Rädda det som räddas kan.

Jag har svårt att se hur det samhälle som skapats, ska kunna hålla i längden. Skillnaden mellan ung och gammal har blivit alldeles för stor, vilket har med användandet av ständigt nya tekniker att göra. De äldre i kommer hela tiden att ligga långt efter i den snabba utvecklingen. Det är svårt att lära gamla hundar sitta.

Det här är ett problem även inom politiken, alldeles för många har varit med alldeles för länge. Eftersom de dagliga rutinerna inte ger utrymme för att hänga med i svängarna, kommer de som varit med för länge, att fungera som bromsklossar genom att spjärna emot nödvändig förnyelse och nya omvälvande rutiner.

I många fall är invånarna – inte minst de yngre - både bättre utbildade och kan hantera allt det nya bättre än de flesta av våra politiker. Problemet de senaste åren bottnar i att gamla värderingar kolliderat med de nya, vilket gjort att politiker och invånare inte längre talar samma språk. Varken de unga eller gamla begriper vad de så kallade förtroendevalda pratar om, det är som att politiker och invånare befinner sig i två vitt skilda världar.

Men det går inte att politiskt skapa en egen värld. Har en känsla av att våra politiker inte har en susning om hur den globala ekonomin fungerar. De senaste dagarna har regeringen fått ett smakprov på hur det fungerar, eller rättare sagt vilket kaos ett land kan skapa. Att Kina drabbats av växtvärk har påtalats av många ekonomer, men ingen har varnat för det kraftiga börsraset. Ingen tycks bli klok på varför börsen  i Asien faller som den gör och varför börsen faller i vårt lilla trygga land.

Det är väl just det som är spänningen med dagens högteknologiska samhälle, allting händer inom loppet av bara några sekunder genom några nervösa knapptryckningar. Den som satte igång det hela är knappast medveten om det, meningen var ju att rädda pengar, eller tjäna pengar. För det är ju vad det går ut på, att skrapa ihop så mycket pengar som möjligt för ingen vet hur det ser ut om bara några månader.

För att peka på ett inhemskt problem, som än så länge inte trängt in i folks medvetande, är att många papperstidningar sjunger på sista versen. Eftersom jag läser flera utländska tidningar, har jag full förståelse för att de svenska papperstidningarna har problem, de har inget läsvärde. Lokaltidningarnas stora problem är att de använder standardmaterial som är tillgängligt för alla, de lokala nyheterna räcker inte att fylla en lokal dagstidning.

Var det bättre förr? Ja, det är fler än jag som har den åsikten. Faktum är att de bästa journalisterna hade gått den långa vägen, inte via journalistutbildning. Med hjälp av de gamla "rävarna" skolades de in och fick lära sig vad som var viktigt, nämligen läsarna. Som en gammal lokalreporter en gång sa till mig att rådet han fått var: Tänk efter vad du vill ha för information om en sak, det stämmer överens med vad de flesta vill läsa.

Boven i det hela är vad jag tror, den flumskola som skapades en gång för länge sedan och som först nu fått de styrande att reagera. De senaste fyrtio årens utbildning har visat sig inte hålla måttet, så naturligtvis dräller det av folk som har en alldeles för dålig utbildning. Det är väl av den anledningen vi har de politiker vi har, amatörer som leker proffs.

Talade med en pensionerad kriminalare som sa att om han hade makt att förändra, skulle han byta ut hela polisledningen. Högsta ledningen kallade han en samling dumskallar, som bara vet hur man vänder papper, men inte hur man organiserar polisväsendet. Vårt land består i dag av alldeles för många administratörer som älskar rapporter och statistik och för få i ledande ställning, som vet hur en slipsten ska dras.

Men mitt i all klantighet sjunker priserna på både det ena och andra. Nu är bensinen under tretton kronor, om det fortsätter kan vi räkna med att regeringen räknar med att kunna höja skatten på drivmedel med drygt en krona. Ja, så ser det ut i dag, men om bara någon vecka kan det se helt annorlunda ut, många experter ser en ny finanskris blossa upp. Det här kan vara början på en global kris, som kan få vårt land på knä.

Än en gång visar det sig hur mycket prognoser är värda i den värld vi nu lever i. Vad som helst kan hända inom loppet av bara några dagar, varför då ens försöka göra en prognos om hur världen ser ut om ett år. För våra politiker är det bara vänta och se vad som händer, sedan gäller det att hitta lösningar på de nya förutsättningarna. Det betyder rädda det som räddas kan, för några smarta lösningar har inte någon politiker.