Varför inte anlita en sierska, som kan vägleda våra politiska makthavare?

Rubriken låter kanske knasig, men de politiska prognoserna är bara gissningar utan annan grund än vad som hänt tidigare. Det är därför det förs statistik på nästan allt inom de offentliga verksamheterna. Men det som hände för en sekund sedan kan inte göras ogjord och vad som händer framöver vet ju ingen. Beslut som påverkar invånarna måste därför vara väl underbyggda, men så har inte varit fallet under alldeles för många år.

Många politiker klagar över den alltmer hårdnande attityden mot deras uppdrag som förtroendevalda. Många hotas på grund av beslut som fattats, vilket visar hur känsligt det blivit att besluten verkligen blir rätt. Våra politiker har helt enkelt inte insett vilken roll en förtroendevald har i en demokrati, att de ska företräda sina väljare och ingenting annat.

Just kontakten med sina väljare är vad som brustit hos de förtroendevalda och av den anledningen fått trogna partisympatisörer emot sig. Det gäller att synen på vårt samhälle och vad som inte fungerar är det som tas upp av partiledningarna, eftersom många beslut visar att politiker och allmänheten lever i två vitt skilda världar.

Alla partier talar om vad invånarna kan göra för statens överlevnad. Staten är bara en servicefunktion för invånarna som ska se till att invånarna får valuta för sina skattepengar. Det är med andra ord inte staten, kommunerna och landstingen som ska gå i första hand, det är hur invånarnas pengar kan förvaltas på bästa sätt.

Många politiker glömmer bort sina rötter (inte minst arbetarrörelsens företrädare) eftersom de genom väl tilltagna löner och förmåner har inkomster som vida överstiger de flesta av deras väljare. När Moderaterna utgav sig att vara det nya arbetarpartiet, visar det att de gamla arbetsrörelseföreträdarna misslyckats totalt.

För en välbetald politiker är det med andra ord lätt att utifrån sin egen ekonomi säga: Några hundralappar extra i skatt har alla råd att betala. Eller till och med att det är häftigt att betala skatt. Men så är det ju inte för de hundratusentals invånare som haft det svårt att få ekonomin att gå ihop de senaste sex åren.

Att vara sjuk eller arbetslös i vårt land innebär att leva på fattigdomsgränsen och det sliter på psyket när pengarna inte räcker till. Gamla blir vi alla förhoppningsvis, men sjuka och arbetslösa kan alla bli, det var av den anledningen trygghetsförsäkringarna skapades en gång. Den ökade barnfattigdomen och pensioner som släpar efter borde vara en varningssignal för alla politiker oavsett partifärg, men ingenting händer och det hela blir bara värre.

Det som nu händer med Ericsson visar med all tydlighet vad globalisering och den tekniska utvecklingen kommer att innebära i form av jobb som försvinner. Den svenska modellen som hyllas av våra politiker och som måste bevaras, är gammalt tänkande som framstår som rent vansinne att slå vakt om.  Verkligheten är att vår värld har börjat förändras i rasande takt, medan de makthavande försöker slå vakt om ett samhällssystem där de får hålla i taktpinnen. Det är antagligen största orsaken till att vårt land börjat komma i otakt med tiden.

Att skylla ifrån sig eller luddigt säga att de problem som finns är redan på gång att åtgärdas, har genomskådats för länge sedan av de flesta som inte är politiskt aktiva. Vad det handlar om är rent struntprat, problemen är beslut som fattats tidigare utan en utförlig konsekvensanalys. Förenklat så att politiker förstår, när det gäller invånarnas väl och ve, måste de förtroendevalda noga ta reda på om besluten negativt påverkar människors vardag och då inte minst för de svagaste grupperna som alltid drabbas hårdast.

Läste att en framtidsforskare, professor Per Ödling, förespråkar nya former av sysselsättningar som betalas av stat och kommun, alltså en form av medborgarlön. Tyvärr skulle det bevara det politiska kontrollsamhället, en medborgarlön måste vara villkorslös för att släppa loss den kreativitet som finns hos invånarna. Det är nämligen genom friheten att själva kunna bestämma och påverka sina liv genom egna lösningar och initiativ som människor växer.

Den borgerliga alliansens beslutade utan att inse konsekvenserna, att försämra trygghetsförsäkringarna. Det har inte bara fått negativa konsekvenser för många av invånarna, utan även det politiska etablissemanget. Anders Borg tänkte kortsiktigt och satsade allt på inhemsk konsumtion. Att de svagaste grupperna offrades för att kunna ge de med ett arbete ett bidrag, har visat sig vara ett misstag som knappast går att reparera. Det kanske till och med är irreparabelt.

Misstroendet mot våra politiker har växt efter Alliansens åtta år vid makten, det går inte att dela ut pengar och sänka skatter, när en så stor del av skattepengarna går till att betala de offentliganställdas löner. Visserligen betalas det skatt på dessa löner, men glappet mellan vad som betalas ut och kommer tillbaka måste täckas upp varje år. Det är av den anledningarna avgifter av alla de slag tillkommit istället för höjd skatt på lönearbete.

När det nu talas om höjda skatter även på arbete, förstår man att de politiska makthavarna insett att det hela gått för långt. Jag lägger inte hela skulden på vår nuvarande regering, de får bära hundhuvudet för det byråkratiska kontrollsamhälle som skapats under åren. En alldeles för omfattande byråkrati leder ofelbart mot en samhällskollaps liknande den i det forna Sovjetunionen och DDR.

Någon kanske tycker att liknelsen är lite väl drastisk, men utan att de styrande insett vad som varit på väg att hända, dräller det av politiskt tillsatta "småpåvar". Det Sverige som visas upp är bara en fasad som försöker dölja det elände som finns bakom. Vad som skett med vårt land är bara kosmetiska förändringar, de verkliga problemen kommer snart att överskugga allt annat. Det beror på att den skapade byråkratin är svår att kontrollera för de makthavande, många generaldirektörer och offentliga chefer läser givna instruktioner som fan läser bibeln.

Hörde att Bert Karlsson ska lägga ner sina flyktingboenden på grund av ett beslut som inte ens insatta personer blir klok på. Det är redan fullt ute i kommunerna så vart ska alla dessa människor ta vägen som nu blir utan tak över huvudet? Ska bli intressant att se hur regeringen har tänkt sig att det hela ska lösas. Men naturligtvis är det någon byråkrat som kommit fram till att det är så här staten ska spara pengar. För mig uppstår bara frågan hur mycket det kommer att kosta i slutändan.

Som vi läst och sett på teve, är det lätt att berusas av den makt de statliga verken skapat under åren och som Riksrevisionsverkets ledning utnyttjade som om de ägt verksamheten. Samma obehagliga överraskning skulle säkert våra politiska makthavare få om samtliga statliga verk skulle granskas.

Folk i gemen har invaggats i tron att korruption inte förekommer i vårt land, men det finns många former av korruption. Ribban har satts av de politiska partierna där de som av skilda anledningar behöver ha en annan födkrok blir generaldirektörer eller landshövdingar. När inte dessa befattningar räcker till får avdankade politiker en väl tilltagen "pension" fram till den lagstadgade pensionsåldern.

Det är alltså inte en fråga om kunskaper och kompetens, utan helt och hållet ett tack för trogen lojalitet mot partierna. Det har fört med sig att SD växt på bekostnad av de största partierna, trots att de åtnjuter samma förmåner och även utnyttjar dem. Det har gjort att de politiska makthavarna inte längre har folket med sig utan emot sig, vilket kommer att framträda ännu tydligare när röken skingrats kring hur flyktingmottagningen påverkat många orter i vårt land.

Hörde någon politiker säga att det som händer hör till utvecklingen av vårt land, men i själva verket är det bara fråga om en förändring och en drastisk sådan. Den laglöshet som råder på många ställen rimmar illa med Löfvens återkommande mantra om ordning och reda. Vad som händer är resultatet av en politisk släpphänthet, eller kanske beror det på handlingsförlamning.

Löfvens uttalanden upplevs som uråldriga med värderingar som passar in i ett utopiskt politiskt samhälle där politiker ses som auktoriteter, när de istället på alla sätt uppvisar okunskap om hur vårt komplicerade samhälle verkligen ser ut i invånarnas ögon. Vårt land framhålls ju till och med som ett varnande exempel i Amerika i samband med valet.

Ingen rök utan eld brukar man säga, det är mycket som gått snett i vårt land och det får alla politiker ta på sig. Hur det ska kunna vara möjligt att åtgärda det som blivit fel inom skolan, sjukvården, polisen i en handvändning står skrivet i stjärnorna. Det tar tid innan nya rutiner hinner sätta sig är en vanlig politisk förklaring till att ingenting händer. Vår nuvarande finansminister tror att de åtgärder som nu vidtagits ska ge effekt först runt 2020. Istället för gissningar, varför inte anlita någon sierska som kanske kan se in i framtiden?