En sensommarfundering.

Jag skulle kunna skylla på vädret att jag hamnat framför datorn i dag, men den egentliga anledningen är att jag läst ut alla böcker. Eftersom jag sitter ute i sommarstugan kan jag inte fylla på med läsning förrän på fredag. I brist på annat blir det därför lite tankar om vart vårt land är på väg. Tänk om det gick uppför på samma sätt som dollarn. Ja, euron kryper sakta uppåt den också.

Nåja, hursomhelst är det är svårt att bli klok på det man kan läsa ibland. Som det här jag läste att någon politiker sagt, att alla i vårt land borde vara nöjda och glada, eftersom nästan alla fått det bättre. Vad jag kan förstå utgick den politikern från personer han känner, men inte orkat ta reda på hur det verkligen ser ut för många i vårt land. Med ett samhälle som blivit opersonligt är det inte så konstigt, de flesta har nog med sina egna problem. Många vet inte ett skvatt om sina grannar, det är så vårt samhälle fungerar numera.

Har våra politiker någon gång frågat sig själva hur det är ställt med svenska folket? Skulle de våga gå ut på gatan och fråga om folk är nöjda och glada med hur de har förändrat vårt samhälle? Jag tror inte att många politiker har det modet, för visst måste de ha känt av de strömningar som finns bland invånarna. Så länge de är bland vänner kan de känna sig säkra, men utanför vänkretsen vet de inte vad som väntar.

För att känna sig lycklig, måste man vara glad. Den tanken malde i bakhuvudet när vi var och handlade. Under tiden frugan plockade mat i kundvagnen tittade jag på folk om de såg lyckliga ut. Den halvtimme vi tillbringade i affären var kassörskans leende det enda jag såg. Ett artigt leende, inte för att hon var glad att se mig eller för att hon var lycklig.

Man tänker inte på en sådan här enkel sak, men när man är ute bland folk, är det ytterst sälsynt att se spontant glada människor. De flesta jäktar fram med ett målmedvetet uttryck i ansiktet, men trots jäktet tycks det inte vara någonting roligt som väntar. Det är lätt att dra slutsatsen att vi fått ett samhälle inte många vill ha.

Att en stor del av det nedslagna humöret beror på det bedrövliga vädret kan man förstå, men det finns inte mycket att glädjas åt längre. Den största orsaken är allt det negativa som händer runt omkring oss. Eller som jag hörde för någon dag sedan, det som nu händer kommer att sparka oss i arselet om några år. Den som inte fattar det nu, kommer att göra det.

Men det har redan hänt saker som förändrat inte minst vår stadsbild och säkert många andras. I vår lilla stad försvinner affärer man vant sig vid att de funnits där, vilket visar att stora förändringar redan är på gång. Den affär som senast fick packa ihop var en av sportaffärerna, det finns snart fler pizzerior och restauranger än vanliga affärer.

Det är alldeles för många butiker som fått slå igen, så för mig är den stora frågan hur länge bokhandeln blir kvar, det säljs allt färre tryckta böcker. Men det är ju samma sak med dagstidningarna, som i framtiden tydligen kommer att slåss med andra tidningar med sina digitala upplagor. Vanans makt får sig en törn när kostnaden är betydligt större än innehållet i tidningarna. Det gäller både den tryckta och digitaliserade upplagan.

Trots den politiska stiltjen under sommaren, fick SD det att hetta till i alla fall. Dagens heta ämne i våra media är SD:s annonsering i tunnelbanan. Runt ett tusental demonstrerade i Fjollträsk, vilket motsvarar om man ser det hela i procent, att ungefär tio snorungar gjort samma sak i Sandviken. Tyvärr är det så att i den här regionen av vårt land, är det många som inte förstått innehållet, huvuddelen består av gamlingar och ungdomar med dålig utbildning.

Men det såg ut att vara en brokig samling vana att demonstrera mot allt. I ryggsäckarna fanns säkert både sprayflaskor och vegetabiliskt röka. Demonstrationen visade sig bara ha ett syfte, att riva ner reklamen. Jag trodde vi hade åsiktsfrihet i vårt land, men de som är med och demonstrerar mot allting bryr sig inte om de lagar som finns.

Pratade med en politiker som nästan chockad insett, att utvecklingen (eller avvecklingen om man så vill) är på väg att förändra våra liv på ett drastiskt sätt. Dagliga rutiner ändras vilket påverkar människorna på ett sätt som det saknas forskning om. Men den dag det finns ett underlag att forska på, är det redan för sent.

Om man ska tro de ekonomer som förutsäger att miljontals traditionella jobb kommer att försvinna, vad kommer att hända med alla de vars hela livssituation kommer att ändras? Jamen, man kan ju läsa att det går betydligt bättre för vårt land än vad ekonomer kunnat hoppas. Tja, det är kanske som en ekonom skrev i samband med sin domedagsprofetia, en motor går som en klocka när den sjunger på sista versen. När haveriet kommer är man inte förberedd.

Naturligtvis har den låga räntan stor del i att hjulen snurrar på just nu, men hur kommer det att se ut när någon anser sig tvungen att rycka i nödbromsen? Naturligtvis kommer många att falla när det blir tvärstopp, men det är priset som måste betalas med det ekonomiska tänkande som styr vår värld. Men ingen tänker på att de som faller, kommer att dra med sig andra.

Vad jag kan förstå kommer det som nu händer, att påskynda en förändring av vårt samhällssystem. Det dummaste som gjorts i vårt land var att ge tjänstemännen ansvarsfrihet, vem är det då som bär ansvaret? Inte våra politiker i alla fall och det har lämnat fältet fritt för att det hela ska urarta. Något kollektivt ansvar bland våra politiker finns inte, vem i hela fridens dagar är då ansvarig för det som händer?

Än har vi bara sett början av ett kaos. Om SD blir största parti (vilket inte är omöjligt), får vi en situation där en massa småpartier ska vara med och bestämma. Ju mindre partierna blir, desto fler behövs för att kunna styra landet. Det hela kommer att bli lite av Kiviks marknad där det ropas från alla håll vilka fantastiska "varor" de olika partierna kan erbjuda. Men eftersom priset är för högt, får de inte sälja någonting. Det är så den beryktade marknadsekonomin fungerar. Man skulle exempelvis kunna tänka sig att från MP:s stånd höra Romson ropa: Här var det bensin för tjugo kronor litern! Får hon sälja någonting?

Nej usch, vad har de gamla trötta partierna att erbjuda egentligen? När man hör inte minst de äldre, har de ingenting att erbjuda dem. Frågar man de unga ruskar de bedrövade på huvudet, vi lever i en region där ungdomsarbetslösheten bitit sig fast i många år. De bostäder de skulle haft råd att bo i, har fyllts med ankommande flyktingar. Den som tror att invånarna öppnar sina hjärtan för de som kommer, vet knappast vad de talar om.

Det är med sorg i hjärtat jag ser hur inte bara vår lilla stad, utan också hela vårt land har förändrats. Tidigare förfasade man sig över det våld som förekom i andra länder, nu har vi det inpå knutarna. Kanske är det så att SD behövs för att de övriga partierna ska börja lyssna på de väljare de har kvar. Partiledningarnas åsikt och väljarnas stämmer inte överens, till sist är det bara de närmast sörjande kvar. Att det blivit så svajigt inom politiken beror på att toppen, blivit större än basen som ska bära upp det hela.