Som man sår får man skörda.

Inte alls överraskande hettade det till i Turkiet. Någonting gick snett för militärkuppen, det borde gått som smort men det gjorde det inte. Efter det räfs och rättarting som nu kommer att utspelas kommer läget knappast att bli stabilt, nu kommer öga för öga och tand för tand att gälla. EU har fått ett nytt problem på halsen, eller snarare en krutdurk.

Vad som utspelas har naturligtvis en politisk bakgrund, allt är politik som någon sagt. Men politik handlar om makt och medlen för att nå dit har blivit smutsigare med åren. Att invånarna manipuleras av de politiska makthavarna är de flesta medvetna om. Så har alltid gjorts och hör till spelets regler.

Men under åren har reglerna ändrats i mycket stor omfattning, vilket många varit omedvetna om eller helt enkelt haft nog med sina egna privata problem. Först nu har många insett att det hela håller på att gå över styr. Korruption var någonting som det bedyrades från politiskt håll inte existerade i vårt land, Men korruption har många ansikten, det handlar inte alltid om pengar.

Vänskapskorruptionen inom Riksrevisionsverket som nu plockats fram i rampljuset finns inom alla offentliga verksamheter. Sjöfartsverket har hamnat under lupp genom helikopteraffären som luktar mutor lång väg. Riksrevisionsverket har visat sig hålla vissa personer om ryggen, hur många är det ingen som vet. Tydligen uppmuntrar den svenska modellen till att ett stort antal människor när de hamnar i maktställning, får storhetsvansinne och tror de kan göra vad som helst utan att få stå till svars.

Allt har gått på lösa boliner och kontrollen har varit obefintlig, vilket gjort vårt land till en kolloss på lerfötter. Men krisen inom papperstidningarna har fått många journalister att börja gräva i det regeringar borde gjort för länge sedan. Vi har säkert bara sett toppen av ett isberg när det gäller hur korrupt vårt land blivit utan att de politiska företrädarna förstått det.

De har inte förstått att när partimedlemmar belönas för sin lojalitet, räknas det som vänskapskorruption. När det nu visat sig att det förekommer i för landet viktiga verksamheter kan man förstå att det pågått i många år och ansetts vara helt okej, som Löfven säger titt som tätt. Det är dags att sluta med moralpredikningar och städa upp framför egen dörr.

  

Politiska företrädarna är inga välutbildade specialister inom olika områden, de är som folk är mest. Det visar sig med all tydlighet när skandalerna rullas upp på löpande band. De borgerliga politikerna anklagade invånarna att utnyttja bidrag och med förtäckta ordalag anklagades sjuka för att vara simulanter och arbetslösa för arbetsskygga, det myntades ordet tärande för dessa människor. Nu har människor med politiska uppdrag visat sig vara de största bovarna när det gäller att sko sig på invånarnas bekostnad.

När det nu visar sig att de tärande i själva verket finns inom det politiska etablissemanget och landets enorma byråkrati, ska det bli intressant att följa vad regeringen kommer att göra. Precis som många påtalat har inte vårt land blivit mer demokratiskt genom att fler engagerat sig inom politiken, utan tvärtom. Det politiska arbetet ska vara ett förtroendeuppdrag under en viss tid, inte ett "yrke" att leva gott på livet ut.

I en föränderlig värld är det styrelsesätt vi har en chanstagning, går det så går det. Men går det åt helsike har de politiska makthavarna inget ansvar, de anser sig bara vara tillsatta som en form av kontrollanter för sina väljare. Det är de anställda tjänstemännen som utarbetar de förslag som läggs fram för beslut. Just den mentaliteten har orsakat de kriser vi nu kan se inom sjukvården, skolan, men även andra områden som är till för invånarna och som det betalas skatt för att få utfört.

Kriserna beror på att skattepengarna använts till annat än vad de är avsedda för. Det har blivit alldeles för många som skall företräda invånarna, vilket negativt påverkat de offentliga serviceverksamheterna. De politiska makthavarna har helt enkelt inte insett konsekvenserna av de beslut som fattats, men nu kan de med egna ögon se sönderfallet av de viktiga samhällsfunktionerna. Det är inte de gamla, sjuka och arbetslösa som är tärande, det är det politiskt uppbyggda byråkratiska systemet.

