Det är bara dumt folk som jobbar åt andra.

Vill man vara säker på att få någonting utfört, måste man göra det själv. Så fungerar det inte inom politiken, där fattas beslut om hur det skall vara för att sedan överlåta ansvaret på andra att se till att de utförs praktiskt. Bara detta en utmaning för de myndigheter som berörs eftersom många beslut inte är förankrade i verkligheten utan måste ses som önsketänkande att de skall fungera.

Går vi tillbaka och tittar närmare på de senaste fem åren har politiska beslut skapat någonting som kanske aldrig går att reparera. Det kommer inte att spela någon roll vilka politiska beslut som fattas, de kommer inte att fungera på annat sätt än att ytterligare reta upp invånarna. Den politiska okunskapen om hur det fungerar ute i samhället är skrämmande för inte minst de som ser hur deras livssituation drastiskt har förändrats.

När politiska beslut drabbar en allt större del av invånarna sker någonting som setts som omöjligt för bara några år sedan, att svenska folket sätter sig på tvären. Varje partiledning måste noga överväga hur de bäst skall kunna stryka de flesta medhårs. I det läget är det verkligen en straffspark att vara i opposition eller som SD stå utanför och som lobbyister försöka påverka M och KD. I opposition kan det dessutom lovas vad som helst eftersom det bara kan ses om en ropandes röst i öknen.

De partier som plockar politiska poäng just nu är V, SD och KD som hamnade utanför den slutliga tandlösa kompromissregeringen. Inte konstigt att Moderaterna föll på Kristersson, han är knappast någon att hålla i handen när åskan går. Men visst var de som var inblandade i regeringsstriden de stora förlorarna, vinnare blev de som ser möjligheten att kunna locka väljare till ett alldeles nytt parti. Med rätt sakfrågor är det möjligt att göra samma resa som SD enbart genom att vända sig till de drabbade och på annat sätt missnöjda.

Kan inte annat än ruska på huvudet åt det som händer i Göteborg, slitningarna inom Socialdemokraterna börjar bli uppenbara. Har full förståelse för de utbrytare som försöker införa demokrati på dagordningen, märkligt nog behövs det inom partiet numera. Den Socialdemokratiska ledningens mångåriga företrädare har dessutom svårt att acceptera de ungas krav på ett rättvisare samhälle, de vill istället ta i med hårdare tag för att styra de unga.

I framtiden är dessa gamlingar döda och troligen också det en gång stora partiet. Mycket på grund av den vänskapskorruption partiet införde och som gjort att vårt samhälle raserats bit för bit. Vi har nog bara sett början på vad de politiska företrädarna ställt till med. En god vän skrev i en krönika att politikerna själva vill framhålla att de har förtroendeuppdrag, med andra ord är inte politiken ett yrke och skall därför inte behandlas som ett sådant.

Det måste bli klara regler om hur länge en politiker får ha förtroendeuppdrag, till och med två mandatperioder är för länge för många så kallade förtroendevalda. För att det skall fungera mellan valen kan det införas rullande förtroendeuppdrag, det vill säga byten kan ske vid mitten av en mandatperiod. Det skulle om inte annat få många politiker och partiledningar att anstränga sig.

Hur man än ser på den politiska kartan numera har vi ett vänsterparti och tre högerpartier, den regering vi nu har måste ses som mittenpartier. Det skälls mycket på Björklund och Lööf men de gjorde precis som Löfven ville ha det för att få fortsätta vara statsminister. Enligt dem själva tror de sig fattat rätt beslut, det var bara det att de missuppfattat hur en mycket stor del av svenska folket vill ha det.

Som vanligt fattar politiker beslut och ser sedan i eftertankens kranka blekhet hur tidigare väljare flyr partierna. De båda ytterpartierna tackar och tar emot, men det är ju bara för en kortare tid de kan gotta sig åt de stigande opinionssiffrorna. De partier som fortfarande sitter i riksdagen lever nämligen farligt, de har gett utrymme för att nya partier kan se  dagens ljus och precis som SD stiga upp som en sol.

Kan med säkerhet säga att de beslut den nuvarande regeringen fattar får till följd att skaran av missnöjda kommer att växa. Den moderna människan vill inte styras utan vill ha frihet. Hur våra politiker skall kunna hitta på någon lösning på det övergår mitt förstånd.

Skulle inte förvåna om kravet på Medborgarlön eller Basinkomst som en del kallar en statlig lön utan krav på arbetsprestation kommer att föras fram. Är inte främmande för att MP blir det parti som kommer att föra fram det kontroversiella förslaget. Partiet har under de senaste åtta åren framfört de mest vilda idéer men efter "Lille Fridolfs" avgång ges partiet en chans att lyssna på medlemmarna.

Har talat med flera Miljöpartister som med vår miljös bästa för ögonen, inte kan se något annat alternativ för invånarna än att leva annorlunda. Lättare sagt än gjort eftersom arbetslinjen är den största miljöboven av alla, den tvingar människor att förstöra vår miljö. Det är först när människan kan välja hur de vill leva som vårt samhälle kan förändras.

Jag har varit kritisk till hur människor beskattas för att rädda vår miljö, det kommer aldrig att lösa problemet med den klimatförändring som blir tydligare för varje år. För den som varit med länge så började bilfabrikanter få ned koldioxidvärdena i bilar för över trettio år sedan och är nu nere på värden där vi i vårt land knappast förorenar miljön i förhållande till många andra länder. Vad vi gör för miljön i vårt land är knappast mätbar i det stora hela.

Har talat med ett flertal unga sammanboende med barn där båda jobbar heltid men upplever att den extra lönen inte ger dem någon ekonomisk trygghet. Tvärtom lever de hela tiden på gränsen att det skall gå ihop. Ingen verkar tänka på det, men det är dyrt att jobba i vårt land. De allra flesta har för kort restid för att få dra av resor till och från jobbet, eller kommer inte upp i det belopp som inte får dras av. De med långa avstånd till jobben med bil får genom den milersättning som inte ens täcker de fasta kostnaderna betala en del av lönen för att jobba. Inte säger de sig glad att vara svensk.

Börjar man tänka i de här banorna kan man fundera över varför våra så kallade förtroendevalda tvingar invånarna att jobba. Ingen blir rik på att arbeta i ordets rätta bemärkelse, ser man på alla miljonärer och miljardärer i vårt land lönar det sig bättre att låta pengarna jobba. Dumt folk som jobbar finns det ju gott om resonerar de säkert. Hur har vårt land kunnat bli så här?