Det är invånarna som tvingas ta den värsta smällen.

Semestern är snart slut för de flesta, även för de förtroendevalda i riksdagen. Man kan säkert vänta sig att få höra en massa tokigheter framöver från denna samling. Många gånger hinner inte hjärnan med tungan på en del. Men på sätt och vis ska det bli spännande att se hur invånarna reagerar, när det beslutas om saker som inte faller en majoritet på läppen.

Jag har många gånger frågat mig hur det kan komma sig, att politiker i vårt lilla land, tror sig kunna förändra världen? Beror det på någon form av lillebrorskomplex, att man söker uppmärksamhet? Ibland är det uppenbart att de är ute efter en klapp på huvudet av de stora länderna, de som verkligen har inflytande över det som händer i världen. Tyvärr har de försök som gjorts från den nuvarande regeringens sida, istället dragit ett löjes skimmer över vårt land.

Det är ingen väl bevarad hemlighet, att vårt lands styrande inte klarar av vårt lands egna problem som finns inom många områden. Problem som växt över huvudet på inte bara regeringen, utan också på kommun- och landstingsledningar ute  i landet. Det som drar ner vårt lands betyg är beviset på hur det mesta försummats och att invånarna inte längre får valuta för sina skattepengar.

De sociala skyddsnät som de i dag gamla var med om att bygga upp och betalade dyrt för har trasats sönder. Istället för en tryggad ålderdom lever många gamla i fattigdom, deras inbetalade pensioner har använts under åren till annat än de varit avsedda för. Löften om att pengarna bara lånats och skulle betalas tillbaka, har inte blivit av på grund av de ständigt växande kostnaderna för att driva vårt land. Man kan inte se det som hänt under åren som annat än trolöshet mot huvudman, det vill säga den stora del av befolkningen som betalat in pensionspengarna.

Tanken var säkert god när pengarna lånades, men det har helt enkelt inte blivit någonting över att betala tillbaka med, eftersom det satsats på andra saker som ansetts viktigare. Men pengar har också lånats (inom politiken omfördelats) från nästan alla skattefinansierade verksamheter. Man kan fråga sig vad pengarna använts till, eftersom så många saker behöver en upprustning som kommer att kosta svindlande summor. Men visst kommer det att ge en vink om, hur mycket pengar som försnillats på annat.

Någon kom fram till att vårt land hade för få invånare i arbetsför ålder, vilket vi fått höra titt som tätt. Pengar behövs för inte bara till löpande kostnader, utan också för att kunna försörja framtida pensionärer. Det är därför vi behöver alla invandrare och flyktingar, men vad jag kan se kommer det bara att öka på siffrorna för arbetslösa.

För den som ser ekonomiskt på den snabbt ökande folkmängden i landet, finns risken att de som nu är i arbete, också kan bli lika grundlurade som sina förfäder. De har inte bara i all hast blivit försörjare för betydligt fler, pensionspengarna placeras numera på ett sätt som påminner om hasardspel. För åttio år sedan kraschade aktiemarknaden, mycket tyder på att det kan hända igen.

Nåja, det påstås ju att vi är ett rikt land, men är i själva verket ett land som lever ur hand i mun. Det är den största anledningen till att fler måste komma i arbete, helst då inom det privata näringslivet, eftersom de jobb som avlönas med skattepengar är en förlustaffär. Ja, om man ser till hur det blivit i vårt land, att allt ska vara lönsamt. Varför någonting som finansieras med skattemedel ska vara lönsamt är svårt att förstå, pengarna som betalas in ska räcka. Om inte är kostnaderna för att driva verksamheterna alldeles för hög genom överhänget av administrativ personal.

Så här i efterhand står det klart varför den borgerliga alliansen var så ivrig att privatisera det som var möjligt. Det är de som arbetar inom det privata näringslivet som tillför skattepengar fullt ut, de som avlönas med skattepengar betalar inte ens tillbaka vad de kostar. Låter kanske nedsättande mot de som jobbar inom de offentliga verksamheterna, men det är tyvärr så det förhåller sig. Det är av den anledningen en för stor offentlig sektor är förödande för ett land, vilket Grekland är det senaste exemplet på.

De offentliga verksamheterna är också oerhört svåra att överblicka för de som ansvarar för invånarnas pengar. För att kunna omorganisera måste det rationaliseras för att kunna överblicka det hela. Så stor som vår byråkrati och administration blivit syns inte skogen för alla träd, det skulle behövas en kalhuggning. Det finns i dag ingen möjlighet att från riksdagshuset försöka skapa ordning och reda, eftersom det gått alldeles för långt. Det finns bara ett sätt att få fason på vårt överbyråkratiserade land och det är att städa uppifrån.

Vårt land har många generaldirektörer och andra politiskt tillsatta chefer, som definitivt inte skolats att driva verksamheter efter företagsmässiga principer, ändå tillåts de leka företagsledare. Hur mycket som försvinner av skattebetalarnas pengar på grund av detta är höljt i dunkel.

När vi nu går in i en ny tid som ingen egentligen vet någonting om, är det politiskt uppbyggda maktsystemet en belastning. Inom idrotten sägs det att man aldrig ska ändra på ett vinnande lag, men när förlusterna börjar rada upp sig, är det ansvarig tränare som byts ut. Man har helt enkelt fastnat i någonting som en gång fungerade, men av skilda anledningar inte gör det längre.

Tyvärr fungerar det annorlunda inom politiken, där letas fel hos andra än hos sig själva. Det kan bero på att de som gått den långa vägen inom partierna premieras och hålls om ryggen. Alla dessa är skolade efter den vinnande modellen, men som visade sig bara fungera under en tid, för att sedan orsaka förluster. I det fallet är Socialdemokraterna det parti som förlorat mest, eftersom fallhöjden varit så stor. Men partiet hat svårt att acceptera sin nya roll, som ett om man ser till väljarstödet medelmåttigt parti.

Egentligen borde det vara enkelt att få folket med sig, det är ju vad makthavande politiker kan göra för alla invånare som är avgörande. Men ges vissa grupper fördelar splittras helheten, vilket på sikt är förödande för ett land. Det är viktigt att göra saker som får en majoritet av invånarna med sig (alla är omöjligt), men lika viktigt är att vara lyhörd för, vad en majoritet av invånarna vill ha.

Om det ligger i tiden vet jag inte, men oron över hur vårt land förändrats börjar märkas. Vad människan behöver är trygghet, istället finns oroshärdar lite här och var i vårt land på samma sätt som i många andra länder. Våldet har blivit vardagsmat, verkligheten är många gånger grymmare än vad som kan läsas i böcker eller ses på film.

Jag kan inte se det på annat sätt, än att det vi kan se är ett politiskt misslyckande, eftersom det är politiska företrädare som tagit på sig rollen att leda landet. Problemet är att det är betydligt enklare att säga sig vilja rätta till alla problem, än att kunna lösa dem. Varje misslyckat försök gör att vi kommer närmare en situation som blir ohållbar. När det händer, är det invånarna som tvingas ta den värsta smällen.