Höjda skatter bevarar bara ett system som inte fungerar.

Dagens drömmar byggs på gårdagens verklighet, läste jag en gång för länge sedan. I det fallet handlade det om drömmar om bättre levnadsvillkor, efter att ha upplevt hur fruktansvärt fattigdom påverkar människor. Den verklighet människor tvingats leva i de senaste åren har satt sina spår och kommer att påverka drömmar om framtiden.

Ingen vill ha ett människofientligt samhälle, men tyvärr är det dit vi kommit. Ett samhälle där orättvisorna skapat ett hårdare samhällsklimat. Pressen på människan har nått en punkt där endast de starkaste klarar av den, de svaga går under. Problemet är att många av de som inte klarar pressen är svår att ersätta, trots den enorma arbetskraftsreserv som finns i form av arbetslösa.

Ett söndervittrande samhälle, där viktiga samhällsfunktioner som skola, vård och omsorg efter år av vanskötsel inte längre fungerar tillfredsställande, skapar osäkerhet om makthavarnas duglighet. Lägger man dessutom till den för invånarna så viktiga infrastrukturen där skötsel och nybyggnation av vägar och järnvägar satts på undantag under många år, börjar invånarna fundera över vad de pengarna använts till.

De politiska misstagen under åren har varit många, men det största misstaget har varit att inte se till alla invånares bästa. När det nu aviseras försämringar i form av skatter och avdragsmöjligheter, måste det ses som att festen är över och det är dags att betala kalaset. Många av de som smörjt kråset de senaste åren kommer naturligtvis att gnälla, men de sämst ställda som har anledning till det, kommer att få lida ännu mer än de gjort tidigare.

Om regeringens åtgärder kommer att förbättra statens ekonomi är osäkert, kostnaderna kommer troligtvis att öka i en betydligt snabbare takt. Höjda skatter bevarar bara ett politiskt styrt system som inte fungerar, dessutom rubbar det invånarnas framtidstro. Det bäddar för någonting de politiska makthavarna inte kan kontrollera eller tysta ner.

Hela ansvaret för vårt lands framtid vilar på de politiska makthavarna och de beslut som fattas. Varje beslut som ifrågasätts ökar klyftan mellan de så kallade folkvalda och folket. Risken att den klyftan kommer att växa sig alldeles för stor, beror på de nya värderingar många får, när ett samhälle förändras till det sämre. Höjningen av drivmedelsskatten kan vara en tändande gnista, det är bara att lyssna på folkets reaktion.

Problemet är att vi har ett samhälle skapat för att politiskt kunna styra alla funktioner, hur invånarna vill ha det har inte beaktats. De senaste åren har det skapat misstro och missnöje riktat mot de politiska makthavarna, resultatet har blivit ett växande SD. Det partiet talar i klartext ett språk många invånare förstår och som de med egna ögon tycker sig se att det stämmer. Är det folket eller de politiska makthavarna som ska ställas till svars för att SD fortsätter att växa?.

Att missnöjesrösta inte är politiskt korrekt bryr sig inte folk i gemen om, de frågar sig bara varför de gamla etablerade partierna många röstat på sedan de blev myndiga, inte kan se det de kan se. Att dessutom bli kallade rasister därför att de inte tycker som de politiska makthavarna, retar upp dem ännu mer. Genom att inte lyssna och rådfråga folket hur de vill ha det, får de så kallade folkvalda folket emot sig. Vad det leder till i slutändan vågar vi inte ens tänka på.