Vad är det som får folk att hänga
med huvudet, när Löfven försöker ingjuta framtidshopp hos landets invånare? Antagligen
för att han själv tvivlar på det han säger, eftersom samma brasklapp alltid
följer budskapen, om vi bara får fler i arbete ordnar sig allting. Men för vem
eller vilka ordnar det sig?
Lägst arbetslöshet i Europa kan
vi glömma, frågan är om Socialdemokraterna själva trodde på det löftet. Inte
ens före flyktingströmmen var det realistiskt. Inför framtiden är den stora
frågan hur många jobb som kommer att försvinna, när företag och till och med de
offentliga verksamheterna, börjar använda de intelligenta maskinerna och
robotarna.
Alla borde vara medvetna om att
vi står inför en omvälvande tid, men de nya förutsättningarna kommer säkert som en blixt från klar himmel
för de styrande. Det kaos som råder visar att våra politiker har häcken full
med akuta problem. Om de överhuvud taget tänker på vad som komma skall, resonerar
de antagligen som så, att den dagen, den sorgen.
Med de fasta kostnader staten och
de offentliga verksamheterna har och som ständigt växer, gäller det verkligen
att hålla reda på vart pengarna används till. Slösande av skattemedel finns
inte utrymme för, allt utom kärnverksamheterna måste drastiskt skäras ner inom
de närmaste tio åren.
De skatter som betalas in av
invånarna är en betalning för att de offentliga verksamheterna ska utföra
viktiga saker i gengäld. Eftersom invånarna räknas som kunder av de offentliga verksamheterna,
ska skattepengar ses som betalning av fakturor för skola, vård och omsorg. Det
ska med andra ord inte kunna fattas pengar inom sjukvården och skolan. Att det
ändå gör det är allvarligt, eftersom det betyder att pengarna inte förvaltas på
bästa sätt.
Förvaltningen av invånarnas
skattepengar vilar på politiskt så kallade förtroendevalda, människor som till
huvuddelen inte har den utbildning som krävs för att ha detta viktiga uppdrag. Även
de med högre ekonomisk utbildning, har svårigheter att hänga med i hur den
globala ekonomin påverkar våra liv. Finanskrisen för åtta år sedan var ingen
tillfällighet, det hade bäddats för den under en längre tid, nu står vårt land
i ett betydligt sämre ekonomiskt läge än vid den tiden.
Invånarna i landet räddade våra
banker i början på nittiotalet då många av dem var i det närmaste bankrutt.
Regeringen ansåg att bankerna måste räddas, de fungerar som en av stöttepelarna
i ett land. Till viss del var de så förr, men från att ge service till kunderna
och förvalta deras pengar, har nu bankerna blivit vinstdrivande företag med
miljardinkomster där bankledningar och aktieägare skär guld med täljkniv.
Nu varnar en del ekonomer för att
bankernas roll som förvaltare och långivare av pengar är på väg att försvinna. Storbankerna
har glömt bort sina rötter och vad de är till för, nu gäller att visa upp en så
stor vinst som möjligt. Det har skett på bekostnad av att snåla in på personal
och att inte investerat i ny teknik. Bankernas datasystem har på kort tid
blivit omoderna, vilket gjort att de hamnat i den situation ekonomer varnat för.
Men det är inte bara de stora
bankerna som bortsett från den snabba tekniska utvecklingen, hela vår politiskt
uppbyggda byråkrati kommer att få enorma problem. De investeringar som måste
göras rör sig om så mycket pengar, att annat tvingas stryka på foten. Politiker
begriper sig inte på hur viktig fungerande datasystem är för att hålla hjulen
igång.
Det går inte att dra ner mera på
det invånarna betalar skatt för att få utfört, det måste till ett stålbad inom
vår omfattande byråkrati. Konsulter som
flitigt anlitas inom de offentliga verksamheterna kommer att kunna ersättas av
intelligenta maskiner fullproppade med all tillgänglig information. Det
fantastiska med dessa maskiner är att de är självlärande och uppdateras med
senaste information så snart den finns tillgänglig.
På sätt och vis går vi en skrämmande
framtid till mötes, men samtidigt kan människorna ges en möjlighet att själva
bestämma över sina liv. Människan anses vara den smartaste varelsen på jorden,
men sättet vi lever bevisar motsatsen. Genom lönearbete försörjer människorna
inte bara sig själva och arbetsgivarna, utan också hela den skattefinansierade
offentliga sektorn.
Det är knappast oviljan att göra rätt
för sig, utan snarare oförmågan hos alldeles för många att kunna göra det, som
kommer att fälla det gammalmodiga politiskt styrda samhället. Skaran av
människor som lever under fattiggränsen ökar varje år, det underfinansierade
pensionssystemet gör att det blir värre bortom hörnet. Vi kan inte se att det
blir bättre, men det kan bli mycket sämre.
Det oroande är att många unga
högutbildade söker lyckan i andra länder. De som skulle vara landets framtid
har inte sett någon egen framtid i vårt land. Jag har full förståelse för det,
vi har bara ett liv och vill ha ut så mycket som möjligt av det. Om jag var ung
i dag, skulle jag göra samma sak. Alla gamla som varit med om att bygga upp
landet, har knappast fått något tack för det. Snarare tvärtom..
Med alla hjälpmedel som finns i dagens
högteknologisk samhälle, varför ska det finnas politiska företrädare? De är bara
människor som blivit en stor tärande grupp, som genom politiska beslut gjort
att de behandlas annorlunda än alla övriga invånare. Att vara politiker är
inget yrke, det är bara ett uppdrag som ska vara tidsbegränsat. När politiker
säger sig fått rutin, betyder det att det politiska uppdraget blivit
slentrianmässigt. Sådana personer är inte längre till någon nytta för
invånarna.
De politiker som inte har ett yrke att
falla tillbaka på får därför skylla sig själv. Många förtroendeuppdrag upphör,
när det inte längre finns något förtroende för varken partiet eller politikern.
När de får "kicken" från sina uppdrag ska de inte heller avlönas av
invånarna. Eftersom det blivit allt fler som har politiken som levebröd, finns
underlag för en politikernas a-kassa.
Det är dags att politiker behandlas som alla övriga
invånare, det ska inte finnas några fördelar med att ha tagit på sig ett
politiskt uppdrag, annat än den lön de är garanterad under en viss tid. Den är
så det fungerar i arbetslivet och är den verklighet alla andra tvingas leva i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar