Var nöjd med det du har.

Under några veckor har jag försökt mig på den svåra konsten att få tiden att räcka till och misslyckats kapitalt. Jag har helt enkelt haft för många bollar i luften, vilket gjort att någonting måste stryka på foten. Tyvärr har det blivit är det skrivandet, som är mitt andningshål som blivit lidande.

Efter en dag med krattande ute vid sommarstugan med tankarna rullande i huvudet, stod det mellan ett val att titta på ishockey, eller sätta mig vid datorn. Med åren har intresset för idrott svalnat, jag saknar de underbara personligheterna vi en gång hade. Tyvärr gäller det alla sporter, det kan bli så när pengar kommer in i bilden.

Men det är samma sak med politik, det finns mycket pengar att hämta för den som kan göra politiskt karriär. Av den anledningen fylls det hela tiden på med människor som sätter egot främst och väljarna inte ens i andra hand. Enda sättet att vi får en fungerande demokrati igen är att det politiska arbetet till största delen sker ideellt.

Trots tidsbristen har jag försökt hänga med i det som händer. Och mycket händer, som inte borde hända. Våra politiker riktar ofta kritik mot andra länder, men slår ifrån sig det missnöje som finns om hur vårt land är på väg att falla isär. I sitt Första Maj tal lovade Löfven en miljard till sjukvården, den miljarden sätter de politiska ledningarna sprätt på. Det är inte pengar som behövs, det är en uppstädning och minimering av odugliga politiska ledningar inom sjukvården och att personal som hoppat av kan lockas tillbaka.

Det är inte pengarna (om man bortser från pensionerna och sjukbidragen) som är den största orsaken till att våra politiker ska känna oro, det är det massiva missnöjet de kommer att konfronteras med framöver. Sämre kommunal service och ett förfall i stil med det forna DDR är den skräckbild som flimrar förbi. Hela vårt politiskt styrda samhälle har skrämmande likheter med det forna DDR.

När våra politiker talar om den svenska modellen har de glömt bort en viktig sak, vår inte alls fungerande demokrati. I ett demokratiskt land är det folkviljan som ska styra, men det var länge sedan det fungerade så i vårt land. Konsekvenserna av maktmissbruket att försämra trygghetsförsäkringarna har visat sig i ökande sjukfrånvaro. Den politiska lösningen är hårdare tag mot de som blir sjuka och det vi har ska kallas ett välfärdssamhälle.

Det som blir avgörande vid nästa val är vilket parti eller block som kan samla mest missnöjda. Tidigare har kvinnorna varit de mest trogna väljarna, men tack vare politiska misstag där kvinnoyrkena fått ta smällen, börjar nu FI vädra morgonluft.

Oavsett vilket missnöjesparti som kommer att vinna på den politiska oron som skapats, är det som att hoppa ur askan i elden. Det visar inte minst det Trump håller på med. Han har totalt tappat greppet om vilka han ska stryka medhårs.

Vad jag kan förstå finns bara en lösning, att vi får ett rättvisare samhälle. Inte minst Socialdemokraterna måste leva upp till sin gamla ideologi. Allt fler erkänt skickliga ekonomer anser att basinkomst måste införas, vilket skulle betyda att den elit som i dag har som samlat på sig huvuddelen av pengarna, inte kan köpa människor som gör dem ännu rikare.

Orättvisor gör att oroligheter blossar upp lite här och var. Venezuela är nästa land till rakning som man brukar säga. Nu har grannländerna lagts sig i landets angelägenheter. Övriga världen tycks inte ta lärdom av vad som händer, när länder ska styras efter kommunistisk ideologi. Om människorna tittat närmare på konsekvenserna av kommunistiska styren, skulle vi haft en helt annan värld.

Den som följer med i vad som händer ute i världen, förvånas knappast av det uttalande som gjorts inför morgondagens val i Frankrike. Oavsett vem som vinner hamnar EU i skottgluggen. Att EU behöver reformeras är ingen nyhet, allt färre vanliga medborgare i EU-länderna har förtroende för det som händer i Bryssel. Maktmissbruk och vansinniga påhitt har fungerat som droppen som urholkat stenen.

Alla är säkert medvetna om att det har gått för långt med allting, men ingen vågar tänka på vad som kommer att hända framöver. Människorna har nog med sina egna vardagliga problem för att orka oroa sig över framtiden. Den dagen, den sorgen. Men tyvärr är det den bistra verklighet vi kommer att stå inför, som bör ge oss anledning till oro.

Precis som på Göran Perssons tid, när landstingen och kommunerna fick ta smällen vid saneringen av statens och bankernas urusla ekonomi, får de nu också ta smällen av flyktingvågen till vårt land. Det har blivit många fler som ska vara med och dela på samma pengar som tidigare, inte undra på att många kommunledningar är oroliga.

Vi måste redan nu börja tänka om, guldbyxor att plocka pengar ur är bara en saga. De skulder många drar på sig måste en gång betalas. Att sträva efter mer är bara att gå mot sin egen undergång. Thomas Corneille skrev en gång: När man inte har fått det man älskar, så måste man älska det man har.