Politiker måste skapa illusioner om en ljusare framtid, ett folk utan framtidstro övergår snabbt i samhället faller sönder och samman. Ingenting har gjorts åt klagomålen inom sjukvården och skolan som funnits i många år, nu klagar inte sjuksköterskor, barnmorskor, ambulanspersonal och lärare längre, utan säger istället upp sig. Med allt mindre personal, vad ska makthavande politiker kunna uträtta?

De oroshärdar som nu finns i vårt land beror på att allt fler inte har någon framtidstro. När människor tvingas leva ur hand i mun, gror också hatet mot de politiska makthavarna. När den här processen rullat igång, är det mycket svårt att stoppa den. Politiker talar om vårt välfärdssamhälle, men välfärd är knappast vad många invånare lever i, snarare har alldeles för många blivit fattigare. När nu även en kommande pension för många ser ut att inte alls bli som utlovats, blir det de politiska makthavarna som får bära hundhuvudet.

Vårt samhälle har blivit någonting tidigare politiska makthavare inte ens kunnat drömma om. De hade knappast räknat med att lönsamhetskrav skulle innebära att det en dag skulle finnas för lite personal inom de offentliga verksamheterna. De som av kostnadsskäl ansetts övertaliga, hyrs nu in från bemanningsföretag till svindlande kostnader. På sätt och vis känns det som de ansvariga politiska företrädarna driver någonting som liknar Ebberöds Bank.

Ekonomi är svårt i dagens läge till och med för välutbildade ekonomer. Regeringar har under åren talat om vikten av ekonomisk tillväxt, men inte kunnat förklara varför den inte kommit invånarna tillgodo. Det skulle vara genant att säga att den ökade tillväxten i ekonomin äts upp av ökade kostnader som var svåra att förklara. Ingen ekonomisk expert eller medlemmar i regeringar under åren, anade att det ekonomiska tillväxttänkandet skulle urarta i att en mycket stor del av befolkning skulle skuldsätta sig upp över öronen. Men för att hålla tillväxten uppe uppmuntrades invånarna till konsumtion och tok har gjort som tok sa.

Politik har blivit allt mer komplicerat, det räcker inte längre med löften om en bättre framtid, nu är det upp till bevis som gäller. Det hela har komplicerats ytterligare genom alla de som sökt skydd mot våld i det egna hemlandet och invandrare som trott på den politiska reklamen, att vårt land bestod av guld och gröna skogar. Ingen tycks ha räknat med den byråkrati som ytterst styr vårt land.

Det verkar som om inte ens våra politiker insett hur krånglig den svenska modellen är. Stefan Löfven försöker på alla vis tala om hur fantastiskt vårt land är, men får hela tiden bakläxa av verkligheten. Han talar om att den svenska modellen ska utvecklas, men behöver vårt land bli krångligare? På något sätt börjar Löfven låta som en väckelsepredikant istället för statsminister, det är både tröttande och irriterande.

Socialdemokratin har definitivt inte lösningarna på landets problem, det bevisar inte minst de många år som partiet haft regeringsmakten. Vi har ett samhälle som i grunden är uppbyggt av socialdemokratin, men det hela verkar ha byggts utan att skapa en stabil grund. Socialdemokratin har överlevt genom en egenhändigt skapad myt, ingen tror längre att partiet har den kvalificerade kompetens som krävs.

Minns en rolig grej från fyrtiotalet som löd: Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt. I princip är det vad politiker ägnat sig åt sedan dess, de försöker ständigt sälja in sina löften som kan liknas vid konserverad gröt.  Förr i tiden kallade man det för lurendrejeri, vilket är ett träffande ord, för lurade har svenska folket blivit under åren.

Jag har full förståelse för att det politiska etablissemanget nu känner sig avklädda in på bara kroppen. Våra politiker hade inte ens kunnat drömma om att krisen inom papperstidningarna skulle leda till en aggressivare journalistik. Men det är som sa förr: Som man sår får man skörda.