på dagtid numera. Hur har vårt land kunnat bli så otryggt? En stor del i det hela har säkert de sociala orättvisorna som blivit allt mer märkbar de senaste åren.

Med allt negativt som händer med vårt land, ser inte människor på gatan längre våra politiker som väljarnas företrädare. Många uttrycker oro över att politikerna ödslar kraft på att få eller behålla makten, istället för att förbättra för invånarna. Talade med en långtidssjuk som bävade för att bli utförsäkrad för andra gången. Hans hälsotillstånd hade försämrats istället för att förbättras, ingen bryr sig om hans läkare utlåtanden. Efter att ha varit sjuk så lång tid ska han vara frisk och arbetsför enligt politiskt fattade beslut.

Eftersom han inte är ensam drabbad finns det tusentals som hamnat i samma situation. Det finns över hela landet människor som varje dag känner förtvivlan över hur de blir behandlade och till och med funderat över att förkorta pinan och ta livet av sig. Visst är det ett fantastiskt välfärdssamhälle våra politiker skapat.

Beskedet att det inte finns pengar till att rätta till orättvisorna kommer inte som någon överraskning. Sossarna har i modern tid lovat runt men hållit tunt. Efter hand som invånarna märkt detta har partiet gått kräftgång. När de nu nått maktställning med hjälp av MP, ser det ut att gå alldeles åt helsike.

Man brukar säga att en olycka sällan kommer ensam. Ett olycksaligt uttalande av vår utrikesminister har skapat svallvågor som kan skada många av våra företag och landet. Det är svårt att förstå varför våra så kallade folkvalda tar på sig att vara världens samvete, när de inte ens klarar av vårt lands problem.

För stunden skymmer problemet med Saudiarabien beskedet att det inte finns pengar till underhåll av vårt järnvägsnät. Är det en katastrof som väntar tågresenärerna framöver? Minimalt eller i vissa fall slopat underhåll får naturligtvis konsekvenser, men orsaken ligger till stor del många år tillbaka i tiden. Man kan säga att det var när våra politiker började omfördela invånarnas skattepengar, som reparationer och underhåll kom på efterkälken.

Naturligtvis var det fråga om att ta där pengarna fanns för att lägga dem där de fattades för att genomföra "reformer". Men med tiden har det blivit allt svårare att omfördela pengar, eftersom behovet hos de verksamheter som en gång fick dela med sig också behöver pengar. Landets infrastrukturs sönderfall har det talats om i flera år, trots att det har en viktig funktion för både företag och landets invånare. Lösningen trodde många politiker var privatisering, men tji vad de bedrog sig.

Vad som hänt och också påtalats av en del ekonomer är att vårt land tagit ut framtiden i förskott. Det har funnits och finns fortfarande en politisk övertro på, att alla i jobb och full snurr på ekonomin, ska få allting reda upp sig. Men det finns en hake i tänkandet, den ekonomiska tillväxten räckte inte till tidigare, beroende på att kostnaderna skenade iväg snabbare än vad pengarna kom in. Trots avsaknad av inflation! Vad man nu kan se är att makthavande politikers dribblande med invånarnas pengar har nått en gräns då det inte går längre.

På sätt och vis kom Riksbankens utspel inte som någon överraskning, de ekonomiska teorierna som allt är uppbyggt kring stämmer inte. Det finns många bud om varför flera länder drabbats av negativ inflation, men ingen tycks ha kommit underfund med vad det beror på. Är det den höga arbetslösheten som är boven i dramat, eller är det något nytt fenomen som sätter krokben för de ekonomiska teorierna?

En förklaring läste jag för ett tag sedan som låter ganska trovärdig, det produceras mer varor än vad som går att sälja. Anledningen till det hade artikelförfattaren kommit fram till var att det har blivit betydligt fler utöver de arbetslösa som inte har råd att konsumera. Om inte de svagaste grupperna lyfts upp ekonomiskt, hotar samhällskollapser.

Artikelförfattaren ifrågasatte också vitsen med inflation, som i grunden är politiskt skapad. Om resultatet av Riksbankens åtgärd ser till att inflationen blir 2 procent, är det de svagaste grupperna som drabbas ytterligare. Alltså ett påskyndande av en samhällskollaps. Pensioner och ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet har gjort att ett mycket stort antal människor i vårt land förlorat köpkraft. Vad värre är, när det uppstår orättvisor som inte åtgärdas, kan vad som helst hända.

Vid de opinionsmätningar som gjorts går SD stadigt framåt, trots att en del säkert inte vågat säga som de tycker. Men antalet tillfrågade är en liten grupp av slumpvis utvalda och ger därför ingen klar bild av hur människor ute i landet tycker och tänker. För mig räcker det att höra hur helt vanliga människor anser att våra politiker, vägrar inse allvaret i deras hot om att rösta på SD vid nästa val, om inte invandring och den stora flyktingmottagningen börjar diskuteras på regeringsnivå.

När man ser hur vårt samhälle är uppbyggt med så kallade folkvalda människor som fattar beslut som drastiskt kan förändra invånarnas liv och levnadssätt, förstår man det som händer i vårt nuvarande samhälle. Vi har fått ett samhälle där människan blivit ett redskap, som skall skrapa ihop pengar för att den politiska drömmen ska kunna förverkligas. Naturligtvis kommer det en dag att ta en ända med förskräckelse.

Charles Baudouin skrev en gång: En påtvingad auktoritet kan väl bli avgörande för våra handlingar, men över våra hjärtan har den ingen makt ... den som sålunda tror sig behärska människor på det sättet bedrar sig.

Vårt auktoritära politiska styrelsesätt, gör att vi är på väg åt alldeles fel håll